Sara Lövestam skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:

”Regeln upprätthölls sedan, med undantag för åren 1973–1976, i flera decennier. År 1999 skrotades den slutgiltigt (?) och Sverige skickade omedelbart ett bidrag på engelska. Faktum är att vi skickat låtar på engelska varje gång vi haft chansen – tills nu. Tillsammans med majoriteten av de deltagande länderna har vi för första gången vänt engelskan ryggen.

Det är ingen högoddsare att det sker samma år som USA:s president pratar om att ta Grönland från Danmark, beskyller Ukraina för Rysslands invasion och hotar med höga tullar mot Europa.

Engelskan har liksom tappat skimret.

De stora förändringarna när det gäller världsspråkens status har alltid börjat i ett nystan av politik, religion, ekonomi och kultur. Latinet spred sig med kristendomen och blev de lärdes språk i Norden runt 1100-talet. Lågtyskan fick under medeltiden massivt inflytande här uppe genom handelsmonopolet Hansan. I slutet av 1700-talet spred den franska revolutionen nya tankar om individens frihet genom Europa och gjorde franskan populär.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I P4 extra i tisdags intervjuades en sjuttonåring i Uddevalla vid namn Elvis Corell Svensson, som har ett språkintresse utöver det vanliga. Han har lärt sig flytande spanska genom att lyssna på spanska filmer, serier och poddar, läsa böcker på spanska och lyssna på spansk musik. Men först tog han reda på de 2000 vanligaste orden i språket, och lärde sig 20 stycken om dagen, att ha som grund. Nu har han tagit sig an arabiska som han började lära sig för en månad sedan, och som ”sidoprojekt” har han japanska.

På frågan om vad det är som är så kul med språk svarar han att man kan förstå varandra på ett närmare sätt än om man använder engelska, även om de flesta kan det. Han menar att om man till exempel är ute och reser kan man förstå varandra bättre och få en närmare relation om man kan den andres modersmål.

Att det är precis så kan jag själv instämma i, av egen erfarenhet. Och det är roligt att det ändå finns ungdomar som är genuint intresserade av språk, och inte bara nöjer sig med engelskan. Hela inslaget kan lyssnas på här, ca 1.34 in i programmet.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)