Så här skriver signaturen Mary i en kommentar till ett inlägg av Linnea Lindquist i den senares blogg:

Tack Linnéa, du är en sann debattör. Detta gäller samtliga skolor inom IES koncernen…jag önskar att Skolinspektionen gjorde liknande rapport om IES i Tyresö där obehöriga lärare, våld, kränkningar ”De säger att de inte anmäler kränkande behandling eftersom det är så vanligt förekommande”.

Det finns ingenting i den skolan som heter ”lugn studiemiljö”, jag skulle vilja veta hur många som lämnat skolan och hur många färre som faktiskt står i kön även till Tyresö.

Jag är orolig för hur många fler som skall pressas in i en klass, för nu är det 32 elever på 1 lärare som inte har en chans att starta en lektion för att det är så stökigt. Fler i klassen behöver extra stöd och då får de normalbegåvade barnen stå tillbaka…

Äntligen Linnéa, äntligen är det någon som lyfter dessa frågor och jag är lycklig för att du blev invald i gruppen som skall leda skolfrågorna vidare.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel i Aftonbladet berättar poeten och översättaren Anna Arvidsdotter hur det är att arbeta om en AI-översättning av en norsk roman till svenska, ett både underbetalt och stressigt arbete som det visar sig. Artikeln uppmärksammades också i radions Kulturnytt igår tisdag.

Arvidsdotter ser spår av engelska i översättningen som inte finns i det norska originalet och frågar sig om AI:n går via ett tredje språk om den inte hittar rätt direkt. Spår av engelska syns också i att AI:n är ”oerhört förtjust i possessiva pronomen”, något som ju är typiskt för engelskan. ”Varenda dörr, klänning och kroppsdel tillhör någon – inte alltid den man tror”.

Andra exempel på flagranta fel som Anna Arvidsdotter tar upp är att vid avstavningar i originalet bryr sig inte AI-översättningen om hur ordet fortsätter på nästa rad utan ”gissar hejvilt”. Ett exempel: Hån-den i originalet blir inte ”handen” i översättningen utan ”hånflinet”. AI:n har överhuvudtaget inget grepp om helheten, kan inte hålla en ton och vara konsekvent ens i översättningen av ett och samma ord. Norska Tante blir t ex både faster moster och tant. Dessutom hoppar den över hela bisatser, så det blir t ex ”sitta i skuggan” i stället för ”bli sittande i skuggan, på var sin sida om bänken”.

Förlaget i fråga är fullt medvetet om hur dåligt översättningsverktyget är, till exempel att det kan missa inte bara ord, utan hela meningar, ja hela stycken. Ändå är ersättningen till den som rättar och skriver om översättningen inte alls i paritet med ersättningen som utbetalas och den tilldelade tiden dessutom för kort. Efter att ha lämnat in texten menar Anna Arvidsdotter att det hade funnits mycket mer att göra: språket borde ha varierats mer och osvenska meningsbyggnader ha tagits bort. Men hon konkluderar: ”Ju mer jag marinerar mig i AI:ns språkvärld desto mer godtar jag. Jag vänjer mig, ser inte alla pronomen för alla pronomen. Vad gör det om det finns anglicismer kvar?” Efter att ha läst hennes text inser jag att användning av AI-genererade översättningar innebär en stor risk att kvalitén på svenskan i översatt skönlitteratur försämras, och att anglifieringen av svenskan blir ännu större.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)