(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta rundbrev skickades ut den 24 maj till de fem första kandidaterna på varje partis lista inför valet till EU-parlamentet den 9 juni. Med parti avses här riksdagspartierna och ytterligare ett parti, som i likhet med tidigare Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ bedömdes ha en reell chans att komma in i EU-parlamentet. Det finns annars en uppsjö partier, som ställer upp i detta val. De inkomna svaren läggs ut som kommentar till detta inlägg. Svaren läggs också ut på webbplatsen.

Bästa/-e kandidat till EU-parlamentet,

inför valet till EU-parlamentet den 9 juni 2024 skulle Nätverket Språkförsvaret gärna vilja veta vilken syn du har på svenska språkets roll inom EU genom att ställa en enda, enkel fråga:

Avser du att tala svenska på EU-parlamentets plenarmöten eller inte? Motivera gärna ditt svar!

Om du inte redan känner till det, har EU alltså ett avancerat simultantolkningssystem. Svaren, som skickas till sprakforsvaret@yahoo.se helst naturligtvis före den 9 juni, kommer att publiceras fortlöpande på Språkförsvarets webbplats – http://www.sprakforsvaret.se/sf/.  Vi tackar på förhand för din medverkan.

Denna fråga vänder sig till de fem första namnen på respektive partis lista.

Nätverket Språkförsvaret
Styrelsen

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta stycke är hämtat från Linnéa Backvalls artikel ”Svenskan i EU –Målgruppsanpassning is the way to go” i Språkpolitikbloggen idag.)

På frågan om huruvida det var lätt att begära tolk var det vanligaste svaret i såväl 2024 års undersökning som den tidigare undersökningen något i stil med ”jo det tror jag att det är, men jag brukar aldrig göra det”. Tolk bokas automatiskt tillplenum och större möten, men utanför dessa tillfällen verkade det alltså vara ovanligt att tolk begärdes. En av respondenterna skrev specifikt att hen helst inte ville gå via tolkar under förhandlingar och liknande, vilket indikerar att hen upplevde att tolkning påverkade förhandlingsprocessen negativt. En respondent berättade även att ”våra kollegor på sekretariaten påminner oss ofta om att begära tolk om vi behöver det”, vilket tyder på att tolkbeställning inte är en självklarhet bland ledamöterna. Det verkar alltså ligga närmre till hands att tala engelska än att begära tolk.

”En fantastiskt viktig service”

Men även om tolkar sällan bokas av ledamöterna verkar de mycket uppskattade. Två av respondenterna 2024 lyfte rätten till tolk som mycket viktig eftersom den ”gör parlamentets arbete och beslut tillgängligt för fler”, och en av dem beskrev tolkning som ”en fantastiskt viktig service”. Samma respondent lyfte även ett önskemål om att rätten till syntolk och teckentolk borde stärkas inom EU, både för svenska och för övriga officiella språk. En respondent poängterade även att tolkning gör det ”lättare att koncentrera sig och bidrar till att öka förståelsen jämfört med om jag ska lyssna på engelsk tolkning i flera timmar t.ex.”, och två respondenter skrev om behovet av att få fler dokument översatta till svenska. Alltså framkommer ett fortsatt behov av tolk- och översättningsserviceför svenska EU-parlamentariker, även för de med goda engelskkunskaper.

Enrespondent från 2019/20 skrev att hen höll hårt i sin rätt till tolk, och attdet har varit svårt att få tolk på tjänsteresor, konferenser och liknande eftersom ”de tycker att vi svenskar är så bra på engelska så vi är inte prioriterade!” Hen skrev att ”för mig har tolkningen varit det viktigaste arbetsverktyget jag har haft”, och att ”i EU-sammanhang tycker jag att det ska vara lika för alla, att alla språk är lika mycket värda. Tyvärr är det inte så”. Här framträder en bild av tolkarnas viktiga roll i EU-arbetet, och att EU:s princip om främjad flerspråkighet kanske inte alltid följs i praktiken.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Texten är hämtad från tankesmedjan Balans nyhetsbrev:

Journalisten Per Lindvalls granskning av riskkapitalbolagägda Internationella Engelska Skolans budgetar bekräftar den bilden. Lindvall konstaterar att “allt externt tillfört kapital, förutom de 50 000 kronor som tillfördes vid bildandet, har gått till att lösa ut tidigare ägare.”

Förenklat (det har skett i fler steg, med fler ägarbyten) har Internationella Engelska Skolan byggts upp på det här sättet: Person BB grundar en aktiebolagsdriven skola. Efter några år har investeringskostnaderna hämtats hem och skolan börjar gå med vinst. Efter ytterligare några år används de ackumulerade vinsterna till att betala uppstartsinvesteringen för en ny skola. Koncernen Internationella Engelska Skolan har bildats och kommande års vinster används sedan för att starta fler och fler skolor. Med tiden blir IES den största grundskoleaktören i Sverige.

Då säljer BB aktierna i koncernen till riskkapitalist C. BB får väldigt mycket pengar från C, pengar som inte når fram till eleverna eftersom de nu tillhör BB. Riskkapitalist C har tagit lån från banken för att kunna köpa aktierna av BB och måste betala ränta på det lånet. C är ju riskkapitalist och vill även ha avkastning på sitt satsade kapital och behöver därför ta ut aktieutdelning från företaget. Internationella Engelska Skolans nya ägare vill precis som den förre ägaren att bolaget ska öka i värde och fortsätter således strategin med billig tillväxt genom start av nya skolor.

Mer skolpeng än tidigare försvinner nu från IES skolor eftersom skolpeng även måste läggas på räntekostnader till banken. Förra året betalade de riskkapitalister som numera äger Internationella Engelska Skolan ca 200 miljoner i räntor. Den investering som riskkapitalist C gjorde i den svenska skolan ledde alltså inte till att eleverna fick en bättre undervisning utan till att ännu mer resurser nu försvinner från klassrummen.

Ett riskkapitalbolag har sällan någon längre horisont när det gäller sitt ägande i olika bolag. Förr eller senare kommer riskkapitalist C att sälja vidare IES till en ny ägare, till en högre kostnad än vad C betalade för bolaget. Kanske blir det riskkapitalist D som köper aktierna. Förmodligen sker det då med lånade pengar vilket iofs innebär att en ny investering gjorts men inte en enda krona når fram till eleverna. Istället måste riskkapitalist D ta ännu mer av skolpengen för att betala de högre räntekostnaderna…

Läs vidare här - se "Den riggade skolmarknaden - värdet av privata investeringar är en myt!"!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Indiens premiärminister Narendra Modi vill etablera hindi som nationalspråk och därmed ersätta engelskan, som hittills har haft samma status. Hindi i sig är dock inte ett språk som alla indier kan förstå, enligt Ulrich von Schwerin i NZZ. Utanför det så kallade "hindibältet" förstås språket bara av ett fåtal personer i andra delar av Indien och det finns mer än hundra andra språk i landet. Modi och hans högerkonservativa parti BJP vill ena den multietniska staten under ett nationellt språk och en nationell religion, vilket bör vara hindi. Modi möter massivt motstånd från andra språkgrupper. Det är uppenbart att Modi i första hand riktar in sig på kolonialherrarnas och de Oxford- och Cambridge-utbildade eliternas världsspråk.

Ännu 77 år efter britternas tillbakadragande spelar engelskan en central roll i politiken, men också i medierna, på universiteten och i ekonomin. Vid den senaste folkräkningen 2011 uppgav endast 260.000 indier engelska som sitt modersmål, 44 procent hindi, vilket gör det till det mest talade språket. Hindi anses dock av många medlemmar av de lägre kasterna, särskilt i södra Indien, vara överklassens språk, påpekar Neue Zürcher Zeitung. Av politiska skäl räknas många dialekter godtyckligt som hindi, trots att de lika gärna skulle kunna betraktas som ett eget språk. Utan dessa dialekter sägs andelen hinditalande i Indien vara endast 25 procent. Totalt finns det hundratals språk och dialekter från olika språkfamiljer i Indien, som också skrivs med en mängd olika skript. I förbifarten rapporterar NZZ att Modi, i sin strävan att undvika engelska, konsekvent talar hindi i FN, under statsbesök och vid internationella konferenser.

Läs vidare hos Neue Zürcher Zeitung!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Cornelis Vreeswijk och Östen Warnerbring - Första vackra dagen i maj

Söndagens svenskspråkiga dikt

Vi är blommor

Vi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp.

Låt oss växa vilda och få gå i knopp.

Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd.

Låt oss växa fria utan våld och död.

Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfalt.

Lita på oss ge oss värme för där ute är så kallt.

Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt.

Lyssna till oss vi är starka vi kan allt, ja vi kan allt!

Barbro Lindgren

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lägg ned IES m fl språkbytesskolor. Undervisning i svensk grund- och gymnasieskola ska, givetvis, ske på svenska.

Uppmärksam

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta rundbrev kommer successivt att skickas ut till de fem första kandidaterna på varje partis lista inför valet till EU-parlamentet den 9 juni.)

Bästa/-e kandidat till EU-parlamentet,

inför valet till EU-parlamentet den 9 juni 2024 skulle Nätverket Språkförsvaret gärna vilja veta vilken syn du har på svenska språkets roll inom EU genom att ställa en enda, enkel fråga:

Avser du att tala svenska på EU-parlamentets plenarmöten eller inte? Motivera gärna ditt svar!

Om du inte redan känner till det, har EU alltså ett avancerat simultantolkningssystem. Svaren, som skickas till sprakforsvaret@yahoo.se helst naturligtvis före den 9 juni, kommer att publiceras fortlöpande på Språkförsvarets webbplats – http://www.sprakforsvaret.se/sf/.  Vi tackar på förhand för din medverkan.

Denna fråga vänder sig till de fem första namnen på respektive partis lista.

Nätverket Språkförsvaret
Styrelsen

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)