Om man i Finland ringer upp det svenska telekombolaget Telia, som har betydande verksamhet i Finland, ställs man inför två språkval, antingen finska eller engelska (Per Lindbladh: Finland, Språkförbistring, Axess, nr 3, april 2022).

Det är en mycket läsvärd artikel (utkom idag).

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Såg denna insändare i dagens Upsala Nya Tidning. Instämmer i frågan.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ola Wikander skriver idag i Expressen:

”Ständigt denna debatt om en ”dom-reform”. Man kan tycka vad man vill i sakfrågan, men det argument jag här vill diskutera är att en sådan förändring skulle vara ”ofrånkomlig” (så till exempel Lena Lind Palicki i Svenska Dagbladet; Henrik Birkebo kallade det redan 2016 ”ett förlorat slag” att förmedla skillnaden mellan ”de och dem” till skolelever och har åter tagit upp frågan i Expressen; Sara Lövestam har gjort detsamma i SvD). Idén verkar vara att vi inte kan välja om vi ska göra en förändring av normerna – utan när. 

Det är denna idé om ofrånkomlighet jag skulle vilja ifrågasätta. Historien visar nämligen något annat: att det är en fråga om val, enkom och endast. Och visst får man välja vilka normer man vill ha... men ”ofrånkomliga” är de inte.

När man säger att en viss skriftspråksförändring är ofrånkomlig innebär det att man ignorerar hur skriftspråk ofta historiskt sett fungerat. Många skriftkulturer har bevarat hela språkstadier som inte talats på över 1000 år (eller mer), och fortsatt använda dem aktivt i skrift. Och detta sker än i dag.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag kan man se följande annonsering på Facebook:

”Svenska kyrkan

Roslags kontrakt

Welcome to join us this Easter, sunday [sic], april [sic] 17th, in Tibble kyrka, Täby.

Service in English starts at 14.00

Praise team rehearsal at 13.00

Hope is alive – tell the story.”

Mycket ska man se innan ögonen fylls av tårar!

Lars Nordberg

Vallentuna, granne med Täby

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sverker Johanssons nyligen utkomna bok ”På vandring i språkens fotspår” presenteras på följande sätt på Adlibris:

”Både Johanssons entusiasm och folkbildningssträvan bidrar till att På vandring i språkens fotspår blir en riktigt lärorik läsupplevelse som den språkintresserade läsaren kan återkomma till flera gånger.
Helhetsbetyg: 5.
BTJ

Följ med på en vandring genom världens språkliga och mänskliga mångfald! Det här är boken för dig som undrat vad myllret av språk i världen beror på, och vilka mönster som finns bakom myllret.

Varför talas tusen språk på Nya Guinea, men bara ett på Madagaskar? Och hur mycket skiljer sig egentligen ett språk från ett annat? Vandringen för läsaren över hela jordklotet.

Med hjälp av den senaste språkforskningen, men också av arkeologin och genetiken, pekar Sverker Johansson ut både väl upptrampade stigar som leder till stora språk och knappt synliga fotspår som avslöjar språk som få av oss har hört.”

Mikael Parkvall skrev i Svenska Dagbladet (texten bakom en betalmur) den 1 april:

"Skriverier om språk av folk som inte har det som sitt huvudsakliga eller ursprungliga ämne – kan det bli nåt, det?

Jodå, det kan det i allra högsta grad. Sverker Johansson stoltserar sedan tre decennier tillbaka med en doktorshatt i fysik, och har redan i denna tidning hyllats för sitt första populärvetenskapliga verk om språk. Han har sedan dess varit ett av mina favoritexempel på hur de allra bästa lingvisterna ofta är de som har naturvetenskapliga inslag i sin bakgrund snarare än att de som flaskmatats med idel humaniora från dag ett."

Jag har också läst boken och anser att den är mycket bra. Det är förmodligen den bästa bok, som har getts ut på svenska om språkens uppkomst, spridning och släktskap. Jag hittade bara ett direkt sakfel.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...och mångdubbelt fler i Finland behärskar svenska i varierande grad! (Dold länk!)

Använd svenska så mycket som möjligt i Finland och framförallt - prova alltid med svenska först. Så hjälper vi svenskan i Finland och slår vakt om den mellannordiska språkförståelsen.

Personligen anser jag, dessutom, att den svenska som talas på Åland och Finland är vackra varianter av det svenska språket. 

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anna-Lena Laurén skriver på Twitter:

”Denna svenska rädsla för att inte framstå som progressiv är otroligt fascinerande. Om det är så ofrånkomligt med ’dom’ - varför måste vi uppmanas att skriva det? Skriv ert jävla ’dom’. Varsågoda. Ni kan ju bara försöka få mig att göra det.”

Om ett allmänt byte till ”dom” nu är en ofrånkomlig process, varför behöver man egentligen påskynda denna process? På vad sätt är detta ens radikalt? Varför måste vi andra också sätta upp det "våta fingtret" i vädret?`Jag kan också lova att jag aldrig kommer att ersätta ”de/dem” med ett enhets-”dom” i skriftspråket.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Barbara Bergström bedyrar att hennes skola minsann är tvåspråkig. Samtidigt visar hon i praktisk handling hur litet värde hon tillåter det svenska språket, då hon ger intervjuer i  s v e n s k a  medier på  engelska. Det är ett, minst sagt, fräckt beteende.

Bergström har bott i Sverige i  m å n g a år, är gift med en svensk och behärskar dessutom svenska. Hon har vidare blivit miljardär på samtliga svenska skattebetalares bekostnad. I Sverige är svenska dessutom sedan 2009 (!) lagstadgat officiellt huvudspråk. Barbara Bergström ”tackar oss” för miljarden, genom att tilltala oss på ett främmande och i landet icke-officiellt språk.

Hennes man, DN:s gamle chefredaktör Hans Bergström och ivrig lobbyist för friskoleformen, ser inget konstigt i detta trots att han eget modersmål är svenska. Han går vidare i taket när han inser att politiker även i Sverige till sist börjar att inse det horribla med nuvarande svenska skolsystem och vill införa vinstbegränsning. Sverige är enligt Hans Bergström ett ”kommunistvälde”.

Bergströms är känsliga för minsta lilla kritik även när det gäller belagda fakta, exempelvis glädjebetyg, vilka bland annat har uppmärksammats av profesorn i nationalekonomi, Jonas Vlachos. Skolverket själva har å sin sida, för flera år sedan, varnat för språkbytesskolornas negativa inverkan på svenska språket

.

Barbara Bergström kan inte ens svälja att ett  s a t i r p r o g r a m, ”Svenska nyheter”, driver med henne och hennes språkbytesskola. Jag undrar om hon har förstått vad ett satirprogram är för något!?

Språkbytesskola är ett lämpligt epitet på ”Internationella” engelska skolan. Svenskan är underordnad engelskan, bland annat genom att engelska är arbetsspråk och används som undervisningsspråk i tyngre och (ofta) fler ämnen. Underförstått: Svenskan är något man kan sköta lite med ”vänsterhanden”, ungefär som inhemska språk i forna kolonier. Inget annat land har undervisning på främmande språk lika vagt reglerad som Sverige. Vi ska då även komma ihåg att svenskar även tillhör den absoluta världstoppen i engelskkunskaper redan vid traditionell undervisning på svenska.

Hur länge ska våra folkvalda låta denna självfiansierade språkbytesverksamhet att pågå? Det handlar i förlängningen om ett påtvingat (alla är med och betalar och berikar språkbytesskolorna, vare sig vi vill eller inte) självfinansierat språkligt och kulturellt självmord.

Per-Owe Albinsson