(Olle Josephsons artikel publicerades idag i Svenska Dagbladet. Artikeln bygger på en rapport från Skolverket, som också finns länkad på Språkförsvarets webbplats.)

Olle Josephson skriver inledningsvis:

"Svenska gymnasieelever som undervisas på engelska klarar inte att utveckla en avancerad svenska. En rapport från Skolverket indikerar att eleverna måste ges utrymme att använda sitt starkaste språk – svenskan – i skolan.

Skolverkets rapport ”Engelskspråkig undervisning” ger vid handen att elever med riktigt mycket undervisning på engelska hade ett sämre svenskt ordförråd i slutet än i början av gymnasiet."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I lördags publicerades en utmärkt artikel, ”Dags att sätta språkpolisen på våra politiker”, av Anders Q Björkman i Svenska Dagbladet. Han avrundar artikeln med att konstatera:

”Nyligen rapporterades att Moderaterna vill råda bot på lärarbristen i svenska skolor genom att rekrytera utanför landets gränser. Vackert så, men Moderaterna vill undanta sådana importerade lärare från de krav på svenskkunskaper som i dag är kopplade till lärarlegitimationen. Hur dessa pedagoger ska undervisa elever som är svaga i engelska eller hålla föräldramöten där inte alla förstår språket är en gåta.

Jag misstänker att M-förslaget bryter mot språklagen. Den slår fast att svenskan är huvudspråk i Sverige, det vill säga ’samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden’. Utöver det säger lagen att ’det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas’.

Om inte skolor, gymnasier, högskolor och universitet representerar det allmänna vet jag inte vad som gör det.

Så här inför valet råder som bekant politisk högkonjunktur för satsningar på polisen. Låt mig lansera en sådan satsning: inrätta en statlig språkpolis. Om inte annat kan den ju övervaka att våra politiker inte bryter mot språklagen.”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Aldrig förr har vi meddelat oss med varandra i skrift så mycket som vi gör idag. Brev är visserligen ett mindre vanligt sätt att kommunicera men vi skickar sms och e-post och skriver på ”sociala medier” etc. Likafullt måste vi också då och då tala med varandra eller till varandra, inte nödvändigtvis på det sättet att vi ”håller tal” utan helt enkelt framför en upplysning eller en åsikt eller frågar om något. Vi ägnar oss åt munklig framställning. Förr ägnades stor uppmärksamhet åt den konsten och ett gott uttal var av väsenklig betydelse.

Själv finner jag det ofankligt störande om någon slarvar med uttalet. Det får mig att mista intresset för innehållet och i stället koncentrera mig på bristerna i framförandet. Budskapet försvinner och möjligheten till dialog blir obefinklig.

Möjligheten till samtal är förstås redan från början liten om en offenklig person  uttalar sig, men risken att budskapet överskuggas av uttalsbrister ökar snarast.

Förr var toleransen liten också mot dialektala egenheter. Att tala bondskt eller lankligt förlöjligades, och det hjälpte inte att talaren visade upp ett frynkligt ansikte.

Nej för att undvika en negativ eller rentav fienklig attityd hos åhöraren eller auditoriet gäller det att artikulera ordenkligt och tala så att alla kan koncentrera sig på det som talaren vill ha sagt.  Det var egenkligen det jag ville säga, och nu är det änkligen sagt. Tack för ordet!

Bengt Lidal

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så har det hänt igen! Att Studio Ett i P1 visar förakt för lyssnare som inte behärskar engelskan. I sändningen fredagen den 11 maj var ett inslag med intervju av Israels ambassadör i Sverige. Jag hade gärna velat förstå intervjuarens frågor och ambassadörens svar. Ämnet – spänningen mellan Iran och Israel är högintressant att få belyst.

Jag vet med säkerhet att vi är många svenskar i min generation som inte kan engelska. Sveriges Radio ger ofta intryck av att vi är en liten minoritet som de kan bortse ifrån.

I det nämnda programinslaget upptog engelskan c:a åtta gånger så lång tid som sammanfattningen på svenska. Engelska: 5 min. 24 s., Sv.: 43 s.

(Inslaget återfinns tidsmässigt 1:13:10 in i sändningen).

Bengt Blomberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

Ja, just du som läser dessa rader nu.

Anser du som vi att det svenska språket även i framtiden ska vara det samhällsbärande språket i Sverige och att du ska kunna använda svenska i alla situationer i Sverige?

Vill du samtidigt sätta stopp för all den onödiga engelska som tenderar att breda ut sig i samhället och som faktiskt på sikt hotar det svenska språkets (och andra språks) fortlevnad?

Gratulerar! Du har kommit helt rätt. Du har kommit till Språkförsvaret.

Du kanske redan är med i stödgruppen Språkförsvarets vänner på nätet eller så vill du helt enkelt engagera dig för det svenska språket.

Språkförsvaret verkar på många sätt för att slå vakt om det svenska språket. Det bästa sättet att bilda sig en uppfattning om vår verksamhet är att gå in på webbplatsen www.språkförsvaret.se och där läsa mer.

Oavsett hur mycket tid och ork du har är du välkommen till Språkförsvaret. Du förbinder dig inte till något och ett passivt medlemskap är nog så bra. Om även du engagerar dig aktivt blir vi dock fler som agerar för att slå vakt om det svenska språket.

Tack för att du tog dig tid att läsa dessa rader! Vi hoppas att vi ses i samband med någon av våra aktiviteter framöver.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Upptäckte ytterligare ett exempel på namnbyte från svenska till engelska. (Se tidigare inlägg om både det och motsatsen - från engelska till svenska.) Den här gången är det PresentkortTorget som blir GoGift. Det är en webbsida där man kan köpa olika sorters presentkort, ägd av mediaföretaget Egmont. Enligt vad de själva skriver har PresentkortTorget funnits i över tio år, och man ger ingen förklaring till namnbytet. Visst, det nya namnet är kortare, men det gamla borde väl vara inarbetat efter över tio år, och dessutom säger ju namnet vad det handlar om, till skillnad från det nya.

Ack ja, man får väl vara glad att de inte börjar kalla presentkort för 'gift card' i alla fall...

Ytterligare en kandidat till Tummen ner, tycker jag.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en insändare i senaste numret av Språktidningen skriver en viss Linda Edon:

”Jag läser Språktidningen 3/2018 och reagerar på användandet av man. Säger vi inte en nu? Jag jobbar med kundservice på svenska för ett engelskt företag i England. Och jag ser till att jag alltid skriver en. Det låter kanske (fortfarande) lite konstigt men inte så länge till om vi hjälps åt.”

Vilka är dessa ”vi” egentligen? ”Vi alla”? ”Vi utvalda”? ”Vi i framkant”? ”Jag och några jag känner”?

Linda Edon och likasinnade tror att man (som beteckning på en manlig varelse) direkt har överförts till att som indefinit (obestämt) pronomen beteckna vem som helst oavsett kön. Men etymologin är lite mer komplicerad.

Enligt Norstedts etymologiska ordbok togs man in från tyskan under yngre fornsvensk period, d.v.s 1375-1526. I SAOB heter det att pronomenet har utvecklats ur substantivet ”man” under inflytande från medelhögtyskan och tyskan:

”MAN man⁴, pron. oböjl. Ordet lånar oblika kasusformer från pron. EN (se EN, räkn. V ³) o. korresponderar med possessivpron. SIN o. refl.pron SIG; jfr dock a α samt c α á ( man(n) 1526 osv. mandh c. 1620 ) [fsv. man, motsv. d. man; gm inflytande från mht. o. t. man utvecklat ur MAN, sbst.² 1 (o. 12); jfr ss. obest. subj. fsv. män, isl. menn, mnt. men, pl.; jfr med avs. på bet.-utvecklingen fr. on]”

I fornsvenskan var man ackusativformen av maþer.

Det första skriftliga belägget, enligt SAOB, för man tycks härröra från 1520-talet. Hellquist skriver att man som obestämt pronomen var sällsynt under äldre fornsvenska, men det förekom alltså. Norstedts etymologiska ordbok hänvisar också till uttrycket "ser man på" som en lågtysk import, där man egentligen betyder "bara".

En har alltid använts i subjektsform i stället för man i vissa dialekter. ”En gör så gott en kan.” Men man och en är lika könsneutrala i subjektsform. I min ursprungsdialekt användes man och en om vartannat.

Själv kommer jag att fortsätta att använda man i subjektsform. Jag tror nämligen inte på att språket styr tanken eller kan förändra den objektiva verkligheten; inte heller har det något egenvärde att gå i takt med andra.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Critique angriper Lise Bostrup från Dansk Sprogkreds den språkliga nihilismen och den pågående anglifieringen i Danmark. Om den senare skriver hon bland annat:

”Den engelske udfordring

Forestillingen om sproget som en selvstændig organisme, der udvikler sig frit og ikke kan styres, er stort set enerådende  blandt danske lingvister, men mange almindelige danskere er uenige.

De bryder sig ikke om, at de ikke kan gå rundt i København uden at støde på det engelske sprog. ”Sale” står der med store bogstaver på Magasins vinduer på Kongens Nytorv, lige ved siden af ligger Burger King, ”Home of the Whopper”, der sælger burgere, drinks og dips, og på turen ned ad Strøget kommer vi forbi Royal Skin, Out of Juice’s og Sam’s Bar, og vi kan købe nogle ”shots”, ”smoothies” eller ”frozen margarithas”, mens vi ”chiller” lidt og lytter til et ”awesomt hit” fra ”the sixties”. Det er da bare helt okay, er det ikke?

Ja, ja, vil nogle måske indvende, København er en international by, og så må man finde sig i de engelske navne, men så enkelt er det ikke. Også provinsen er blevet danglificeret. Kjeldsen Småkager i Nørre Snede hedder i dag Kjeldsen Cookies, Skandinavisk Tobakskompagni kalder sig House of Prince, og Mejeriselskabet Danmark har valgt det internationale, men uforståelige MD Foods, der siden er fusioneret og har skiftet navn til det mindst ligeså uforståelige Arla Foods.

Den danske stat og de danske kommuner konkurrerer nærmest med det private erhvervsliv om at følge med den engelske strøm. Århus har erstattet det gamle, sympatiske “smilets by” med “Danish for Progress”, og helt galt går det, når vi nærmer os uddannelsesområdet.

Her kalder Handelshøjskolen i København sig nu CBS, som står for Copenhagen Business School, den tilsvarende skole i Aarhus har taget navnet Aarhus School of Business, erhvervsuddannelserne i Aalborg og Nørresundby er blevet samlet i Techcollege, og alle de sjællandske erhvervsskoler er har fået navnet Zealand Business College. Lærerseminariet i Hjørring hedder nu UCN, der står for University College Nordjylland, og i Hobro kan vi både finde VIA University College og Learnmark.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)