Idag publicerade iZettle, som sysslar med betallösningar,  helsidesannonser på engelska i såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet. Inledningsvis ställs i annonsen frågorna:

”Where are we heading? Are we taking the fast lane to conformity?”

Ja, vart är iZettle på väg? Menar företaget att konformiteten (likformigheten) på något sätt utmanas genom en helsidesannons på engelska i två svenska dagstidningar, som förmodligen bara den som behärskar svenska läser. Om däremot iZettle hade låtit publicerat helsidesannonser på svenska i två engelskspråkiga dagstidningar, hade verkligen konformiteten utmanats.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 Hej!

Jag har reagerat över tvenne uttryck under det senaste året:  dels muntligt uttryck för tecknet @ , dels beteckningen HR-avdelning respektive HR-chef.

Ska det behöva vara så här? 

Under vinterhalvårets tevetittande så har jag åtminstone vid ett par tillfällen fått höra att tecknet @ uttalats at i sändningar från SVT.  (Det har bl.a varit Camilla Kvartoft i programmet ”Veckans brott”). Rekommendationerna från Språkrådet är att uttala tecknet @ med formen snabel-a.

( http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/sprakradgivning/frageladan.html?url=-27634753%2Fcgi-bin%2Fsrfl%2Fvisasvar.py%3Fsok%3D%2540%26svar%3D34250&sv.url=12.c17e514db30bb2a810ea ) Bör inte SVT följa råden från Språkrådet om än de även själva har personer med tal- och textvårdande uppdrag?  

Härom året blev vår personalavdelning här på Mittuniversitetet till HR-avdelning och dess chef blev HR-chef. Varför utförs denna förändring? Jag tycker mycket illa om att dessa genomskinliga och självförklarande termer som personalavdelning och personalchef är, ändrades till den anglosaxiska kortformen för human resources, som det väl handlar om. Det är inte enbart ett engelskt uttryck utan ett synnerligen kliniskt sådant. Troligen är det ett utslag av NPM [även det en engelsk förkortning] för jag har uppfattat att andra aktörer inom offentlig förvaltning har följt exemplet med s.k HR för sin personal.

Vänlig hälsning

Daniel Jacobson

Sundsvall

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av tradition besöker vi gärna Lund varje Valborgsmässoafton för traditionellt Valborgsfirande med "mösspåtagning". Så även i år. Vi samlas då tillsammans med hundratals andra Valborgsfirare på Tegnérsplatsen utanför AF-borgen för att lyssna både på körsång, musik och tal till våren.

I år startade, som vanligt, arrangemanget med den "käcka" skånska studentorkestern Bleckhornen. Till deras musik dansade några drill-flickor och pojkar. I år bröts emellertid en tradition. Istället för manskören, Lunds Studentsångare, blev det i år skönsång av tjejkören "Bella Voce". Inget dåligt val. De gjorde verkligen ett riktigt gott intryck. De sjöng några klassiska svenska vårsånger, inklusive Studentsången. Dessutom har ju kören ett originellt och vackert italienskt namn.

Därefter kom talet till våren från AF-borgens balkong. Talet hålls varje år av Studentkårens ordförande, i år av en yngre manlig ordförande. Men, oj vilken katastrof! Ordföranden höll nämligen talet på engelska. Varför?

Engelska språket hör definitivt inte hemma i denna urgamla svenska vårtradition. Dessutom måste jag säga att han inte alls behärskade engelskt uttal. Han gjorde också ordvalsfel som exempelvis "weather news" istället för det normala "weather report".

Hoppas att detta fiasko inte återupprepas nästa Valborg. Vårtalet ska alltid hållas på svenska och inte på något annat språk. Punkt slut!

C-G Pernbring                                                                                                                                                         

Helsingborg                                                                                                                                                              

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Öppet brev)

Sveriges Radio

Oxenstiernsgatan 20

115 27 Stockholm

Varför slarvar Sveriges Radio med översättningar från engelska?

En medlem i föreningen Språkförsvaret har uppmärksammat Språkförsvarets styrelse på ett radioprogram och bett oss kontakta er med anledning av följande händelse:

”Så har det hänt igen! Att Studio Ett i P1 visar förakt för lyssnare som inte behärskar engelskan. I sändningen fredagen den 11 maj var ett inslag med intervju av Israels ambassadör i Sverige. Jag hade gärna velat förstå intervjuarens frågor och ambassadörens svar. Ämnet – spänningen mellan Iran och Israel är högintressant att få belyst.

Jag vet med säkerhet att vi är många svenskar i min generation som inte kan engelska. Sveriges Radio ger ofta intryck av att vi är en liten minoritet som de kan bortse ifrån.

 I det nämnda programinslaget upptog engelskan c:a åtta gånger så lång tid som sammanfattningen på svenska. Engelska: 5 min. 24 s., Sv.: 43 s. (Inslaget återfinns tidsmässigt 1:13:10 in i sändningen).”

Språkförsvarets styrelse är helt ense med denna kritik.  Det finns många i den äldre generationen som inte alls behärskar engelska, framför allt inte muntlig engelska. Engelska blev första främmande språk i läroverken 1939, vilket var genomfört i hela Sverige först 1946. Men bara 10 till 25 procent av elevpopulationen gick i läroverken. Försöksundervisning i engelska inleddes under 1940-talet och läsåret 1948/1949 läste några femteklasser och 22 sjätteklasser engelska. Först 1952/1953 blev engelska obligatoriskt från årskurs 5 i folkskolan. Då måste man dessutom komma ihåg att riksdagsbeslut om nioårig skolplikt togs först 1962. Fram till dess hade kommunerna förlängt skolplikten i olika takt. Det behövs uppskattningsvis fem års undervisning i ett främmande språk i skolmiljö för att elever utan större problem ska kunna förstå det främmande språket i muntlig form.

Vi anser att Sveriges Radio ska visa respekt för äldre svenskspråkiga lyssnare, som har bristfälliga – eller inga – kunskaper i engelska genom fullödiga översättningar till svenska.

Språkförsvarets styrelse

Nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Varför uppmärksamma att ett flygbolag går i konkurs ? Det är samma flygbolag, som på en flygning mellan Göteborg och Sundsvall gick igenom säkerhetsinstruktionerna enbart på engelska. Se tidigare inlägg, som också innehöll en inklippt version av Lars-Gunnar Anderssons ursprungliga artikel i Göteborgs-Posten, i nätdagboken.

Det finns ett möjligt samband mellan att befinna sig på konkursens rand och att spara in pengar (?) genom att inte hålla en säkerhetsinstruktion på svenska. Nu ska man dock inte tro att ägarna var fullblodsanglosaxare. Tvärtom ägdes Nextjet av vd Magnus Ivarsson, Oy Herrfors AB (finländskt företag) och Air Aland.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I sin blogg skriver Finn-Erik Vinje, norsk språkvetare, bland annat:

”’Språket forandrer seg’ er enten en platthet hvis innhold ingen vil bestride (alle vet at kong Håkon Håkonsson på tolvhundretallet ikke snakket slik som kong Harald Olavsson gjør på tjuehundretallet), og banaliteter bør man forsøke å holde innenfor tennenes gjerde.

Eller også mener den liberalistiske taleren å påpeke at siden språket forandrer seg, er det ikke så nøye hvordan man innretter seg.

Men dette er korttenkt, ja riktig dumt er det. Språk er fellesskap, og språksamfunnets medlemmer må respektere de konvensjoner som gjelder for dette språklige fellesskapet, bl.a ved å gjøre seg umake for å følge reglene for rettskrivning, bøyning, orddannelse og grammatikk. Kreativitet på disse områdene er uønsket, fordi den er en trussel mot den språklige og kulturelle enheten.

Skriftspråket er en tradisjonsbærer, det binder oss sammen som nasjon, det bryter ned tidens og stedets murer og knytter forbindelsen ikke bare til tidligere slektsledd, men også til dem som kommer etter oss. Det er en fordel at det er enhetlig, det er en fordel at det er stabilt. (Jeg har skrevet utførligere om dette i Språk 2004, s. 8 ff.)

Som livet selv er språket utsatt for forandring, forgjengelighet. På tross av dette er forandringer så å si  mot språkets natur. Man kan gjerne variere uttrykksmåten og gi den et personlig preg, men dette må skje innenfor de grenser som de språklige konvensjonene setter.

Vil man — av kunstneriske eller andre grunner — avvike, så er det altså tillatt. Men da bør man vite på prikken hvilken regel man gir faen i.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)