PRESSMEDDELANDE

Regeringen anmäld för diskriminering

Professor Henrik Rosenkvist, bland annat känd från radioprogrammet Språket i P1, har anmält Sveriges regering för diskriminering.

Henrik Rosenkvist har i sin anmälan tagit upp älvdalskans situation och anser att de som talar älvdalska under lång tid har blivit diskriminerade. Rosenkvist hänvisar till Regeringsformen 2 § och EU:s konvention om mänskliga rättigheter. I Regeringsformen står det ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet… osv.”

I EU:s stadga om de grundläggande mänskliga rättigheterna, Artikel 21 kan man läsa:

1. All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse osv.”

Trots dessa bestämmelser har språket älvdalska och de som talar älvdalska inte erkänts av svenska myndigheter på lokal, regional eller nationell nivå. SIL International (organisationen som ansvarar för språks ISO-koder) har erkänt älvdalskan som språk, så även Ethnologue, en organisation som klassificerar språk.  Europarådets expertkommitté uppmanar dessutom kontinuerligt Sverige att ompröva älvdalskans ställning, eftersom älvdalska uppfyller alla kriterierna i Europarådets minoritetsspråkskonvention.

”De som talar älvdalska har rätt att få ett erkännande av sitt språk, men har inte fått det. De är alltså diskriminerade”, säger Henrik Rosenkvist.

Anmälan lämnades in 25 april 2024.

Kontaktpersoner:
Henrik Rosenkvist
henrik.rosenkvist@svenska.gu.se

Björn Rehnström
info@ulumdalska.se

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Antagen den 2/5 2024 av Nordiska ministerrådet

Det eller de språk vi använder har en stor betydelse för hur vi förstår oss själva, hur andra människor förstår oss, och hur vi förstår dem. Språk är tillsammans med kultur också bärare av historia och är vår viktigaste gemensamma samhällsinfrastruktur. Det bidrar till att skapa gemenskap och tillit och till att stärka demokrati och delaktighet. Den nordiska språkgemenskapen är därför viktig för den fortsatta utvecklingen av en gemensam nordisk identitet och bidrar på så sätt till att främja Norden som världens mest integrerade region.

I stora delar av Norden talas något av de skandinaviska språken, samtidigt som flera andra språk också hör hemma i vår flerspråkiga region. Och vi betraktar alla språk som likvärdiga, även om de inte alla har samma roll. De samhällsbärande språken i Norden, som kan användas för officiella ändamål, är danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska (bokmål och nynorska), de samiska språken och svenska, varav de samiska språken och grönländska definieras som urfolksspråk. Följande språk har också en särställning som nationella minoritetsspråk genom sin långa närvaro i Norden: meänkieli, kvänska, finska, de samiska språken, romani chib, romanes, jiddisch och tyska. Därtill kommer de nordiska teckenspråken. Vidare har många nya språk och därmed nya modersmål tillkommit genom åren till följd av invandring från andra språkområden. I skolan lär sig alla barn och unga engelska och i varierande grad andra språk. Det är viktigt att vi i Norden har mycket goda kunskaper i språk med internationell räckvidd. Denna flerspråkighet och parallellspråkighet bidrar till att stärka Nordens ställning i världen och vår gemensamma vision.

Som nordisk gemenskap vill vi bevara och utveckla såväl alla våra språk som vår språkgemenskap. Enligt Helsingforsavtalet ska undervisning och utbildning i Norden omfatta undervisning om språk, kultur och samhällsförhållanden i de andra nordiska länderna, inbegripet Färöarna, Grönland och Åland. Vi vill stärka den gemensamma kunskapen om och förståelsen av de språk som talas, särskilt förståelsen av de skandinaviska språken. Intresset för nordiska språk och nordiskt samarbete behöver stärkas bland barn och unga. Det är de som ska föra den nordiska gemenskapen vidare.

Målet för denna deklaration är att lägga grunden för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik, där

1. Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande,

2. de samhällsbärande språken förblir samhällsbärande och kan fortsätta att användas som vetenskapliga språk,

3. det nordiska samarbetet även i framtiden kommer att bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska, och

4. alla språk som hör hemma i Norden lever vidare och utvecklas i en tid präglad av digitalisering inklusive artificiell intelligens, internationalisering och migration.

Den nordiska språkpolitiken kompletterar de nationella och har fokus på att säkerställa att alla nordbor

1. kan tala, förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande i det område där de bor, så att de aktivt kan delta i samhällslivet,

2. kan kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och har kunskaper i de andra skandinaviska språken, så att de kan delta i den nordiska språkgemenskapen,

3. har möjlighet att bevara och utveckla sitt modersmål, urfolksspråk, teckenspråk och nationella minoritetsspråk, och

4. har tillgång till information om språkliga rättigheter och språksituationen i Norden.

Målsättningarna i denna deklaration kommer att följas upp genom arbetsprogram som förnyas regelbundet. Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning och Nordiska ministerrådet för kultur kommer att se till att programmen utarbetas, antas och implementeras av relevanta sektorer för att uppnå målen i denna deklaration.

Deklaration om nordisk sprogpolitik Om denne publikation PDF

Nordisk Ministerråd I www.norden.org/publikationer I pub@norden.org

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)