Det mest intressanta med yttrandet här ovan är inte vad som sägs, utan vem som säger det. För vad som sägs håller nog många med om, inte bara medlemmar i Språkförsvaret, utan många s k vanliga människor. Den som yttrar orden är Camilla Bergman, grundare och ägare av den digitala branschtidningen Impact Loop, riktad mot ”impact-branschen” - innovativa företag som försöker lösa olika samhälls- och miljöproblem. I ett inslag i Medierna i P1 i lördags kommenterar reportern lite i förbigående att svengelskan flödar i företagets lokaler: ”Här testar man inte att justera – man itererar. Man växer inte med sitt bolag – man skalar med det. Innovativa saker kallas Foak – First of a Kind.” Camilla Bergman försvarar sig först med att det är en nyhetstjänst som riktar sig till ”dom som är inne i svängen. Det får inte bli för basic heller.” Sedan medger hon: ”Men det är ett otyg med alla dessa svengelska ord, det tycker även jag.”

Men när nu även folk som hon, som rör sig i media- och affärskretsar, tycker att det är för mycket svengelska – varför ser det då ut som det gör? Varför flödar svengelskan och engelskan lite överallt, inte minst i deras egna branscher? Ja inte är det någon tvingande naturlag som styr språkbruket. Det är vi alla, vi som talar och skriver och använder språket, som styr. Bergmans förklaring att tjänsten riktar sig till en viss yrkesgrupp speglar föreställningen att det skulle vara professionellare att använda engelska eller försvenskade engelska ord och uttryck. Samma föreställning om att engelska låter finare och professionellare ligger säkert bakom exemplet från 2 augusti här på bloggen, att 'kontorshotell' låter för simpelt, och att ”Business center and coworking hub” låter mycket tjusigare och, ja... professionellare.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)