Starka språk frodas på andra språk. Så när det gäller frågan om engelskan dödar andra språk eller inte, är svaret kort och gott ja, den dödar andra språk på samma sätt som alla språk som är förknippade med en nationalstat dödar andra minoritetsspråk. Detta fenomen är vanligt för alla språk.

Franska dödar/har dödat bretonska, elsassiska, provensalska och alla andra minoritetsspråk i Frankrike. Thailändska dödar hmong, akha, kuuki thado och andra minoritetsspråk i Thailand. Ryska har dödat många uraliska och inuit-aleutiska språk och försökt döda många av de turkiska språken, som uzbekiska och kazakiska, och kaukasiska språk som georgiska. Men Sovjetunionens upplösning och renationaliseringen av dessa länder har potentiellt räddat många av dem. Och vem vet hur många språk mandarin-kinesiska håller på att döda just nu. Det vet bara Gud!

På samma sätt dödar eller har engelska dödat hundratals språk i USA, däribland många språk i de algonkinska, irokesiska och athabaskiska språkfamiljerna, för att bara nämna några. I Storbritannien och Irland har engelska också dödat eller nästan dödat iriska, gäliska och så vidare. Och i Australien har engelska dödat många australiska aboriginska språk.

Så i slutändan kommer språk som är förknippade med en nationalstat att döda andra minoritetsspråk som en funktion av:

• nationaliserade skolor, där framgång avgörs av kunskaper i det dominerande språket

• centraliserad regering, där kunskaper i det dominerande språket är avgörande för att få ett jobb

• socialt tryck att anpassa sig

• urban migration, som undanröjer många av hindren för assimilering

… och andra faktorer.

Det är värt att notera att ett antal länder och organisationer har försökt undvika denna situation. Indien erkänner flera dussin språk i sin konstitution, vilket är ett viktigt steg framåt. Nya Zeeland har gjort ansträngningar för att stödja maorispråket. Universitet och organisationer i USA, såsom Breath of Life Archival Institute for Indigenous Languages, försöker hjälpa indianstammar att bevara sina språk.

Men att säga att engelska kommer att ersätta andra språk i länder där det inte är det primära språket är en överdrift. Frankrike kommer aldrig att bli ett engelsktalande land. Det kommer inte heller Thailand, Ryssland, Kina eller något annat land som inte redan är engelsktalande. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda fall, utan erövring, där ett språk har ersatt ett annat nationalspråk.

Så, engelska kan ännu döda alla andra språk i Storbritannien, Australien, USA och andra platser där det är huvudspråket; alla andra minoritetsspråk i världen kan utplånas av de dominerande språken i deras land; vi kan stå inför det sorgliga ödet att bara ha några få språk per land, dvs. flera hundra. Men så länge länder existerar kommer det engelska språket inte att tränga in ytterligare, även om den amerikanska kulturen kanske gör det.

Även om idén om språkdöd börjar få mer publicitet är det viktigt att veta vad det egentligen innebär. Det handlar inte om att engelska datatermer förstör renheten i franskan eller att amerikansk rockmusik är för högljudd. Det handlar om att minoritetsspråk försvinner runt om i världen.

Översatt från The Language Nerds.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den kände kenyanske författaren  Ngũgĩ wa Thiong'o dog den 28 maj. Det heter i The Conversation:   ”Utan tvekan skulle Afrika vara fattigare utan Ngũgĩ wa Thiong'os och andra banbrytande författares insatser för att berä...

Lars Lönnroth skriver på Facebook:   ”Kan man lita på internationella rankinglistor över universitet? I samband med Trumps konflikt med universitetsvärlden påpekade jag häromdagen att Harvard står som nr 3 på den internationella rankinglist...

Ystads Allehanda berättar:   ”Nordic International School tar bort kravet på skoluniform och inför istället en skoltröja eller t-shirt som blir frivillig att bära. Beslutet har fattats mot bakgrund av tidigare kritik från Skolinspektionen.&...

Till Språkförsvaret   Jag irriterar mig mycket på att några av de svenskaste företeelserna i vårt land, nämligen Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, sammanfattningsvis blir benämnda "Public service".   Man borde åtminst...

Sara Lövestam skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:   ”Regeln upprätthölls sedan, med undantag för åren 1973–1976, i flera decennier. År 1999 skrotades den slutgiltigt (?) och Sverige skickade omedelbart ett bidrag på engelska...