(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade svenskar kan följa direktsändningarna från EU-parlamentet.)

Personligen tycker jag, att det viktigaste skälet till val av svenska för politiker i internationella offentliga sammanhang sällan kommer fram. Man skall nämligen ALLTID utgå från, vem som är uppdragsgivare. Och för rikspolitiker från statsminister och neråt är det ALLTID den egna valmanskåren och i realiteten den svenska nationens medborgare. Detta kollektiv skall på individnivå på bästa sätt kunna förstå politikerns budskap, sammanhang och detaljerade argument. Varför då? Jo den representativa demokratins kärna är, att kunna utkräva ansvar av de valda representanterna i nästa val. När Andersson och Marin talar med varandra på en offentlig presskonferens om en möjlig förändring av vår tvåhundraåriga säkerhetsdoktrin genom en möjlig ansökan till NATO-medlemskap, borde det sitta i ryggmärgen, att Magdalena Andersson ENBART talar svenska och Sanna Marin svenska eller finska, naturligtvis med simultantolkning av helheten till respektive språk. Om intresse finns för en engelskspråkig publik, så är det bara att sätta in engelskspråkig simultantolkning - eller tyskspråkig, franskspråkig, polskspråkig etc. För att tala om en så viktig fråga offentligt borde det sitta i ryggmärgen på en statsminister och alla andra valda representanter att ALLTID tala enbart det språk man själv behärskar bäst och ger störst förståelse hos uppdragsgivaren, dvs valmanskåren. Tänk, om Magdalena kunde fatta, hur hon kan hämta enkla politiska poäng genom att enkelt tala om för internationella journalister, att ”jag riktar mig alltid först till min valmanskår, och därmed TALAR JAG ENBART SVENSKA. Ni får använda duktiga tolkar, som finns i stor omfattning”.

Lars F.

(Denna nätdagbok är knuten till nätvverket Språkförsvaret)