Mitten av maj och sommaren kastar sig in innan våren har hunnit dra sig tillbaka. Den var försynt, med tussilago och bågra sippor innan allt exploderade. Härligt med denna färgprakt och detta spektrum av dofter och fågelsång, Fågelsånger, många tonarter, många rytmer. Och så är det också i världen med alla språk. De har sina egna rytmer, klanger och färger som är det egna. All denna färgprakt och all denna musik går förlorad när likriktning tar över.

De olika språken har hittat upplevelser som är unika men som skänker mänskligheten vidgade perspektiv och nyanser:

Japanska: Tsonduku: att låta en bok förbli oläst efter att ha köpt den.

Japanska: Wabi-sabi: att se skönheten i det som är beh'ftat med fel och brister.

Jiddisch: Trepverter: en kvick kommentar man kommer på när det är för sent att använda den.

Portugisiska: Saudade: känslanatt längta efter någon eller något som man älskar men som är förlorat.

Tagalog: Tilgi: fjärilar i magen när det ska ske något romantiskt

Italienska: Commuovere: betyder ofta rörande men hänvisar direkt till en historia som rörde till tårar.

Yagan, Eldslandet: Mamihlapinatapel: En ordlös blick mellan två människor.

Tingo (Påskön). att låna av grannen tills du har det mesta av hans grejer.

Jämtska: Agasamt: respektingivande men också mer. Som att bli bjuden till kungen på fest och man blir smickrad och stolt men man är också orolig för hur man ska klara det.

Och så våra svenska, påtår, tretår,kafferep och fika förstås.

Detta var bara några anektdotiska exempel på den rika flora som finns i våra språk, oavsett hur "stora" de är.

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)