”– Eg synest norsk er eit kleint språk nokre gongar, ler Marta Aspehaug så øyrepynten ristar.

Den baggy kledde 17-åringen har to norske foreldre. Likevel pratar ålesundsjenta engelsk store delar av dagen.

Med venninnene sine.

Som også er norsktalande.

Eller med framande ho treff i sosiale medium. Som også er norske. Ingen av ungdomane stussar på at Marta helst vil snakke engelsk.

Men det finst dei som meiner følgjene blir alvorlege.”

Läs vidare här!

Hur utbrett är samma fenomen i Sverige?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"Hade jag vetat vad offside heter på engelska hade jag sagt det till domaren!"

Kjell Svensson, hockeymålvakt i Södertälje och Tre kronor

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta inlägg från 2014 hittade jag nyss på min dator, men tyvärr framgår det inte vem som är författare. Men det kanske löser sig. Per-Åke Lindblom)

Jag hade tänkt kommentera Per-Åke Lindbloms inlägg ”Vilken är förklaringen till det växande språkintresset i Sverige?” Men ganska snart hamnade jag så avsides i tankegångarna att jag ansåg det vara mera praktiskt att skriva ett eget inlägg. Det handlar om EF Språkresors English Proficiency Index (EF EPI), på svenska engelskt färdighetsindex.

EF är ett ganska ungt svenskt företag som anordnar studier i åtminstone engelska, franska, tyska, italienska och spanska i länder, där de språken talas. Man opererar från 60 länder. På deras hemsida redovisas det engelska färdighetsindexet, men av någon anledning inget index för de övriga fyra språken. Kan det ha något att göra med att Sverige placerar sig i toppen i just engelska och om inte i botten när det gäller de fyra övriga språken, men ändå ett stycke ner?

Indexet är som jag uppfattar det ett trubbigt mått även om det är en bedömning enligt Europarådets internationella standard. Dels framgår inte hur det räknas fram och vad det egentligen representerar. De som företaget kan mäta kunskaperna hos är de som anlitar deras tjänster. Att extrapolera informationen till att gälla all övrig befolkning i nämnda länder är att övertolka den. 

Man sorterar in de testade i fem kategorier, som jag i ärlighetens namn inte vad som avses med. Men rangordningen är lätt att förstå: Mycket god färdighet, god färdighet, medelmåttig färdighet, bristfällig färdighet och mycket bristfällig färdighet. Observera att endast de länder som EF är verksamma i finns med, och de står i exakt den ordning de rangordnas. Listan är den senast från 2013.

Mycket god färdighet:  Sverige, Norge, Nederländerna, Estland, Danmark, Österrike och Finland.

God färdighet: Polen, Ungern, Slovenien, Malaysia, Singapore, Belgien, Tyskland, Lettland, Schweiz och Portugal.

Medelmåttig färdighet: Slovakien, Argentina, Tjeckien, Indien, Hongkong, Spanien, Sydkorea, Indonesien, Japan, Ukraina och Vietnam.

Bristfällig färdighet: Uruguay, Sri Lanka, Ryssland, Italien, Taiwan, Kina, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Costa Rica, Brasilien, Peru, Mexiko, Turkiet, Iran och Egypten.

Mycket bristfällig färdighet: Chile, Marocko, Colombia, Kuwait, Ecuador, Venezuela, Jordanien, Qatar, Guatemala, El Salvador, Libyen, Thailand, Panama, Kazakstan, Algeriet, Saudiarabien och Irak.

EF kommenterar listan bland annat med att de sju länderna med den bästa engelskan alla är små europeiska länder, vars storlek tvingar dem till en internationell utblick. Panama, Libyen, El Salvador, Qatar, Jordanien och Kuwait längst ner på listan ligger inte i Europa, men har folkmängder som understiger Sveriges och även de borde vara tvingade till en internationell utblick. Varför är de inte duktigare på engelska, då? Förmodligen skulle de toppa listan om samma mätningar gjordes gällande färdigheter i arabiska, spanska respektive portugisiska, en lista Sverige skulle hamna i botten av.

Ett annat förhållande som förenar fem av de sju toppländerna är att där talas de språk som är närmast besläktade med engelskan. Finskan och estniskan är ju på inget sätt besläktade med engelskan, men samtidigt är kunskaperna i svenska som störst utanför vårt eget land just där. Det ger dem en extra skjuts. Och när det gäller just Sverige är vi så enögt inriktade på just engelska, att det vore ren skam om vi inte toppade listan.

Men en sak har nog du och jag och de flesta omkring oss gemensamt oavsett om våra kunskaper i engelska är goda eller inte. Man behöver inte komma särskilt långt från allfarvägen på kontinenten för att ett verserat samtal med lokalbefolkningen är omöjligt på grund av just bristfälliga språkkunskaper.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...i nätdagboken!

Så här anser jag att det ska se ur - Om annan information än svenskspråkig anses vara nödvändig.

Denna förra bilden var överdrivet jämbördig svenska/engelska. Svenska är sedan 2009 ofgiciellt huvudspråk och ska ha en betydligt tydligare särställning än på den förra bilden.

Personligen anser jag att information i vanlig kollektivtrafik endast ska vara på svenska - I kombination med tydliga symboler. 

Då får ALLA icke-svenskspråkiga alternativ information.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Med anledning av den norska nationaldagen 17 maj sände programmet Språket igår ett inslag om det norska språket. Ur programpresentationen:

”Språket firar Norges nationaldag genom att bjuda in det norska radioprogrammet Språksnakk. Vi lär oss om norskans tregenussystem och får reda på vad norrmännen irriterar sig mest på.

Veckans språkfrågor

Vilka är de vanligaste språkfrågorna som kommer in till det norska språkprogrammet Språksnakk?

Varför irriterar sig norrmän på uttrycket “i forhold til”?

Varför har norska och svenska ibland olika genus på substantiv, som till exempel en kamera på svenska och ett kamera på norska?

Hur funkar norskans tregenussystem?

Har ordet kone, som på norska betyder fru, funnits i svenskan?

Hur är statusen för nynorskan i Norge?

Varför har orden stygg, rar, rolig, artig, snål olika betydelser på svenska och norska?

Här kan du lyssna på Språksnakk!

Språkvetare Ylva Byrman, universitetsadjunkt i svenska språket vid Göteborgs universitet.
Gäster Klaus Sonstad, programledare för Språksnakk. Ellen Andenæs, språkforskare och språkexpert i programmet Språksnakk. Programledare Emmy Rasper.”

Inslaget kan laddas ner här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns ett riskkapitalistbolag, som kallar sig Internationella Engelska Skolan (IES) och som med sin skolverksamhet håller på att ta över en allt större del av undervisningen i landet. Nu står Ängelholm kanske på tur. En tomt har redan avsatts vid ishallen, ifall ansökan skulle inkomma. Kommunen har inte rätt att vägra skolan etablering. Det beslutet fattar vår företagsvänliga regering.

Från företagets sida hävdas det att IES är tvåspråkig. Vore det så skulle svenska och engelska användas parallellt som arbetsspråk och bägge språken skulle förekomma för undervisning i alla ämnen utom svensk- och engelskämnet. Nu är det inte så! Att engelskan används ensamt vid undervisning i fler och tyngre ämnen samt även är arbetsspråk gör det helt klart att det är engelskan som premieras. Det för tankarna till någon gammal koloni, det stör oss och känns fullständigt bakvänt. Man kan uppleva det som invasiva växter som tränger sig in i vårt språk och vår kultur och som vi inte vet ifall vi kan bli av med igen.

Enligt språklagen, antagen år 2009, är  svenskan vårt samhälles gemensamma huvudspråk och ska som sådant användas inom samtliga samhällsområden. Dessutom anger lagen att skattefinansierad verksamhet som skolan har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Lagen är tydlig men sanktionsmöjligheterna hittills så få att regeringen snart tvingas till en skärpning. ”Hur är det ens möjligt att ge ett främmande språk företräde framför det egna nationella språket som har talats i landet sedan urminnes tider? Det torde vara otänkbart i de allra flesta länder – åtminstone i länder med självbevarelsedrift”, skrev gymnasieläraren och bibliotekarien Christina Johansson i insändaren ”Engelskan får inte konkurrera ut svenskan i skolan” (DN 6 maj 2021).

Svenska elever tillhör världstoppen i engelska och var det långt innan några språkbytesskolor fanns. Varför ska då vi skattebetalare tvingas finansiera denna typ av rent koloniala skolor? Enligt vår mening är det primärt våra skattepengar IES vill åt – vackert dolt bakom fagra ord om ”internationellt”, som i det här fallet betyder ”anglosaxiskt”, något som skolan inte heller försöker dölja.

Denna utveckling oroar oss. Vi uppmanar er ängelholmare och andra i samma situation: Gå inte i engelska fällan! Slå vakt om era ungdomars kunskaper och om vårt svenska språk! Svenskan måste få en starkare ställning i skolan.

Bo Alvberger, Ängelholm

Per-Owe Albinsson, Täby

C-G Pernbring, Klippan

Ulf Parde, Umeå

Tove Frisch, Stockholm

Susanne Gerstenberg, Laholm

Lars Fredriksson, Båstad

Anders Bodén, Stockholm

Bernt Abrahamsson, Ludvika

Stig Engzell, Limhamn

Jonas Borelius, Vaxholm

Samtliga medlemmar i SPRÅKFÖRSVARET

(Insändaren publicerades i Helsingborgs Dagblad/NST den 18/5 2021, i Västerbottens Folkblad den 17/6 2021 och i Västerbottens-Kuriren 18/6 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nationalspråket svenska överst och därunder världsspråket engelska med mindre bokstäver. Bravo! Så ska det se ut!

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna artikel publicerades i Advokaten nr 3/2010 och innehåller principiell kritik mot språklagen, en kritik, som fortfarande är giltig.)

Nr 3 2010 Årgång 76

Användningen av ett språk är en rättighet för medborgarna, skriver debattören Arne Rubensson från föreningen Språkförsvaret.

Språklagen ”Språk för alla” som gäller från 1 juli 2009 antogs av en enhällig riksdag. Det enhälliga beslutet var en viktig markering för att visa att språkfrågan var höjd över det partipolitiska käbbel som tidigare hindrat lagens tillkomst. Språkförsvaret anser följdriktigt den vara ett stort steg framåt, men har några viktiga invändningar.

Språklagen är enbart en skyldighetslag, medan Språkförsvaret menar att den skall vara en kombinerad skyldighets- och rättighetslag. Användningen av ett språk är framför allt en rättighet som medborgarna måste kunna åberopa om deras rättigheter kränks.

Språklagen har inga sanktionsmöjligheter, vilket betyder att brott mot lagen inte får några konsekvenser.

Språklagen är en ramlag men måste också innehålla övergripande bestämmelser vad gäller viktiga domäner som exempelvis högskolan.

Språklagen omfattar bara den offentliga sektorn. Språkförsvaret menar att lagen också måste gälla företag som ägs av övervägande svenska medborgare, företag med huvudkontor i Sverige och företag som verkar i Sverige med avtal med svensk myndighet.

Språkförsvaret anser att termerna officiellt språk eller nationalspråk är bättre än huvudspråk.

Vilken slagkraft och räckvidd har då språklagen?

Språkförsvaret har gjort fyra JO-anmälningar som fortfarande är under behandling. Dessa är: regeringens engelskspråkiga e-postadresser, Sveriges huvudstad, Stockholm, för att man använder olika engelskspråkiga beteckningar och slagord i beskrivning av sin verksamhet, Luftfartsverket som vill byta ut namnen på många av våra flygplatser samt en anmälan av Kristianstads kommun.

Utfallet av dessa JO-anmälningar kan förhoppningsvis på ett tydligt sätt visa språklagens styrka och svaghet i sin nuvarande utformning.

Namngivningens betydelse

I Språkförsvarets utkast till språklag för Sverige 2006 behandlades denna fråga: 

13 § Namngivning

Namn på platser och orter skall enbart ges på svenska utom i områden där meänkieli eller samiska av hävd har talats, varvid parallella namn kan användas.

Namn på institutioner, allmänna organisationer, byggnader, projekt och så vidare, som initierats eller bekostats av svensk myndighet skall ges på svenska. Parallell namngivning på främmande språk kan ske om det är befogat, men under förutsättning att det svenska namnet står först.

Varför är då frågan om namngivning så viktig?

Namngivning är en statusfråga för ett språk och således inte en språkvårdsfråga. Detta är en nödvändig distinktion och ett av språklagens uttalade syften. Om myndigheter och institutioner, som ytterst finansieras med svenska skattemedel, ersätter svenskspråkiga beteckningar med engelskspråkiga, framhävs engelskans tyngd och status på bekostnad av det svenska. Vid de fåtal tillfällen där medborgarna har tillfrågats i webbomröstningar eller enkäter, har det klart framgått att majoriteten är emot dessa namnbyten, se exempelvis Kramfors–Sollefteås förslag att den lokala flygplatsen skulle heta ”High Coast Airport”.

Vissa myndigheter och institutioner anser oreflekterat och utan grund att de är mera ”internationella” och ”moderna”. En klassisk regel är att de som finansierar en viss verksamhet också ska få vara med och delta i besluten. Men inget politiskt parti har gått till val på att engelska beteckningar ska ersätta svenska i fråga om myndigheter, eller arrangemang.

De engelskspråkiga beteckningarna strider mot andan i språklagen, att svenska är huvudspråk i Sverige och att svenska medborgare alltid ska ha tillgång till det svenska språket.

Användningen av engelska beteckningar på myndigheter och institutioner innebär att engelska upphöjs till officiellt andraspråk i Sverige. Sverige är ett mångspråkigt land med svenska som huvudspråk och med fem nationella minoritetsspråk. Information till omvärlden bör anpassas till respektive land. Det finns också goda exempel på myndigheter och institutioner som använder sig av mångspråkig information, exempelvis landstinget i Kronoberg, Karlshamns kommun, Vasamuseet etc.

Det är en naiv föreställning att beteckningar på engelska skulle utgöra en särskild lockelse för omvärlden. Det avgörande är i stället om myndigheter kan uppvisa en mångspråkig kompetens för att kommunicera med samma omvärld. Svenska myndigheter bör därför tillämpa namngivning på svenska och givetvis också använda engelska i sin kommunikation. Om engelskan räknas som andra språk i stället för andraspråk, kan webbplatser, publikationer och informationsmaterial anpassas till de faktiska behoven.

Arne Rubensson
Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)