Söndagens svenskspråkiga sång

Daniel Lemma - Sörgårdens tak

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ganska nära himlen

Ganska nära himlen 
i ett hus som är ganska grått 
i ett rum med fina tapeter 
bor lilla Liselott

Och hennes vidriga mamma 
bor faktiskt också där 
hon står vid spisen och röker 
och undrar vart Liselott är

Men Liselotts snälla pappa 
bor i en annan stad 
han bor på en sällsam stjärna 
och är både rik och glad

Där sitter han hela dagen 
i en soffa av pärlemor 
och ingen mer än hans dotter 
vet var den mannen bor

Där sitter han hela natten 
och skickar blå telegram 
och ingen mer än Liselott vet 
att dom verkligen kommer fram

För Liselotts taskiga mamma 
arbetar i en butik 
där staplar hon flaskor på burkar 
och är varken glad eller rik

Hon säjer att Liselotts pappa 
var ett kräk som hette Sven 
som flydde till Tierp med Dolly 
och aldrig synts till igen

Han har det väl bra med Dolly 
och struntar i Liselott 
som är liten spinkig och ensam 
och lever på bidragsförskott

Så säjer Liselotts mamma 
en ledsen och tanklös tant 
som inte vet vad Liselott vet 
är på riktigt alldeles sant

när alla dagisbarn sover 
och alla kassörskor gått hem 
går en pappa på tå och planterar
små blommor runtomkring dem

han planterar små ljus i köket 
där middagsdisken står 
tills allt blir vackert och trevligt 
tack vare Liselotts far

Men när väckarklockan ringer 
och himlen är raggsocksblöt 
och morsan sitter i köket 
och sväljer sin havregrynsgröt

när kärringen sitter i köket 
och gastar: skynda dej nu 
du ska äta och pinka och klä dig 
för klockan är fem över sju

tar Liselott tyst och stilla 
sin färgglada täckjacka på 
och utan att klaga det minsta 
bestämmer hon sej för att gå

Då kommer en fågel fjärranifrån 
Det kommer en sur pensionär 
En unge somnar i skogen 
En mamma är inte där

Det kommer en hund som är hungrig
den gråter på gator och torg 
En mamma sitter på PBU 
och saknar ord för sin sorg

Det spelar en psalm i björken och dagen är mulen och grå 
Mitt vackra barn i bävernylon 
vad är det du tänker på? 

Du springer alltid allena 
längs skyltfönstrens tindrande rad
där ingen hör vad du sjunger 
och jag vet att du inte är glad

Jag väntar i mörkren, jag väntar 
i mörkren långt bort ifrån dej 
och snart blir jag sjuk av all kärlek
som du inte vill ha utav mig.

Kom tillbaka till mig, mitt hjärta 
ja skynda dig hem till din mor 
Vi kunde ha det så trevligt 
på det höghusfält där vi bor

Vi kunde skaffa nåt hembakt 
att sitta och mumsa på 
och jag skulle sticka en kofta 
så du slipper att frysa så 

Och virka ljuvliga drömmar 
av chockrosa yllegarn 
och aldrig göra dig ledsen 
mitt stackars ensamma barn!

Jag ska lära mig städa och vispa 
och göra mej slank och fin 
och bli en ordentlig mamma 
en hemkär och kramgo´blondin

Jag ska skriva riktigt sympatiska brev
till Någon som passar mej 
och förklara min nöd och göra reklam
för både mej och dej. 

Sen är det bara att vänta 
på alla svaren jag får 
så har du en toppenbra pappa 
lite längre fram i år!

Kristina Lugn

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Lärare måste mäta elevernas kjolar och få dom att byta om de är för korta – så beskriver tidigare elever och lärare klädkoden på Internationella Engelska skolan i Borås.

En elev som P4 Sjuhärad pratat med tycker att det fanns en machokultur på skolan, eftersom killarna slapp undan de så kallade klädkoderna.

Vi kvinnliga lärare skulle gärna ha högklackade skor och definitivt finskor. Skulle man ha fotriktiga skor var man tvungen att ha ett läkarintyg på att man behövde det," berättar en före detta lärare.”

Man kan lyssna till inslaget här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lina Stenberg skrev avslutningsvis igår i en artikel i Arbetet:

”Det är måhända inte det som sägs rakt ut, men visst lever föreställningen kvar i IES-ledningens huvuden att tjejerna inte ska distrahera pojkarna alltför mycket genom att hud synliggörs.  

Den urgamla uppfattningen att kvinnor bär ansvar för mäns otyglade sexualitet ges nytt liv. Allt medan killarnas frihet sannolikt inte kringskärs nämnvärt. Och återigen spelar det ingen roll om det råkar vara i form av en slöja som krävs för att undvika pojkar och mäns närmanden eller om det handlar om en kjol. 

Kjolgate visar exakt hur långt vi har kvar i vårt så jämställda land tills flickor får växa upp på samma villkor som de jämnåriga pojkarna. Likaså ger det oss ännu en anledning till varför friskolor som IES inte har något i det svenska samhället att göra.  

Egentligen är det rätt så enkelt. Vill vi göra livet svårare för våra barn och i stället göra skolmiljardärerna ännu rikare, ja då fortsätter vi som nu. Annars finns det ett system utan skattefinansierade friskolor som tillämpas i alla andra länder i världen. Ett som kan göra svensk skola likvärdig och utan godtyckliga kränkningar.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Aftonbladet skriver:

”Reaktionerna har rasat in efter Aftonbladets avslöjande om att Internationella Engelska Skolan i Täby har stränga regler för elevers kjollängder. Sju stycken anmälningar om klädkoden har även kommit in till Skolinspektionen.

– Att mäta kjollängder på elever hör inte hemma i svensk skola, skriver skolminister Lina Axelsson Kihlblom om granskningen i ett inlägg på Twitter. ”

Syftet med denna klädkod är naturligtvis att skapa en särskild aura kring eleverna på IES Täby, att de är förmer än elever på andra skolor, särskilt kommunala. Det framgår dock inte om IES har någon särskild klädkod för pojkar, som kanske aldrig kan klä sig utmanande?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Fjällanläggningen Idre Himmelfjäll i Dalarnas till ytan största kommun Älvdalen har en skylt uppe i en skidbacke. Tre av namngivningarna får godkänt med beröm: Torsliften, Odingen och Baldersbacken. Det översta namnet Valhalia Express borde däremot ändras till Valhallaexpressen. Skönt att slippa namn som Copperhill Mountain Lodge som ett hotell i Åre häpnadsväckande nog heter!

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jakob Sidenvall skriver i Smålands-Posten som en kommentar till en rapport i Läraren bland annat:

"Men vill man förankra sig i Sverige måste man lära sig svenska. Det gäller oavsett om man har utlandsfödda föräldrar eller inte: språket måste erövras av varje generation. Skolan kan göra mycket för att etablera normer och bör ta denna möjlighet på allvar (på förskolor där ingen i personalen talar svenska blir det förstås svårare). Men framför allt måste vuxenvärlden sluta romantisera engelskan, det är trots allt ett ganska banalt språk, och visa på vilka djup och vidder som finns att utforska i svenskan. Retorik och diktning är genvägar till språkglädje och får sällan utrymme i svenskaundervisningen men det finns ingen anledning till att det skall förbli så."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lenita Jällhage skriver i Läraren den 14 januari inledningsvis:

”På sociala medier har lärare börjat diskutera fenomenet att barn, i allt lägre åldrar, byter ut svenskan och/eller ett annat modersmål mot engelska när de pratar med sina kamrater och lärare.

Hur de minsta barnen lär sig engelskan vet ingen av lärarna med säkerhet. Många tror att barnen främst härmar det de ser på sina ”paddor” och mobiler och lär sig engelskan via appar, spel, tv, youtubeklipp och andra sociala medier, eftersom barnens föräldrar inte pratat engelska med dem.”

Fenomenet är också känt från Norge.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Henrik Nilsson  skriver på Språkförsvarets vänner på Facebook:

”Läste en rapport från Statens medieråd om ’sharenting’ (från eng. share/sharing + parenting), dvs. fenomenet att vårdnadshavare lägger upp material om barn på sociala medier. Har någon hört ett ’svenskare’ uttryck - eller har något kreativt förslag?”

Han testar själv ”telningsdelning”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)