Söndagens svenskspråkiga sång

Pugh Rogefeldt - Snart kommer det en vind

Söndagens svenskspråkiga dikt

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -

vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Edith Södergran

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Internationella Engelska Skolan utlovar sina elever att de kommer att uppnå "total inner security" i fråga om att behärska det engelska språket.

Men förutsätter inte detta att personalen först har uppnått denna "totala inre säkerhet"?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 ”Edholm: Skolpengar ska inte hamna i elevers fickor

Skolpengar till kommunerna ska gå till undervisning, inte 'ner i elevernas fickor'. Det säger skolminister Lotta Edholm (L) till SVT med anledning av att skolor i Vilhelmina och Storuman erbjuder sig att betala 750 kronor i månaden om eleverna väljer skolorna.

– Annars är risken stor att man urholkar undervisningen. Att man till slut får anställa färre lärare eller till exempel ha sämre tillgång till böcker, säger Edholm.

Experter har uttryckt att tillvägagångssättet är juridiskt tveksamt och Edholm säger att tiden får utvisa om det behövs politiska åtgärder. ”

Skolministern borde ägna sin uppmärksamhet åt de verkliga kamelerna, de engelskspråkiga friskolor, som inte bara har enormt stora fickor för skolpengen utan även undergräver svenska språkets faktiska ställning i Sverige.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Inga-Britt Ahlenius skriver idag i artikeln Landet där ingen behöver ta ansvar i Svenska Dagbladet:

”Vi har svaga processer för att utkräva ansvar från statsråd och regering. Vi har inte ens ett ord för att ställas till ansvar – vi saknar engelskans accountability.”

Svenskan har visst ord för accountability.  Det finns sedan gammalt utmärkta ord på svenska, som uttrycker samma sak som accountability, nämligen ansvarighet eller ansvarsskyldighet.   Jag skrev om detta i denna nätdagbok redan 2008 i form av två inlägg, Går det inte att översätta ”accountability”? - och Än en gång om accountability och vidare Svar till Bo Sjö 2009. De tvä första inläggen genererade många besökare till nätdagboken, hamnade högt upp på Googles träfflista och ledde till många kommentarer.

Det är märkligt att Inga-Britt Ahlenius inte känner till begreppen ansvarsskyldighet och ansvarighet; såvitt jag vet har de i ökad utsträckning återigen dessutom tagits i bruk i den statsvetenskapliga litteraturen.  Det förhållande att Sverige har ”svaga processer för att utkräva ansvar från statsråd och regering” betyder alltså inte att svenskan skulle sakna ord för själva ansvarsutkrävandet. Fokus måste ligga på processerna, som antingen är tillfyllest eller otillräckliga, och i det senare fallet måste man i så fall komma med konkreta förslag på förbättringar.

Så här skrev jag i Än en gång om ”accountability”:

”Vad som avses med ’accountability’ är helt enkelt att företrädare av olika slag, myndigheter och makthavare, ska kunna ställas till svars, göras ansvariga för sina handlingar. Detta kan utan vidare översättas med ’ansvarsskyldighet’ eller ’ansvarighet’. En regering i Sverige är ansvarig inför riksdagen och kan ställas till svars inför denna genom att riksdagen utövar sin kontrollmakt. Denna sker genom konstitutionsutskottet, misstroendeförklaring mot regering eller enskild minister, enkel fråga eller interpellation, genom JO och genom Riksrevisionen. Riksdagen kan också fälla en viktig proposition, vilket ytterst sett kan leda till att regeringen ombildas eller att den avgår med efterföljande nyval. Inga sanktioner av ekonomisk natur tillgrips i dessa fall. Om man vill, kan man naturligtvis kalla det förhållandet att en minister eller en regering tvingas avgå för en sanktion, ja, t.o.m ett valnederlag för den sittande regeringen är i så fall en form av sanktion.”

I artikeln omnämner också Inga-Britt Ahlenius också Estoniakatastrofen:

”Om Estonia skrev haveriutredningen att Estonia vid avgång från Tallinn var sjövärdig. Det var ett utmärkt men lögnaktigt sätt att undvika frågan om ansvar. Den inspektion av Estonia som genomfördes av svenska Sjöfartsverket samma eftermiddag som Estonia lämnade Tallinn visade att hon var behäftad med så många fel att hon aldrig borde ha fått lämna hamn.

Det sensationella har nu inträffat att Statens Haverikommission (SHK) tillstår att Estonia inte var sjövärdig. Det sätter ljuset på frågan om ansvar, något som regeringar och myndigheter hittills har skytt som pesten.”

Man måste också skilja mellan möjligheten att utkräva ansvar och viljan och förmågan att utkräva ansvar. Det är uppenbart att det är det senare som Inga-Britt Ahlenius framför allt angriper och på den punkten är jag helt överens med henne.

I fallet Estonia hade ansvar kunnat utkrävas på flera olika nivåer:

För det första av rederiet, som använde ett fartyg som inte var sjövärdigt. En sjökapten kan naturligtvis också säga ifrån, men denne kan inte på egen hand besluta att vägra framföra ett fartyg; i så fall riskerar vederbörande sin anställning hos rederiet. Det finns i och för sig säkert sjökaptener som har det civilkuraget, men de är nog få. Rederiet var huvudansvarigt för katastrofen.

För det andra av Sjöfartsverket, som vid tidigare inspektioner bara hade funnit obetydliga fel eller inga alls. Med facit i hand uppträdde Sjöfartsverket helt inkompetent.

För det tredje det departement, under vilket Sjöfartsverket då sorterade – då näringsdepartement (numera infrastrukturdepartementet). Departementen är ansvariga för att tillsätta kompetenta ledningar för underlydande myndigheter.

Slutligen har regeringen ett kollektivt ansvar för sitt arbete och i statsministerns uppgift ingår att tillsätta kompetenta ministrar. Ansvaret kan utsträckas ännu längre; riksdagen ska tillsätta kompetenta regeringar och folket välja kompetenta riksdagsmajoriteter…

I varje fall bör ansvarsutkrävandet riktas mot dem var direkt ansvariga för Estoniakatastrofen eller dem som direkt hade kunnat förhindra den. Då räcker det inte med utredningar och förändrade regler och procedurer i efterhand. Det bör också ha konsekvenser för ansvariga personer, som inte har fullgjort sina uppdrag. Här kommer vi återigen in på frågan om förmågan och viljan att utkräva ansvar, vilket ytterst är en politisk fråga.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Izabella Rosengren  skriver på forskning.se inledningsvis:

Tänk att kunna prata med – och få svar från – en död familjemedlem eller vän. Med hjälp av AI kommer det snart att vara möjligt att bygga ”nekrorobotar”, kopior av människor som har levat. Frågan är om vi vill det?

2021 meddelade datorföretaget Microsoft att de hade tagit patent på ett datorprogram som ska kunna träna upp en chatbot baserat på uppgifter om enskilda personer. En chatbot, eller en ”bot”, är ett datorprogram som är utformat för att kunna prata med människor genom text eller röst. Huruvida personen är död eller levande spelar ingen roll, vilket innebär att det kan bli möjligt för döda människor att ”återuppstå”, åtminstone digitalt. Microsoft själva föredrar dock att kalla det för digitala ”mänskliga” kloner, alltså kopior.

Enkelt förklarat sker kloningen genom att data från en person, till exempel inlägg från sociala medier, matas in i datorprogrammet så att chatboten lär sig hur den personen brukar uppföra sig.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knutenj till nätverket Språkförsvaret)

IFB-Verlag Deutsche Sprache presenterade även årets upplaga av Anglizismen- Index på bokmässan i Leipzig. Nästan 200 engelska poster har lagts till sedan 2023. Bland dem gaslighting: uppfattningsmanipulation; meal prepping: måltidsförberedelse, förkokning; quiet quitting: tjänstgöring enligt reglerna, intern uppsägning; woke washing: tvättning av ett företags rykte genom ytlig behandling av sociopolitiska ämnen.

Finns nu även för 16 euro i bokhandeln och direkt från förlaget. (ifb-verlag.de)

Originaltext:

Der IFB-Verlag Deutsche Sprache hat auf der Leipziger Buchmesse auch die diesjährige Ausgabe des Anglizismen-Index vorgestellt. Fast 200 englische Einträge sind seit 2023 dazugekommen. Darunter: gaslighting: Wahrnehmungsmanipulation; meal prepping: Vorbereitung von Mahlzeiten, vorkochen; quiet quitting: Dienst nach Vorschrift, innere Kündigung; woke washing: Unternehmensansehen durch oberflächliches Behandeln sozialpolitischer Themen reinwaschen.

Auch ab sofort für 16,- Euro im Buchhandel und direkt beim Verlag erhältlich. (ifb-verlag.de)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”The Big Short: Svensk marknadsskola” på Pirkt.se den 21 april skriver Erik Löfgren om marknadsskolan. Vi väljer att bara citera avsnitten om Internationella Engelska Skolan. Språkförsvarets plattform består av tre ben: 1) Vi försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion på svenskans bekostnad; 2) vi förordar mångspråkighet; och 3) mellannordisk språkförståelse. Frågan om engelskspråkiga friskolor faller in under det första benet. Däremot länkar vi aldrig på vår webbplats till artiklar, som enbart tar upp friskolesystemet, regeringspolitik, utrikespolitik, invandringspolitik, förhållandet till EU etcetera, eftersom sådana frågor ligger utanför vår plattform. Alla våra texter måste ha en språklig anknytning.

”Vad har vi? Vi har en 76 år gammal tant som heter Barbara Bergström, född med det ännu osexigare namnet Bärbel Röder, som nästan omärkligt långsamt dränerar svensk skola på all dess kvalitet inifrån, tillsammans med en gammal fryntlig DN-farbror.

Barbara Bergström skulle, på sin karga tysk-engelsk-svenska, kunna berätta om att hennes skolkoncern minsann har jättegoda resultat i deras betygskataloger – trots att deras elever har sällsynt knapp tillgång till lärare med en svensk lärarlegitimation.

De som tagit upp jakten och försökt avslöja hur vår skola kastats in i en ohelig Bermuda-triangel av marknadisering, politikerpåtvingad självsvält och rent och skärt utbildningssvindleri är en gammal hjärntrött SO-majje iförd svampplockarskjorta och en före detta utbränd ekonomiassistent som driver semi-ideell tankesmedja på halvtid. Marcus Larsson och Åsa Plesner intervjuar inga strippor utan skärmdumpar utdrag från kommunala budgetrapporter: svart Times New Roman-text på vit bakgrund med knastertorra ord som ”kostnadseffektivitet” och ”generella effektiviseringskrav” i centrum. Den lilla tankesmedjan Balans har heller ingenting monetärt att vinna på att avslöja det svenska utbildningssystemets systematiskt framavlade avarter; de kan själva inte göra sig några Hollywood-sexiga klipp på att vårt världsunika skolbygge skulle rasa samman…”

Och vidare:

”Känns det igen? I Sverige har vi i dag en skola där i princip vem som helst tillåts starta skola i princip när och var som helst. De får anställa vilken gynnare som helst till att vara lärare i deras klassrum – och de kan, i princip, uppmana dessa obehöriga lärare att sätta hur höga betyg som helst på vilka prestationer som än har tagit plats innanför skolväggarna.

Vi har ordnat oss en marknad där den mest hyllade och effektiva av aktörerna, Internationella Engelska Skolan, är den som har lägst lärartäthet och lägst grad av svensk lärarbehörighet. Vi hyllar en koncern som ägs av okända riskkapitalister i Benelux-området och som pedagogiskt drivs runt på en marknadsförd idé om ”ordning och reda” (även om mätningar visat att just ordningen och redan är högst alldaglig) och på att utländska daglönare till icke-legitimerade lärare är här i Sverige på nåder, så länge som de sätter höga och fina betyg på eleverna. Det är också en pedagogisk idé som går ut på att ingen svensk elev talar svenska, trots att all skolforskning pekar på hur viktigt det är för inlärningsprocessen att få ta sig an ämnen på det förstaspråk man behärskar överlägset mycket bättre än den ungdomliga Netflix-engelskan.”

Läs hela artikeln här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)