I Rapport på SVT1 2024-08-31 använde reportern formen ”vegs” i stället för ”vigdes”. Det är sorgligt att svenskkunskaperna dalar bland journalisterna som borde vara goda språkföredömen.

Källa: https://x.com/martinofficiell/status/1829973915411665127?s=46

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig är mycket internationellt orienterat, försäkrar Martin Haspelmath, en lingvist som är anställd där, i en intervju i Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung: ”Så snart vi har möten växlar vi till engelska. Detta är helt automatiserat, även utanför arbetsdagen.” Man kan alltså arbeta på detta välrenommerade institut utan att tala ett ord tyska. Tyska är bara relevant för ”vissa formuleringar i anställningsavtalen”, säger Haspelmath. Detta gäller inte bara i Leipzig, utan även vid andra forskningsinstitut utomlands. FAS-journalisten frågar när tyskan kommer att dö ut. Haspelmath är ganska optimistisk: Tyskans prestige är ”fortfarande mycket, mycket hög, även om den minskar för den ekonomiska och vetenskapliga eliten”. Han är säker på att det tyska språket kommer att kunna ta till sig många fler engelska termer - och ändå förbli ett eget språk.

Max Planck-institutet för evolutionär antropologi bedriver grundforskning om mänsklighetens evolutionära historia. Avdelningen för lingvistisk och kulturell evolution leds av den nyzeeländske evolutionsbiologen Russel Gray. Han och hans kollegor undersöker mänsklighetens språkliga diversifiering under de senaste 10 000 åren, främst med hjälp av kvantitativa metoder. ( Källa: FAZ)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Rigmor Gustafsson, Elise Einarsdotter, Maria Vokalensemble och Ragnar Bohlin - Dröm

Söndagens svenskspråkiga dikt

OROLIGA DRÖMMAR

Fjärran från lyckan ligger jag på en ö i havet och sover.

Dimmorna stiga och fly och vindarna växla,

jag drömmer oroliga drömmar om krig och stora fester

och att min älskade står på ett skepp och ser

hur svalorna flyga och känna ingen längtan!

Det är något tungt i hans inre som icke kan röra sig,

han ser skeppet glida in i den ovilliga framtiden,

den skarpa kölen skära in i det motsträviga ödet,

vingar bära honom in i det land, där allt vad han gör är förgäves,

i de tomma och fåfänga dagarnas land långt borta från ödet... 

Edith Södergran

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)