(Texten är hämtad från Faktablad om Europeiska unionen/Språkpolitiken)

”Mål

EU:s språkpolitik grundas på respekt för den språkliga mångfalden i alla medlemsstater och på skapande av en interkulturell dialog inom hela EU. För att praktiskt omsätta begreppet ömsesidig respekt främjar EU undervisning i och inlärning av främmande språk och alla medborgares rörlighet genom särskilda utbildnings- och yrkesutbildningsprogram. Kunskaper i främmande språk betraktas som en av de basfärdigheter som alla EU-medborgare bör tillägna sig för att förbättra sina utbildnings- och anställningsmöjligheter. EU stöder därför tanken att varje unionsmedborgare utöver sitt modersmål ska behärska ytterligare två språk (COM(2008)0566). EU arbetar även med medlemsstaterna för att skydda minoriteter, med utgångspunkt i Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.

I den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) betraktas språk som en grundläggande merit inom utbildningen, som en följd av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om flerspråkighet och utveckling av språkkunskaper[3].

Sedan 2001 firas dessutom den 26 september som Europeiska språkdagen i syfte att öka medvetenheten om de många olika språk som finns i Europa. Europaparlamentet har antagit en fullvärdig flerspråkspolitik, där alla EU:s språk anses lika viktiga. Alla parlamentsdokument översätts till EU:s samtliga officiella språk, och varje ledamot av Europaparlamentet har rätt att tala på det officiella språk han eller hon väljer.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbopk är knuten till nätverket Språkförsvaret)