Landskrona Direkt rapporterade den 5 december:

”SKOLA. Det råder stor oro på Internationella Engelska Skolan i Landskrona. Så oroligt är det att skolans rektor gått ut med ett meddelande till alla vårdnadshavande. Vad som ligger bakom meddelande är oklart men en anmälan om grovt olaga hot har inkommit till polisen. Det rör sig om en händelse som ska ha inträffat i måndags. Utöver detta ska polis och ambulans ha kallats till skolan på tisdagen.”

Nyhetsartikeln ligger bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ovanstående debattartikel (fritt saxad av mig) tar företrädare för "Föräldranätverket Rätten till utbildning" upp ett av problemen, nämligen den höga frånvaron i dagens svenska skola. Denna fråga är mycket viktig att debattera och att så fort som det är möjligt försöka att komma till rätta med. 

Enligt min mening, som språkförsvarare, är dock det största problemet inom svensk skola att våra folkvalda ser mellan fingrarna med att svensk grundskola och gymnasium under drygt 30 års tid har utvecklats i en kolonial riktning och där vårt sedan 2009 fastslagna officiella huvudspråk, svenska, inte längre är det självklara undervisningsspråket.

Våra folkvalda har låtit denna "utveckling" rulla på och det finns idag många skolor runt om i hela landet där svenska i praktiken inte längre är första undervisningsspråk, utan istället engelska. Detta trots att engelska varken är ett officiellt språk i Sverige eller ens ett officiellt minoritetsspråk.

Bland de koloniala språkbytesskolorna (mitt begrepp) finns exempelvis Internationella engelska skolan, Dibber, Nordic International School och Futuraskolan. Dessa skolor har laglig rätt att undervisa i upp till 50 % av tiden på engelska (galet bara det) men det har vid ett flertal granskningar visat sig att de fuskar även med denna gräns och alltså har undervisat mer på engelska än på svenska. Allt påtvingat oss svenska skattebetalare att finansiera via skattsedeln.

Det finns, mig veterligen, inget annat land som har sålt ut det egna officiella huvudspråket inom grund- och gymnasieskola såsom Sverige, det vill säga har det egna huvudspråket så vagt reglerat visavi engelska!

Relevanta funderingar samt i förekommande fall mina personliga förklaringar/svar:

1. Varför ska vi i Sverige betala för undervisning på ett språk (engelska) som hotar vårt eget språk?

Engelskan tenderar idag att tränga undan såväl svenska som andra nationalspråk på område efter område.

2. Varför reagerar inte folkvalda politiker på det svenska språkets absurt svaga ställning i landets skolor, från förskola och upp till högskola? Personligen misstänker jag jäv samt egenintresse och kommer att återkomma med detaljerade exempel på detta. Allmänna exempel är dock att inte alltför få politiker rent av tycker att det är en önskvärd utveckling med språkbytesskolarna, de kanske själva har barn studerande i dem och dessutom (vilket har visat sig vara vanligt), de kan rent av själva vara eller ha varit involverade i styrelser för språkbytesskolor eller har suttit på höga poster i "språkbytesskolornas främsta reklamorgan", Friskolornas riksförbund.

3. Varför "vill" politikerna inte förstå att det är svenskan och inte engelskan som ska stärkas i vårt samhälle? Svenska elever tillhör den absoluta världstoppen vad gäller engelskkunskaper redan vid traditionell undervisning där engelska läses endast som ett separat ämne. Det räcker givetvis mer än väl! Svenska språket däremot är satt under mycket hård press av såväl engelskans redan höga status samt dessutom av en alltför stor mängd invandrare (i vissa fall även infödda) som har högst bristfälliga kunskaper i landets officiella huvudspråk. Många av politikerna "förstår nog egentligen" men vissa politiker anser att det är en eftersträvansvärd utveckling att succesivt stärka engelskan på svenskans bekostnad. Att säga rakt ut som som det är "Vi avser att succesivt fasa ut svenska och ersätta vårt språk med engelska", är dock ännu väl magstarkt inser de. Bättre då att smyga igenom det tänkta språkbytet, sakta och diskret.

Någon gång måste dock poletten trilla ner hos dem som motsätter sig en kolonial utveckling i skolan men även i vårt samhälle i stort (såväl bland folkvalda som bland gemene man), nämligen att det är vi svenskspråkiga själva som måste och kan stå upp för samt stärka vårt eget språk. Inga andra kommer eller kan gör det åt oss. Att också kraftigt uppvärdera att vi har språkgemenskap med hundratusentals människor i andra länder, framförallt i Finland, skulle också gagna det svenska språkets ställning, varhelst det talas. 

Så vad väntar ni folkvalda på som inte vill medverka till självkolonisation? Stärk svenskan och stoppa engelskans ofta onödiga expansion på vårt språks bekostnad! Nu! Gärna kunskaper i engelska, andra främmande språk (på denna punkt finns numer mycket i övrigt att önska) samt i invandrares hemspråk. Dock aldrig på bekostnad av det svenska språket.

Svenska är lagstadgat huvudspråk i landet sedan 15 (!) år samt lingua franca sedan urminnes tider.

Därmed har det svenska språket haft, har idag samt ska fortsätta att ha en särställning i Sverige.

Denna särställning börjar i skolan!

Per-Owe Albinsson, medlem i nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)