Observatör

14 februari 2016 15:53

"Koloss" och "mastodont" är tydliga låneord i motsats till "klumpeduns" och "dunderklump". I de två första fallen är det kanske snarare så att du redan vet att de betyder något stort.

Peje

14 februari 2016 18:28

Men tror du inte att orden "koloss" och "mastodont" har lånats in just för att uttalet av orden på något sätt låter tungt. Jag tror inte att man skulle kunna låta ordet "flinga" betyda "koloss" eller att "nippertippa" skulle vara något mycket maskulint. Det stämmer liksom inte ljudmässigt. Detta är bara enligt mitt språköra, och det kan man kanske inte lita på i alla väder.Men språkljuden är ett kolossalt intressant område.

Susanne L.A

16 februari 2016 18:49

Jag blev nyfiken på de båda inlånade ordens etymologi, och det visar sig att båda från början är grekiska. Vad gäller koloss så betyder kolóssos "jättestaty" på grekiska och har så gjort ända sen antiken, så där kan man ju i alla fall inte utesluta att det kan ligga något i Pejes teori. Men knappast när det gäller mastodont, för det var ursprungligen namnet på ett utdött elefantliknande djur som fått sitt namn därför att dess kindtänder, hade "spenliknande knölar" - mastós = spene och odóus = tand. Mastodont betyder alltså egentligen spentand! Men eftersom djuret var elefantliknande - alltså stort - har mastodont kommit att beteckna något stort och klumpigt.

Håller med om att det är intressant med språkljud! :-)

(Källan till uppgifterna är boken "Rena grekiskan" av Ebbe Vilborg.)

Hillo

17 februari 2016 12:10

Och sen finns det folk som tycker att det där med språk är tråkigt. Jag slutar aldrig att fascineras av hur allt (eller mycket) hänger ihop och har såväl oväntade paralleller som länkar över de mest skiftande språkgränserna.

Observatör

17 februari 2016 12:19

Jag undersökte också de både låneordens etymologi. Det kan tilläggas att det var en fransk naturforskare, som i 1800-talets början döpte detta utdöda elefantdjur till mastodon, som Susanne beskriver. När det gäller "kolossal" myntades detta ord av Herodotos, Europas förste historieskrivare, för c:a 2500 år sedan. Han använde det för att beskriva de jättelika statyer som han hade sett på sin rundresa i Egypten. Många av dessa statyer finns som bekant kvar. Eftersom jag inte kan grekiska, kan jag inte uttala mig om vilka associationer ordet "kolossal" ger på grekiska. Men båda orden har tagit sig in i andra europeiska språk för att de betecknar något stort, knappast för att de "låter stort". När det gäller "klumpeduns" och "dunderklump", lönar det sig att gå in på SAOB eller Elof Hellqvist etymologiska ordbok. "Klump" fanns redan i fornsvenskan och betecknar en stor bit; "duns" kan vara ljudhärmande; "dunder" går tillbaka på en indoeuropeisk rot och finns i olika former i flera indoeuropeiska språk. Det kan inte bara beteckna "stort buller" utan även "åska". Notera att orden också är sammansättningar, där det ena ledet kan förstärka det andra.

Peje

18 februari 2016 18:56

Mycket intressant. Vi vet att det finns en hel del ljudhärmande ord, vissla, kvittra etc. Jag har inte släppt tanken på att även andra ord,speciellt ord som står för en egenskap, kan vara "härmande", t.ex klump,sträv, kärv, kal m.fl Jag får helt enkelt fortsätta att lyssna.