Jag har fått diverse mer eller mindre vettiga förklaringar på varför det officiella Sverige vill att vi ska börja säga "Belarus" istället för det minst sagt inarbetade "Vitryssland".Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att ersätta en inhemsk variant av ett lands namn med en form av namnet som känns utländsk och fullkomligt främmande...
Dessutom: Hur är stor är chansen att få exempelvis engelsktalande länder att börja använda "Sverige" istället för "Sweden"? Det svenska språket behöver nya inhemska ska ord för att fortsätta att utvecklas och allra minst att vi rakt av importerar utländskklingande ord i allmänhet och engelskklingande ord i synnerhet. Samtidigt ska vi slå vakt om inhemska benämningar och inte ersätta dem med utländska.
Jag anser exempelvis att vi ska se till att uttrycket "ex-" ska bli ett "före-detta-uttryck"!
Per-Owe Albinsson
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Per-Åke Lindblom
17 augusti 2020 14:08
Per-Owe,
du skriver:
”Jag anser exempelvis att vi ska se till att uttrycket ’ex-’ ska bli ett "före-detta-uttryck’!”
Prefixet ”ex-” är belagt i svenskan redan 1660 enligt SAOB och betyder just ”före detta”, ”förutvarande”. Det är hämtat från medeltidslatinet och förekommer säkert i många europeiska språk. Varför ska ”vi” rensa ut etablerade lånord i svenskan, i det här fallet ett med 360 år på nacken?
Annika
17 augusti 2020 14:28
Jag finner det rimligt att när man talar svenska och nämner andra länder använda respektive lands namn på sitt land när namnet enkelt kan skrivas med vanliga svenska bokstäver och som är enkelt att säga utifrån svenska skriv- och uttalsregler.
Det finns förstås inget som hindrar någon att fortsätta att säga Vitryssland men det är praktiskt om alla använder samma namn på andra länder.
Visst ska vi värna om det svenska språket men man skjuter lätt bredvid målet om man väljer att envetet ha sin egen benämning på t ex ett annat land.
Per-Owe Albinsson
17 augusti 2020 14:45
Det "Ex-" som används frekvent i svenskan ungefär sedan andra halvan av 80-talet kommer sig av inflytande, ingenting annat och det är detta som jag vänder mig emot.
Jag hörde t ex aldrig någon tala om min "Ex-fru" tidigare, utan om min "Före detta fru".

Per-Åke Lindblom
17 augusti 2020 16:46
Jag vet heller inte vad som utlöste namnändringen från Vitryssland till Belarus. Det är möjligt att det kan ha något att göra med att den svenska regeringen stödjer oppositionen mot Lukasjenko i Vitryssland, men osvuret är bäst.
Men jag anser inte att denna namnfråga är en principfråga utan en lämplighetsfråga. Själv kommer jag att fortsätta att skriva och säga Vitryssland, men det beror på att jag tror att fler människor för närvarande vet var Vitryssland ligger än Belarus.
Wikipedia skriver: ”Det svenska namnet Vitryssland är en rak, möjlig, översättning av Belarus. Belarus är en sammansmältning av uttrycket Bielaja Rus och har använts sedan 1100-talet.” Ordet ”vitrysk” har använts i svenskan sedan 1600-talet. Etymologin bakom ”bela” är dock oklar, även om det på flera andra slaviska språk betyder just ”vit”. Dessutom finns det de som hävdar att ”rus” från början inte syftar på Ryssland utan Rutenien. Det officiella namnet sedan 1994 är Belarus.
”Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att ersätta en inhemsk variant av ett lands namn med en form av namnet som känns utländsk och fullkomligt främmande...”
När det gäller landsnamn används både exonymer och endonymer i svenskan. En exonym är ett externt namn, som använts av utomstående som namn på en geografisk plats, grupp av människor, ett språk eller dialekt, exempelvis Tyskland, tysk. Motivet är ofta uttalsskäl. En endonym är ett inhemskt namn på en geografisk plats, grupp av människor, ett språk eller dialekt, exempelvis Deutschland, Deutsch.
Den som granskar en svensk världskarta kommer att se att det vimlar av endonymer och exonymer om vartannat. I Latinamerika är nästan alla landsnamn endonymer; bara Brasilien är en förvrängd form (förmodligen förmedlad via tyskan) av Brasil.
På andra europeiska språk heter Vitryssland: Belarus (engelska), Valko-Venäjä, d.v.s Vitryssland (finska), Bélarus (le) ofta Biélorussie (franska), Hvíta-Rússland(isländska), Bielorusia (rumänska), Беларусь(ryska), Bielorrusia(spanska), Belarus (n.); ofta Weißrussland(tyska), Belarus (walesiska). På tyska, nederländska, de nordiska språken och finska tycks alltså Belarus tidigare direktöversatts.
Diskussionen om Vitryssland/Belarus påminner om diskussionen Burma/Myanmar: inte heller det är en principfråga.
Här finns en omfattande förteckning över landsnamn:
”Namn på länder på sju språk” http://kaino.kotus.fi/landsnamn/index.php?s=taustaa&h=sv - se namnregistret
Per-Owe Albinsson
17 augusti 2020 17:29
..."kommer sig av anglosaxiskt inflytande"...
Per-Åke Lindblom
17 augusti 2020 19:46
Per-Owe
Vilken undersökning lutar du dig emot när du påstår att ”ex-” har expanderat på bekostnad av ”före detta”? Och även om du skulle ha rätt vad gäller inflytandet från engelskan, varför skulle vi som talar svenska upphöra att använda ett lånord från latinet, som togs in i svenskan för 360 år sedan? Jag har aldrig haft något problem med att använda ”ex-”, som alternativ till ”före detta”, ”förutvarande” eller ”tidigare”. Man kan t.o.m använda ex- substantiviskt: ”Mitt ex har åkt till Mallorca.” Betänk att svenskan, engelskan och många andra europeiska språk alla har lånat ord från latinet och grekiskan, för länge sedan inlemmade i våra språk. Din syn är i förlängningen mycket problematisk.
inga johansson
17 augusti 2020 21:23
Belorusio (ankaŭ Belorusujo, Belarusio kaj Belarusujo, beloruse Беларусь/Bjelarus, ruseБелоруссия/Bjelorussija
Biała (the feminine form of biały) is a Polish word for white.
Vit eller vacker?
inga johansson
17 augusti 2020 21:29
Ruser kallades det folk som bebodde Rutenien och ursprungligen kom från Roslagen och delar av Finlands kust, "det egentliga Finland", redan under folkvandringstiden.
Bela rus - en vacker en från Roslagen? Eller en vit roslagsman?