Maria Ludvigsson skriver i dagens SvD:

"Sverige som land, Sverige som hem eller Sverige som en mental gemenskap klarar sig utan ett eget flygbolag. Även utan en gemensamt antagen och fastslagen definition av vad som är svenskt och inte. Men utan vårt språk blir det svårt. Tanken på att behöva lämna sitt modersmål och resten av livet tala någon annans språk, att aldrig vara hemma i orden, är otrevlig.

Att lära sig svenska är kanske det enda som spelar roll för att hitta in till den där gäckande tillhörigheten. Theodor Kallifatides har beskrivit detta bättre än någon annan. Han kom till Sverige från Grekland, ett land med ärorik kulturhistoria, var främmande i svenskan men erövrade det och blev författare.

Han förklarade i en intervju på denna sida (19/8-17) att ett språk måste ha absoluta regler. Det måste finnas rätt och fel för att språk ska gå att lära sig. 'Språkligt godtycke är inkörsporten till barbariet', sade han. 'Vem kan orientera sig om det inte finns rätt och fel? Bara den invigda, den som redan kan.'”

Theodor Kallifatides fick för övrigt Språkförsvarets pris 2016.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)