I dagens Svenska Dagbladet skriver Anders Q Björkman avslutningsvis i artikeln ”Även britterna oroar sig för svengelskan”:

Vissa politiker tycks – trots vår språklag som ska ”värna svenskan” – snarast bejaka engelskans utbredning på svenskans bekostnad. 2018 föreslog till exempel Moderaterna att lärare på svenska skolor inte nödvändigtvis skulle behöva kunna svenska. För tre år sedan motionerade en liberal riksdagsledamot om en utredning av engelskan som ett andra officiellt språk och förra månaden lanserade Centerns ungdomsförbund ett förslag just om att göra engelskan till officiellt språk i Sverige.

Enligt svensk självbild bemästrar vi detta lingua franca till fullo, men för en vecka sedan konstaterade Jenny Nordberg syrligt här i SvD – i en krönika med rubriken ”Sveriges nya språk: engelska på svenska” – ”att mycket av den engelska som används i Sverige av företag, institutioner och privatpersoner har börjat utgöra helt nytt, helt eget, tredje språk”.

Låt oss kalla det svengelska.

Brittiska The Economist är inne på samma spår, fast ur ett engelskspråkigt perspektiv. Under vinjetten ”Johnson” skriver tidskriftens korrespondenter om ”bruket och missbruket av språk”, och där konstaterades nyligen att två tredjedelar av världens engelsktalare inte har engelska som modersmål, vilket förflyttar en hel del av makten över språket bort från Storbritannien och USA. Detta, förutspår ”Johnson”, kommer att leda till en ”enklare och mer utländsk” engelska, där grammatiska finesser rensas bort, idiomatiska uttryck från andra språk förs in och där till och med ”nya dialekter kommer att dyka upp /.../, kanske i Skandinavien, där barn lär sig engelska i allt yngre ålder”.

Se där en baksida av att ha engelska som modersmål: om de utlänningar som vill lära sig tala det är tillräckligt många, tar de till slut makten över maktens språk.

Med andra ord: Det är inte bara svenska språkpoliser som irriterar sig på svengelskan – nu börjar också britter oroa sig för den.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Sofia Karlsson - Till soldaterna

Söndagens svenskspråkiga dikt

Den röda rosen

Du är röd som blodet röda, när det drivs av ärtan unga,

röd som sanden, där miljonerna ha låtit sina liv.

Röd som unga, varma liljor, som för västerstormen gunga,

skälvande av livets kärlek under hatets hårda kniv.

Du är röd som vallmor röda, du är varm som trogna händer,
som pioners glans är glansen av de unga mörka blad.
Väx till jätte, lys och låga, du har fötts fast lik och bränder
hölja marken och fast ångesten är gäst i varje stad.

Du är röd som elden röda och fast brännhett kronan glimmar
är du fredens ört till läkedom i mörkrets tunga år.
Du är lampan, som oss lyser under smärtans bittra timmar,
när ett hela jordens jämmerrop mot höga himlen går.

Och du lyser som av glädje mitt i tårarna och nöden,
och du glöder av förhoppning mitt i hungerdagar grå.
Du har glansen av en gudom, som kan frälsa ifrån döden
framför hårt förtryckta skall du lik ett segertecken gå.

Se, en morgonglans skall skina över fällda, stilla lansar,
se, en morgon till en sol har den växt, din röda glöd.
Genom fridens tempelport och under vita tunga kransar
skall världen vandra sjungande, att Döden själv är död.

Dan Andersson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)