Helt fantastiskt! Nu har en radioshow vid namn The World gjort ett program om älvdalska och hur vi kämpar för att det ska överleva. Programmet har tre miljoner lyssnare via 300 radiostationer i USA.

Det var tack vare riksdagsman Peter Helander som Bianca Hillier fick veta om älvdalskan. Nyheten om detta spreds över världen och nådde även USA där ytterligare 3 miljoner människor nu får reda på lite om älvdalska och vår kamp för att rädda vårt språk. Jätteroligt. Helt otroligt viktigt!

Tack så väldigt mycket, Bianca Hillier och "The World" !

Här kan du höra programmet och läsa lite om det !

Björn Rehnström

Ytterligare info:

Björn Rehnström

sekreterare i Ulum Dalska

Gamla Näsvägen 29 B

796 30 Älvdalen

Tel 070 688 68 44

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I sin kommentar till  Språkförsvarets artikel ”Falska anglicismer i Tyskland” funderar Inga Johansson på om det ska heta ”juice” eller ”jos” och om det finns ett bra svenskt ord för ”smoothie”. Hon tar också upp ”milkshake”. 

Dessa tre ord kommer alla från engelskan. ”Juice” har enligt SAOB funnits i svenskan sedan 1950, ”smoothie” sedan 1997 och ”milkshake” sedan 1958. SAOB förklarar ”smoothie” på följande sätt: ”(mixad) dryck gjord på färska frukter eller bär och ofta med yoghurt, glass el. is”. Om ”milkshake” kan man läsa i SAOB: ”vispad blandning av mjölk och saft och ofta glass”. Det är svårt att böja ”smoothie” och ”milkshake”. ”Milkshake” finns inte ens i plural i SAOL. 

Jag mejlade till <saol@svenska.gu.se> och föreslog att stavningen av ”juice” borde ändras till ”jos”, att ”smoothie” borde heta ”mildis” och att ”milkshake” borde heta ”mjölkblandning”. ”Jos” står i SAOB men inte i SAOL. Jag skrev också om det engelska ordet  ”soundtrack” som jag tyckte borde heta ”ljudspår”. Om ”soundtrack”, som har funnits i svenskan sedan åtminstone början av 1990-talet, skriver SAOB: ”skiva som inne­håller musiken (och i­bland delar av dialogen) till en lång­film”.

Kristian Blensenius, Svenska Akademiens samtidsordböcker, tackar för mina synpunkter och skriver: 

”Stavningen jos är helt riktigt inkluderad i Svensk ordbok (SO). Om den är tillräckligt etablerad i olika typer av texter, kan den komma att tas in även i SAOL. Vi har en sida för nyordsförslag (https://forms.gu.se/institutionen-for-svenska-spraket/nyordsforslag-till-saol), där man kan lägga in ord som verkar vara etablerade i allmänspråket (bl.a. i dagstidningar).

Ja, anpassning av lånord sker, men ibland fungerar inte de anpassade förslagen när de redan har satt sig i en viss annan form, och de avfärdas då av språkbrukarna. Ta t.ex varianter som kamping (’camping’), som plockades bort efter 1986 års upplaga, eller lockaut (’lockout’) och låntennis (’lawntennis’), som båda plockades bort efter 1923 års upplaga. SAOL följer i huvudsak det etablerade bruket (vilket har blivit enklare och effektivare på senare tid av digitaliseringsskäl), och finns det inte redan användningsstöd för ett ord (t.ex. ljudspår i betydelsen ’soundtrack’) så ska det ganska mycket till för att man ska ta med det i alla fall. I just detta fall kompliceras saken av att ljudspår även har en annan, teknisk, betydelse som är etablerad sedan en god tid tillbaka. 

För att få ljudspår att etableras som ord för ’soundtrack’, är mitt tips att du använder det i olika sammanhang och dessutom får andra språkbrukare att göra detsamma. Därefter visar sig kanske ordet få sådan spridning i dagspress m.m att det kan plockas in.

Hälsningar

Kristian”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Åren 1975–76 arbetade jag som matematiklärare vid en sekundärskola i nordvästra Tanzania i SIDA:s regi. Undervisningsspråket var engelska i samtliga skolämnen med två självklara undantag: lektioner i swahili men även i samhällskunskap – ”siasa” – hölls på det tungomål som talas både på Zanzibar och i hela Tanzania samt i betydande delar av Östafrika, nämligen just swahili.

I en nyutkommen antologi, som betitlas Engelska till varje pris? och som är utgiven av Språkförsvaret, upptäcker jag, delvis till min förvåning, att siasa alltsedan 1992 heter ”civics” och att engelskan trängt ut swahilin som undervisningsspråk även i detta ämne. Det inträffade ironiskt nog i samband med att Tanzania på initiativ av landsfadern Julius Nyerere (1922–99) övergick till ett flerpartisystem inte olikt de flesta europeiska länders.

Följderna av den språkliga nyorienteringen har genomgående varit dystra. Åtskilliga lärare vittnar om att undervisningen på siasa-tiden flöt smidigare och var betydligt mer levande. Eleverna tordes ställa frågor, debatterade samhällsproblem med liv och lust och vågade rentav ifrågasätta eviga sanningar i signade ögonblick. Med engelskans intrång vid siasa/civics-skiftet försvann spontaniteten som genom ett trollslag; de tidigare elevaktiviteterna ersattes med ens av passivitet. Det är professor Birgit Brock Utne, anställd vid universitetet i Oslo och med decennielång erfarenhet från Tanzania, som uppbragd redogör för denna språkliga vindkantring i ett av antologins utförligaste och intressantaste bidrag.

Att undervisa swahili-talande elever i matematik på engelska, något som jag alltså gjorde, tror jag fick mindre allvarliga konsekvenser än de nyss redovisade. Det beror framför allt på att matematiken i sig är ett internationellt språk med en relativt begränsad och precis terminologi. Men i sannolikhetsläran blev det problem. I de engelska läroböckerna kastades det tärningar till förbannelse sida upp och sida ner – the die is cast – med påföljd att mina disciplar satt som levande frågetecken. De hade aldrig sett en tärning ens på vykort.

Majoriteten av de totalt 18 skribenterna i språkförsvarsvolymen är mycket kritiska till Internationella Engelska Skolan, IES-koncernen, såvitt jag förstår på goda grunder. IES startade sin verksamhet 1993 i Enskede av Barbara Bergström, född Bärbel Röder, och utövar numera vinstgivande skolundervisning för ca 27 000 elever runtom i Sverige. Verksamheten expanderar oavbrutet. År 2012 sålde Bergström stora delar av miljardimperiet IES till riskkapitalbolaget TA Associates med sitt huvudkontor förlagt till Boston, Massachusetts, USA. Hon är sedan 2001 gift med värmlänningen Hans Bergström, som 1995–2003 var DN:s chefredaktör. En annan före detta värmländsk chefredaktör, VF:s Peter Franke, erinrar diskret i sitt inlägg om att makarna Bergström inför valet 2018 aktivt verkade för ett regeringsskifte i syfte att få slut på ”kommunistväldet” häruppe i vår nordkoreanska enklav…

Det pågår ett förfelat och destruktivt ”språkbytesexperiment” i svensk skola av i dag enligt antologins författare. Här är Internationella Engelska Skolan själva nyckelspelaren. Utgåvan kan med fördel läsas som en på många händer lidelsefull stridsskrift med udden riktad mot just IES.

Jag sympatiserar med den inriktningen. Sant är visserligen att IES-adepter oftast stoltserar med högre betyg än rikssnittet, att disciplinen och arbetsron är omvittnat goda och att kunskaperna i engelska är snäppet bättre än hos elever i andra skolor – eftersom undervisningen i upp till 90 procent bedrivs på engelska. Men precis lika sant är att IES-klientelet är ett handplockat urval. Deras föräldrar har i regel eftergymnasial utbildning och bopålarna nedslagna i välmående medelklassdistrikt, sällan eller aldrig i invandrartäta problemområden. Dessa föräldrar är sina telningar behjälpliga med att välja bort olika lågstatusskolor och allmänt stökiga klasskamrater snarare än att välja till. Det hör också till bilden att det går 30–32 elever i varje klass i IES-skolorna – långt över normen –, att undervisningsmaterielen är påvrare samt att lärarna har sämre utbildning och lägre lön än i andra skolor. Sådant är vinstdrivande och vinstskapande.

Det är inte alldeles lätt att recensera en bok med 18 olika texter som markant skiljer sig från varandra i både längd, ämnesval, stil och temperament. Dock finns en gemensam nämnare: alla bidragsgivarna sluter upp bakom kravet på att skolundervisning i Sverige ska utövas på det som är vårt förstaspråk – ingenting annat. Längst går Christina Johansson, gymnasielärare i Stockholm, med följande eldfängda sats: ”IES är den första droppen i en dödlig giftbägare.” Författaren Björn Ranelid tar upp den kastade handsken: ”ORDET lägger ägg i främmande reden och snart föds gökungar som gal i alla väderstreck.”

”Svenskarnas delvis överdrivna föreställningar om engelska som lingua franca i världen är snarast ett uttryck för USA:s politiska, kulturella och ekonomiska hegemoni”, noterar Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.

En kanske något ojämn bok, men en avgjort nyttig och tankeväckande sådan. Det intrycket förtas inte av att ärevördiga Tingvallagymnasiet i Karlstad avbildas på framsidan.

Mats Parner

(Recensionen publicerades i Wermlandiana nr 1/2021)

(Boken kan också beställas direkt från Språkförsvaret – sprakforsvaret@yahoo.se – för 120 kr – frakt för 44 kr i vanligt kuvert eller 59 kr i förpackning)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sydsvenskan berättade den 27 april:

”En ny internationell jätteskola är inte välkommen i Lund. Politikerna i utbildningsnämnden uppmanas att säga nej till en satsning från förskoleklass till nian för 600 elever. Ett friskolegymnasium till är däremot en annan sak.

Det är British Academy Schools of Sweden AB som ansöker hos Skolinspektionen om att bli godkänd som huvudman för en ny internationell skola i Lund; British International School. Och när Lunds kommun får säga sitt om saken, rekommenderar utbildningsnämndens ordförande Rasmus Törnblom (M) att politikerna säger nej.”

Det finns anledning att anta ”internationell” är en omskrivning för att undervisningen till 50 procent skulle ske på engelska.

Artikeln ligger bakom en betalmur.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dagens Nyheters recensent skriver om Stefan Sundström och Kashis orkester:

”Samtidigt tycks de ännu mer sammansvetsade i sina utvikningar, som spänner från bredbent visrock, till gungig jazz, bitig punk och en absurt rolig, vilda västern-klingande ballad i form av ”Blomsterbarn”. Trots att buskisen ”Visan om fällen” landar platt är ”Östan västan om stress och press” Stefan Sundströms bästa skiva på många år. Man blir till och med lite ledsen när den tar slut.”

Trevligt!

Uppmärksam

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Programmet Språket sände idag ett inslag som handlade om avskedsfraser på svenska. Ur presentationen:

” Vi ses när vi råkas! Nu ska vi nog ta och bege oss. Hur låter det när du lämnar ett samtal eller sällskap? Språket handlar om ritualerna och fraserna vi använder för att ta avsked.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lunds Studentsångare - Vårvindar friska

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott, 

friskt, skönt vått! 

Rik luft, mark! 

Ljuvt stark, 

rik saft, 

stor kraft! 

Friskt skönt 

grönt!

Gustaf Fröding

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel i Svenska Dagbladet den 30/4 2021 skriver Gunilla Hermansson, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet bland annat:

”Flera körer valde då att framföra ’Vårvindar friska’ bland andra klassiker, inklusive Lunds studentsångare i SVT-sändningen från toppen av en blåsig AF-borg den 1 maj. Bara två dagar senare la föreningen Språkförsvaret upp hela den ursprungliga dikten på sin nätdagbok som ett led i deras kamp för svenska språket, vilket enligt programförklaringen utgör en numera hotad, identitetsskapande ’brygga bakåt i tiden’.

Men vad är det för en gemensam historia ’Vårvindar friska’ förankrar oss i och hur blev denna visa en symbol för svenskhet?”

Uppriktigt sagt förstår jag inte vinklingen här.

För det första publicerades ”Den stackars Anna, eller Moll-toner från Norrland”, som inleds med ”Vårvindar friska” av Julia Christina Nyberg den 3/5 2020 i Språkförsvarets nätdagbok, det vill säga för snart ett år sedan.

För det andra är den enda gemensamma nämnaren mellan de sånger och dikter, som varje söndag publiceras i Språkförsvarets nätdagbok, att de framförs på svenska eller är skrivna på svenska. Det är möjligt att Gunilla Hermansson inte har noterat det, men under de senaste decennierna har allt fler sångare börjat sjunga på engelska i Sverige; svenska artister tävlar till och med med engelska sångtexter i Eurovisionsschlagern. Genom vår löpande publicering i nätdagboken vill vi visa att svenska språket duger utmärkt väl för såväl sång som dikt.

Slutligen; det är inte alls uteslutet att Gunilla Hermansson försöker bunta ihop oss med någon riktning. Hon kan ju försöka hitta den minsta politiska gemensamma nämnaren bakom de senaste fyra publiceringarna av söndagens sång och dikt i nätdagboken.

4/4 Staffan Hellstrand (sång) och Gustaf Fröding (dikt)

11/4 Mikael Wiehe (sång) och Tage Danielsson (dikt)

18/4 Benjamin Ingrosso (sång) och Pär Lagerkvist (dikt)

25/4 Mando Diao (sång) och Erik Blomberg (dikt) 

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)