Alla inlägg under april 2017

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 april 2017 08:00

Älvdalskans ställning
Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om älvdalskans ställning.
Jämför reservation 12 (C, KD).

Motionerna

I motion 2015/16:1559 av Mikael Jansson och Roger Richtoff (båda SD) begärs ett tillkännagivande om att officiellt erkänna älvdalskan som ett eget språk.Motionärerna menar att ett erkännande av älvdalskan som ett eget språk innebär kulturella, demokratiska och forskningsmässiga vinster.

I motionerna 2015/16:2544 och 2016/17:2423 av Aron Emilsson (SD) begärs ett tillkännagivande om att utreda möjligheterna att erkänna älvdalskan som ett landsdelsspråk. Motionären menar att ett sådant erkännande skulle uppmärksamma och ta till vara de gärningar lokalsamhället i Älvdalen gör för språkets bevarande och fortlevnad, samt innebära att fler åtgärder kan vidtas för att värna språkets framtid.

I motion 2015/16:3243 av Niclas Malmberg (MP) begärs ett tillkännagivande om att utreda möjligheten att klassa älvdalska som nationellt minoritetsspråk. Motionären noterar att Europarådetsexpertkommitté i en rapport 2013 uppmanade den svenska regeringen att klargöra älvdalskans status. Vidare noterar motionären att det finns exempel på andra lika små språk i Europa som har fått officiell status.

I motion 2016/17:31 av Robert Stenkvist m.fl (SD) begärs ett  tillkännagivande om att bevara, levandegöra och officiellt erkänna språket älvdalska.

Motionärerna menar att ett erkännande av älvdalskan som ett eget språk innebär kulturella, demokratiska och forskningsmässiga vinster. Vidare menar motionärerna att åtgärder borde vidtas för att bevara och främja språket som en viktig del av vårt kulturarv, exempelvis genom att möjliggöra för alla skolbarn som vill läsa älvdalska att göra det.

I motion 2016/17:3117 av Peter Helander (C) begärs ett tillkännagivande om att älvdalskan bör erkännas som minoritets-eller landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag. Motionären noterar att språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som finns förankrad i FN:s konvention om mänskliga rättigheter, samt att barnens rätt att utveckla och tillägna sig det egna modersmålet är förankrad i den svenska språklagen. Enligt motionären har barn med älvdalska som modersmål idag inte möjlighet att få skolundervisning vare sig på eller i älvdalska.

Minoritetsspråkskonventionen

Sverige ratificerade den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk, minoritetsspråkskonventionen, år 2000. Enligt konventionen definieras landsdels- eller minoritetsspråk som ett språk som av hävd används i ett visst territorium inom en stat av medborgare i den staten som utgör en grupp som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den staten, och som är annorlunda än det eller de officiella språken i den staten. Det innefattar inte vare sig dialekter av det eller de officiella språken i staten eller språk som talas av invandrare.

Begreppet landsdels- eller minoritetsspråk syftar till att täcka in varierade språkförhållanden såsom att språk som talas i en begränsad del av en stats geografiska område inom sina respektive områden möjligen talas av en majoritet av invånarna. Någon åtskillnad mellan landsdelsspråk eller minoritetsspråk görs dock inte i konventionen. Vidare anger konventionen att territoriellt obundna språk definieras som språk som används av medborgare i en stat och som avviker från det eller de språk som används av resten av befolkningen i den staten men som, trots att de av hävd används inom den statens territorium, inte kan identifieras med en bestämd del av den.

Definitionerna anges i artikel 1 av konventionen:
a) ”landsdels-eller minoritetsspråk”
i) språk som av hävd används i ett visst territorium inom en stat av medborgare i den staten, som utgör en grupp, som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den staten, och
ii) som är annorlunda än det eller de officiella språken i den staten; det innefattar inte vare sig dialekter av det eller de officiella språken i staten, eller språk som talas av invandrare,
b) ”territorium där landsdels- eller minoritetsspråket används”
det geografiska område inom vilket detta språk är uttrycksmedel för ett så stort antal personer att det motiverar de olika åtgärder för skydd och främjande som avses i denna stadga,
c) ”territoriellt obundna språk”
språk som används av medborgare i en stat som avviker från det eller de språk som används av resten av befolkningen i den staten, men som, trots att de av hävd används inom den statens territorium, inte kan identifieras med en bestämd del av den.

Från Europarådets sida har man överlåtit åt ansvariga myndigheter i de länder som ratificerar konventionen att med beaktande av konventionens definition göra en bedömning av vilka språk som är landsdels- eller minoritetsspråk i det egna landet.


Respektive stat är också fri att inom vissa gränser bestämma vilka av föreskrifterna i konventionen som ska tillämpas för vart och ett av de språk som talas inom statens gränser. I konventionen ges inga närmare riktlinjer för bedömningen av när ett uttryckssätt ska anses vara en dialekt eller ett språk. I samband med att Sverige ratificerade konventionen beslutade riksdagen om fem officiella minoritetsspråk: finska, meänkieli och samiska samt de territoriellt obundna språken romani chib och jiddisch.


Minoritetsspråkskommittén

Minoritetsspråkskommittén, som utredde frågan om en svensk ratificering av minoritetsspråkskonventionen, behandlade frågan om dialekter och folkmål (SOU 1997:192). Kommittén konstaterade att det är komplicerat att bedöma vad som är en dialekt, ett folkmål respektive ett språk. Som exempel på svenska folkmål nämndes älvdalsmål, gutniska och skånska. Dessa folkmål talades tidigare i ganska stor utsträckning i olika delar av landet men har till följd av bl.a större rörlighet i befolkningen, inflyttningen till städerna och massmediernas inflytande kommit att talas och förstås av allt färre personer. Rent lingvistiskt kan folkmålen vara mycket olika nutida rikssvenska. Folkmålen är förknippade med den bygd där de har talats och är en del av bygdens kultur och historia. Det kan därför, enligt kommittén, hävdas att det finns ett intresse av att folkmålen bevaras som en viktig del av den svenska landsbygds- och kulturhistorien. Kommittén fann att det viktigaste argumentet mot att tillämpa konventionen på folkmålen är att det strider mot konventionens syfte som är att stärka minoritetsspråkens ställning i det offentliga livet, såsom hos domstolar och myndigheter (s. 110).

Minoritetspolitiska propositionen

I propositionen (prop. 2008/09:158) med förslag till bl.a lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (nedan minoritetsspråkslagen) anförde regeringen att den i fråga om att utöka antalet erkända nationella minoriteter eller nationella minoritetsspråk inte fann något skäl att göra en annan bedömning än den som gjordes i anslutning till ratificeringen av minoritetsspråkskonventionen. Därmed bedömde regeringen att antalet nationella minoritetsspråk inte bör utökas. Dock ansåg regeringen att det finns ett stort värde i att älvdalskan, oavsett om den är att betrakta som ett språk eller en dialekt, bevaras som en del av det svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan förs vidare till nya generationer samt att det arbete som Institutet för språk och folkminnen redan bedriver för att bevara svenska dialekter och folkmål således behöver fortsätta.

Vidare konstaterade regeringen dels att Älvdalens kommun på olika sätt kan stödja älvdalskans bevarande inom kommunens ordinarie verksamhet och ge barn möjlighet att lära sig älvdalska, dels att det även inom ramen för folkbildningen bör finnas förutsättningar att stödja bevarandet av älvdalskan (s. 62).

Europarådets granskning

Enligt artikel 15.1 i minoritetsspråkskonventionen ska parterna vart tredje år inkomma med rapporter i en form som bestäms av ministerkommittén. Dessa granskas sedan av en expertkommitté från Europarådet som tillsätts i enlighet med artikel 17. Expertkommittén sammanställer sedan rapporter till ministerkommittén med förslag till rekommenderade åtgärder.

I 2011 års rapport från Europarådets expertkommitté gjordes bedömningen att det finns behov av en vetenskaplig studie av älvdalskan (ECRML [2011] 4 paragraferna 43 –46). En sådan studie skulle enligt kommittén kunna utgöra grunden för en berättigad slutsats gällande älvdalskans status och erbjuda desvenska myndigheterna ett beslutsunderlag i frågan. Expertkommittén uppmuntrade därför de svenska myndigheterna att i samarbete med älvdalsktalande klargöra älvdalskans ställning, t.ex genom att beställa en oberoende vetenskaplig studie. Expertkommitténs rekommendationer om älvdalskan behandlades av den svenska regeringen i den femte rapporten till Europarådet den 10 oktober 2013. I rapporten anfördes att Arbetsmarknadsdepartementet hållit ett möte med företrädare för älvdalskan den 14 mars 2013 för att diskutera situationen för älvdalskan. Inför mötet gjordes inom departementet en grundlig genomgång av skriftligt material i form av rapporter och annan tillgänglig skriftlig information om älvdalskan och dess status. Vid mötet närvarade även företrädare för Institutet för språk och folkminnen (ISOF).

Regeringen fann mot bakgrund av mötet ingen anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande gällande älvdalskan. Som motivering anförde regeringen bl.a att det bland lingvister inte finns någon fullständig samsyn om huruvida älvdalskan utgör ett språk eller en dialekt, samt att älvdalskan har få användningsdomäner och att det är få föräldrar som talar älvdalska med sina barn. Vidare menade regeringen att ett erkännande av älvdalskan som ett minoritetsspråk troligen skulle innebära att krav även skulle resas från grupper som talar andra dialekter så att även dessa ska få betecknas som minoritetsspråk. Detta skulle enligt regeringen med stor sannolikhet kunna få till följd att syftet med den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk undergrävs.Europarådets expertkommitté noterade i 2015 års rapport (ECRML [2015] 1 paragraf 41) den svenska regeringens ställningstagande. Expertkommittén konstaterade dock att det finns ett ökande stöd bland lingvister för synen på älvdalskan som ett eget språk.

Älvdalskans status

Den amerikanska språkorganisationen SIL International tog under 2016 ställning i frågan om den lingvistiska klassificeringen av älvdalskan. SIL International är en ideell organisation med närvaro i ett åttiotal länder som arbetar för en hållbar lingvistisk utveckling, framför allt genom forskning, översättning och utbildning. Organisationen beslutade den 27 maj 2016 att klassificera älvdalskan som ett distinkt språk snarare än som en dialekt av svenska. I beslutet hänvisas bl.a till antalet tillgängliga publikationer på älvdalska samt antalet vetenskapliga studier av älvdalskan. Beslutet innebär att älvdalskan tilldelas en egen språkkod enligt den internationella standarden ISO 639.

Institutet för språk och folkminnen har regeringens uppdrag att på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige. Myndigheten har med anledning av det aktuella motionsbetänkandet sänt in sin bedömning av älvdalskans språkpolitiska status till utskottet. Institutet för språk och folkminnen anser att det uppstår en gränsdragningsproblematik om en varietet av det svenska språket särskiljs och ges status som nationellt minoritetsspråk, liksom att gränsdragningen kring vilken varietet av älvdalska som ska erkännas riskerar att skapa splittring bland älvdalsktalande. Myndigheten noterar att Älvdalens kommun 2006 fattade ett principbeslut om att arbeta för att älvdalskan ska få officiell språkstatus enligt minoritetsspråkskonventionen, men menar att det finns ett behov av en oberoende undersökning av inställningen hos de boende i Älvdalens kommun till ett erkännande, till att revitalisera älvdalskan, samt om vilka konkreta åtgärder man anser viktigast för att kunna föra älvdalskan vidare till en ny generation.


Institutet för språk och folkminnen gör bedömningen att många åtgärder för att främja älvdalskan borde vara möjliga inom ramarna för den existerande lagstiftningen. Om sådana åtgärder ska vara ett fullgott alternativ till ett erkännande som nationellt minoritetsspråk menar myndigheten dock att åtgärdspaketet bör inbegripa ekonomiska medel, förslagsvis inom ramen för en dialektpolitik.

Föreningen för älvdalskans bevarande, Ulum Dalska, har tillsammans med föreningen Språkförsvaret vid överlämnandet av en namninsamling till utskottet bl.a anfört att det finns en stark önskan bland älvdalingarna att bevara språket.

Tidigare behandling

Våren 2012 avstyrkte utskottet en motion om att erkänna älvdalskan som minoritets-eller landsdelsspråk (2011/12:KU17). Utskottet konstaterade att folkmålen är förknippade med den bygd där de har talats och är en del av bygdens kultur och historia samt att det därför finns ett intresse av att folkmålen bevaras som en viktig del av den svenska landsbygds- och kulturhistorien. Vidare anförde utskottet att det saknade anledning att göra någon annan bedömning än Minoritetsspråkskommittén, dvs. att tillämpningen av minoritetsspråkskonventionen på folkmålen skulle strida mot konventionens syfte. Utskottet ansåg dock att det finns ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet och såg positivt på de åtgärder som vidtas på både statlig och kommunal nivå för att göra detta möjligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att betydelsen av älvdalskans bevarande är starkt förankrad bland många älvdalingar. Utskottet anser att det finns ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet och ser positivt på de åtgärder som vidtas på både statlig och kommunal nivå för att göra detta möjligt.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Älvdalens kommun på olika sätt bör kunna stödja älvdalskans bevarande inom kommunens ordinarie verksamhet och ge barn möjlighet att lära sig älvdalska, samt att det även inom ramen för folkbildningen bör finnas förutsättningar att stödja bevarandet av älvdalskan. Utskottet noterar också att Institutet för språk och folkminnen gör bedömningen att många åtgärder för att främja älvdalskan borde vara möjliga inom ramarna för den existerande lagstiftningen, förslagsvis inom ramen för en dialektpolitik. Utskottet noterar det ökade stödet bland lingvister för att betrakta älvdalskan som ett eget språk, men också de invändningar som framförs av Institutet för språk och folkminnen. Mot denna bakgrundär utskottet inte berett att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena och avstyrker därför motionerna.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 april 2017 16:51

Konstitutionsutskottet motiverar sitt beslut i detta betänkande - se sid. 33 - 38. Sista ordet i denna fråga är absolut inte sagt.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 april 2017 11:10

Kannada är ett dravidiskt språk som talas i södra Indien av drygt 35 miljoner människor. Historiskt sett har det påverkats starkt av sanskrit; idag är det framför allt engelskan som påverkar kannada.

I en intervju säger språkvetaren Ganjam Venkatasubbaiah,104 år gammal:

”Undervisningsspråket i Indien har blivit engelska på högskolenivå. Även på gymnasiet finns det både klasser där det undervisas på engelska och på kannada. På den lägsta nivån sker undervisningen bara på kannada.  Men nu finns det en strävan att introducera engelska till och med från de första klasserna. Även människor som är mindre utbildade vill att deras barn ska kunna tala engelska. De vill att de ska kunna komma in på en engelsk skola. Det bör inte ske.


Engelska är ett mördarspråk 


At lära ut ett språk skiljer sig från att använda det som ett undervisningsspråk. Om engelska blir undervisningsspråket, kommer folk att lära sig mer engelska än kannada.  Om kannada används, lär de sig mer kannada. Jag anser att kannada också ska användas på gymnasienivå. Engelska måste läras ut som ett språk.  Men vad som händer är att engelska används som undervisningsspråk på de lägre nivåerna, på gymnasienivå. Det är problemet.


Folk föredrar engelska skolor. Det är denna skillnad som gör det svårt för kannada. Engelska är ett mördarspåk. Men i nuläget kan inte engelskan mörda kannada, eftersom nästan alla ord som kommer från engelskan redan finns i kannada. För närvarande är kannada ett fullt utvecklat språk.”


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 27 april 2017 08:50


 

Sverige vill, tillsammans med ytterligare 21 av de 27 medlemsländerna, ta över EU:s läkemedelsmyndighet EMA när Storbritanniens lämnar unionen. De länder som sägs ligga bäst till är förutom Sverige även Italien, Danmark och Nederländerna. Nu har ett särskilt EMA-sekretariat inrättats, med 50 heltidsanställda som med olika medel försöker påverka tjänstemän och beslutsfattare i andra EU-länder. En av åtgärderna har varit att ta fram en broschyr på engelska med vackra bilder, rapporterar P1-morgon. Ingen möda har sparats när det gäller att framställa Sverige i god dager. Broschyren lockar med Sveriges skönhet, renhet, och kommunikationer, och bilder på Kungen som delar ut Nobelpris och snowboardåkning i Hammarbybacken i Stockholm. Det man däremot inte har lagt någon möda på är att översätta texten i broschyren till EU-kommissionens övriga arbetsspråk, alltså tyska och franska. Det borde väl inte ha varit oöverstigligt att göra, varken praktiskt eller kostnadsmässigt kan man tycka.


Storbritannien lämnar EU men för Sverige är engelska fortfarande det allenarådande språket i unionen.


Susanne L-A


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 26 april 2017 08:00

Det tycks vara en dygd för många individer att stympa och förkorta olika ord. Dessutom älskar de att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting, skriver författaren Björn Ranelid i en artikel i Expressen.


Han avrundar artikeln på följande sätt:


Vissa människor säger ordet "typ" när de menar "till exempel": Jag kommer typ i morgon. Kommer de kanske i morgon, hellre i morgon eller rentav ungefär i morgon? Just orden "typ" och "liksom" som används i var och varannan mening är ett bevis på språklig fattigdom. Brukarna har inga andra alternativ att ta till. 

 

Tänk om prästen frågar brudgummen i kyrkan: Tager du typ denna Christina till typ din äkta maka?


Om det står på en skylt vid en busshållplats att bussen avgår typ 12.50, så kan man inte veta vid vilken tidpunkt som den skall eller bör anlända.


Om åklagaren frågar dig under en rättegång om du typ stal en bil och du svarar att det inte var typ du som är typ skyldig, så är svaret sämre och mer betydelselöst än god dag yxskaft.


Mitt yrke är att vara författare och talare och jag ger aldrig upp kampen för ordet.


Det är inte en positiv utveckling för människan, om alla gräsmattor och grönområden asfalteras. Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.”


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Av Nätverket Språkförsvaret - 25 april 2017 08:00

(Se också gårdagens artikel!)


Yair Sapir, som ska leda årets sommarkurs i älvdalska, har en bakgrund som skiljer sig från många av det älvdalska språkets försvarares bakgrunder. Han  är israel, är filosofie doktor i nordiska språk och jobbar som lektor i svenska vid Högskolan Kristianstad. Han ser  likheter mellan älvdalska, isländska och hebreiska.


Han är född i Rehovot och uppväxt i Netanya i Israel. När han  var 15 flyttade han med sina föräldrar till Danmark där familjen bodde under hans gymnasietid. Där tog han en dansk studentexamen med språklig inriktning.

- Efter tre års värnplikt i Israel började jag studera allmän språkvetenskap vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. 1996 flyttade jag till Uppsala för att specialisera mig i nordiska språk. Tanken var att fokusera på svenska och isländska. Älvdalskan kände jag inte alls till då, berättar han.


 

Yair Sapir, israel från Köpenhamn, leder årets sommarkurs i älvdalska i Älvdalen.

 

Men i Uppsala berättade hans kollega, den i Älvdalen mycket välkände och respekterade Gunnar Nyström, om älvdalskan för Yair.


1998 kom Yair så till Älvdalen för första gången och köpte boken Mumunes Masse med ljudfiler.

- När jag lyssnade på Rut Puck Olssons uttal på älvdalska kunde jag inte låta bli att tänka på isländskan. Och ju mer jag studerade älvdalskan desto fler likheter med isländskan och fornnordiskan upptäckte jag. Isländskan anses som det mest arkaiska (ålderdomliga) nordiska språk som vi har idag. På flera punkter delar isländskan och älvdalskan flera ålderdomliga drag, men på vissa punkter, som till exempel de nasala vokalerna,  är älvdalskan ännu ålderdomligare än dagens isländska. Med detta sagt får man inte glömma att älvdalskan på flera punkter är mycket innovativ, säger han.


Hans intresse för älvdalskan väcktes på allvar då han besökte Älvdalen för andra gången, år 2002.

- Då tänkte jag ta en paus från Uppsala för att fokusera på min avhandling om isländska i två veckor. Jag hyrde en stuga av två Åsenbor som bodde i Kyrkbyn och när jag började tala med dem och så småningom med deras hjälp lära mig älvdalska insåg jag att jag kom i kontakt med ett väldigt intressant och avvikande nordiskt mål som utifrån olika aspekter gott och väl skulle kunna likställas med andra fullfjädrade nordiska språk.


2004 fick Yair uppdraget att bilda ett språkråd för älvdalskan. Älvdalska språkrådet, Råðdjärum, fick som sitt första uppdrag att skapa en enhetlig ortografi (stavning) för älvdalskan. Sju månader senare låg språkrådets förslag framme och godkändes enhetligt av Ulum Dalskas årstmöte.

- Att arbeta med den älvdalska ortografin är det mest spännande jag har gjort som språkvetare. Ortografiarbetet har varit en stor utmaning för språkrådet, eftersom det älvdalska uttalssystemet skiljer sig kraftigt från det svenska.

- Under dessa sju månader insåg jag att jag hade att göra med ett talspråk, som på många sätt levde sitt eget liv, och som därför med stor möda kunde  användas i ett skriftsystem. Samtidigt anser jag att det är nödvändigt att ha en enhetlig ortografi för älvdalskan för att kunna använda och bevara språket i dagens moderna och digitala verklighet, säger Yair Sapir som efter midsommar kommer att hålla årets Sommarkurs i älvdalska.


- Revitaliseringsprocessen som påbörjades av Ulum Dalska på 1980-talet påminde mig också om mitt eget modersmål hebreiskan och andra små språk, såsom isländskan och samiskan, vars talare har kämpat för att bevara språkens särart eller fortlevnad.

-Hebreiskan hade inte använts i tal på nästan 2000 år fram till 1800-talet men tack vare eldsjälar är den ett levande språk idag med över nio miljoner talare.

- Det visar tydligt att det går att revitalisera, återuppliva ett språk, som är döende eller helt dött, säger Yair.   


Med åren har Yair Sapirs intresse för det älvdalska språket bara ökat och utvecklats. I dag är han en av de som betyder mest för språket även när det gäller kontakter med riksdagen, Europarådet och många andra viktiga institutioner för att få ett erkännande av älvdalska som ett minoritetsspråk. 


Han har under årens lopps tagit initiativ till och varit medarrangör till inte mindre än tre vetenskapliga konferenser om älvdalska språket.


Den senaste konferensen hölls 2015 i Köpenhamn och gav älvdalskan mycket stor uppmärksamhet i internationella medier och inrikes.


Han har även anordnat den första akademiska kursen i älvdalska, den som hölls i Älvdalen i Uppsala universitets regi 2005, där Gunnar Nyström och han själv undervisade.


- Jag tycker att det är viktigt att bevara älvdalskan eftersom det är talarnas mänskliga rättighet att behålla sitt modersmål och föra det vidare till de kommande generationerna. Älvdalskan utgör en viktig kulturskatt och jag hoppas att även myndigheterna kommer att inse det. 

- Älvdalskan är som ett levande fornminne och en öppen lärobok, som ger oss stora kunskaper om de nordiska språken, om det svenska språket, om vår historia och kultur. Älvdalskan är helt enkelt ett språk som vi inte har råd att leva utan.

- Jag känner mig mycket hedrad över att få Ulum Dalskas uppdrag och förtroende för att undervisa i älvdalska. Jag har inga illusioner om att jag kan mäta mig själv med de största experterna i älvdalska, men jag känner att jag har deras välsignelse när det gäller denna insats.


Björn Rehnström


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 24 april 2017 18:46

(Se också morgondagens uppföljande inlägg!)


Årets sommarkurs i  älvdalska i Älvdalen börjar måndagen efter midsommar. Under en veckas tid kommer älvdalingar, amerikaner, stockholmare och andra att brottas med  några av det älvdalska språkets många märkvärdigheter. Förskolepersonal på älvdalsktalande förskolan  som deltar i kursen får  gå gratis och får dessutom en gratifikation från föreningen Ulum Dalska.   


Kursen, som startar måndagen  den 26 juni, leds av ingen mindre än Yair Sapir. Han kommer från Israel och jobbar som lektor i svenska vid Högskolan Kristianstad  och är en av de mest aktiva förkämparna för älvdalskans överlevnad.

- Jag kommer att försöka gå i Bengt Åkerbergs fotspår och lära ut den klassiska älvdalskan - uttal, ordförråd och grammatik-  men även träna den muntliga kommunikationen. ­ ­

- Vi ska även ta hjälp av infödda älvdalingar när vi ska baka och tala älvdalska (”bakum og dalskum”) och dansa och tala (”dansum og dalskum”) älvdalska. Dessutom ska vi ha allsång  på älvdalska varje morgon, berättar Yair Sapir.


Kursen börjar alltså direkt efter midsommarhelgen. Gemensam middag och inskrivning blir det på hotell Älvdalen på söndagskvällen.  


 

Bilden är från en tidigare kurs i älvdalska, då Bengt Åkerberg sittande i mitten, höll kursen.

 

Karin Trapp i föreningen Ulum Dalska har fått in ett antal anmälningar till kursen redan innan den annonserades ut. Bland annat åker en person från USA för att delta i kursen. Andra deltagare kommer från bland annat från Danmark, Stockholm och Älvdalen.


Föreningen Ulum Dalska har beslutat att förskolepersonalen på den älvdalsktalande avdelningen ska få en gratifikation. Övrig förskolepersonal går kursen kostnadsfritt.

- Vi betalar 1 500 kronor plus kursavgiften för dem, säger Karin Trapp i Ulum Dalska.


Förutom reda pengar och gratis kurs så får denna personal också fem års medlemskap i föreningen Ulum Dalska om de deltar i kursen. Övrig förskolepersonal går kursen kostnadsfritt.


Älvdalens kommun beslutade i höstats om en plan för att rädda älvdalskan från att försvinna. Men från skolförvaltningens sida har det inte beslutats om några gratifikationer eller stimulanser för personal som vill gå på kursen.


Anmälan till kursen kan göras via Ulum Dalskas hemsida eller till Karin Trapp i Ulum Dalska.


Björn Rehnström

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)



Av Nätverket Språkförsvaret - 23 april 2017 11:21

 

Theodor Kallifatides mottog Språkförsvarets pris i Katasalen på ABF-huset i Stockholm i går. Han höll ett mycket uppskattat anförande, i vilket han förklarade sina språkliga överväganden.


Mottagaren av priset Årets anglofån Sveriges Television AB kunde dessvärre inte skicka någon representant.


(Denna nätdagtbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards