(Brev till ledarredaktionen, kulturredaktionen och språkspalten på Svenska Dagbladet)

Jag känner mig träffad av formuleringen "Jag har ingenting emot att språket förändras, men ..." (SvD 20 september 2024).  Emellertid ligger Mikael Parkvalls avsikt med formuleringen och attacken mycket långt ifrån min inställning.

Nu är hans krönika mycket generaliserande. Han utgår från "spaltmejl",uppenbarligen ett flertal inlägg. Naturligtvis kan jag inte uttala mig om vilka inlägg någon annan har gjort.

Däremot har jag för egen del flera gånger ifrågasatt företeelser i dagens språkbruk. En gång, när jag hade vänt mig till en av språkspaltens krönikörer i SvD, fick jag motfrågan om vilken epok som jag ansåg vara den idealiska i svenskan. Alltså samma resonemang som Mikael Parkvall nu har formulerat på ett mera infamt sätt. Vidare kommentarer överflödiga.

***

Jag hade, som jag ser det, förmånen att få växa upp med en mamma som var gymnasielärare i svenska (och historia). Vi pratade mycket om språk, om ord, om formuleringar och grammatik. Vi lekte med ord. Vi hade roligt åt korrekturmissar. Mamma brukade ge mig övningar i att ta ut ordklasser och satsdelar - vilket jag tyckte var kul. Naturligtvis var jag en kuf, helt olik mina jämnåriga skolkamrater.

Min mormor var småskolelärarinna (som det hette en gång i tiden). Hon hade en stor låda med bokstäver på kort som man kunde sätta samman till ord och meningar. Min morfar, folkskolläraren, läste högt för mig. Jag minns inte att jag inte kunnat läsa. I de första klasserna fick jag leka i en sandlåda när de andra barnen hade läsövningar.

I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med språk som redskap. Jag har skrivit texter av skilda slag från enkla notiser och kåserier till artiklar med akademiska ambitioner. Sedan drygt femton år är jag översättare (från engelska, danska och tyska). Sedan sex år tillbaka leder jag språkkaféer för invandrare - försöker aktivt hjälpa dem att utveckla sin förmåga i svenska. Jag träffar många mycket ambitiösa personer som, ganska glatt, kämpar med ord, grammatik och uttal. Själva kommer de med kunskaper i andra språk som borde kunna vara en tillgång för Sverige. (Men enligt vissa politiker och ledarskribenter är de bara en alltför stor "volym".)

Men "språkanvändare" är jag tydligen inte i akademiska lingvisters/vetenskapsmäns mening. Jag är en föraktlig "språkpolis", eftersom jag reflekterar över ord och formuleringar. Jag går inte in på några särskilda fall den här gången.

*** 

Naturligtvis behöver språk och språkbruk förändras, men inte oreflekterat. Ja, det behövs nya ord för nya företeelser. Men att glömma bort befintliga ord gör språket fattigare.

Likaså går något väsentligt förlorat ifall befintliga ord får en ny innebörd, påverkade av "falska vänner" (i engelska). Något går också förlorat när vissa ord slår ut synonymer som ger nyanser.

Det ligger ett värde, en rikedom, i att förstå ord som inte längre är vanliga. Att kunna läsa äldre litteratur.

Man måste få leka med språket, leka med ord men trots allt kunna skilja på

lek och allvar.

Island tillämpar, så vitt jag vet (och jag har åtminstone några högskolepoäng i isländska) en strikt språkpolitik. Behövs nya ord för nya företeelser konstruerar man i första hand ett nytt ord enligt inhemska principer. I andra hand kan man återanvända ett befintligt ord, vars ursprungliga innebörd blivit inaktuell. I sista hand kan man ta in ett ord från ett annat språk och ge det en isländsk form.

***

Visserligen har jag själv för länge sedan tappat kontakten med skolväsendet, men Inger Enkvist riktade nyligen i en krönika (SvD 24 september) uppmärksamheten på att en farligt stor andel skolelever har dålig läsförståelse samt, än värre, att lärare och blivande lärare har dåliga kunskaper om stavning och hur man lär ut läsning och skrivning.

Det är alltså inte språkliga förändringar över lag som jag reagerar mot. Det är förändringar som sker av okunnighet. ( Ja, jag inser mycket väl att vem som helst kan råka göra tillfälliga fel.) Förändringar som ingen reagerar inför (utan att nedlåtande kallas "språkpolis"). Det kan vara måhända vara någon kändis, "influencer", tongivande person, idol som sprider tvivelaktiga förändringar till sina följare, vilka tar efter.

Vi är väl några som bryr oss om språket - utan att motsätta oss relevanta förändringar. Javisst, denna inställning kan naturligtvis någon illvillig tolka som "jag har ingenting emot att språket förändras, men ..."

Nu jag i alla fall satt ord på den.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)

 

inga johansson

11 oktober 2024 17:02

Man måste få leka med språket, leka med ord men trots allt kunna skilja på lek och allvar.

Har du prövat esperanto - en språklig legobyggsats ?

 

Lars N

11 oktober 2024 18:50

Vi har en fullvuxen bekant som för en tid sedan sade: Min ålder syns inte främst på mitt gråa hår utan på att jag skriver fullständiga meningar med rikt ordförråd, stavar rätt och sätter skiljetecken på rätt plats.

Att det ska vara så svårt!!!

 

Kez

11 oktober 2024 19:55

Hur ofta ser vi orden frasig, spröd och knaprig? Allting är numera krispigt och crunchy. Ord försvinner också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Ingen kommer undan. Vare sig vi ser på teve, läser en tidning eller deltar i någon konferens, är risken stor att vi blir dränkta i en flod av floskler! Av ord som inte betyder något och ett språk som inte hänger ihop. Svensk floskelordbok är en uppl...

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...