Lars Lönnroth skriver på Facebook:

”Kan man lita på internationella rankinglistor över universitet? I samband med Trumps konflikt med universitetsvärlden påpekade jag häromdagen att Harvard står som nr 3 på den internationella rankinglista som årligen utfärdas i London av Times Higher Education Magasin. På QS Ranking List, också den Londonbaserad, är Harvard rankad som nr 4 men i stort sett är bedömningen där densamma och utgår från i stort sett samma kriterier, i huvudsak baserade på enkätsvar från akademiker och arbetsgivare från stora delar av världen, dock framför allt den engelskspråkiga.

Det som värderas är undervisningens och forskningens omfattning och kvalitet, antalet lärare i förhållande till studentantalet, men också lärosätets internationalisering (mätt i antalet utländska lärare och studenter) samt studenternas anställningsbarhet på arbetsmarknaden. Antalet citeringar i vetenskapliga skrifter används också som kriterium men även här med övervikt för det engelskspråkiga.

Uppenbart är därför att engelskspråkiga universitet gynnas av rankingkriterierna framför exempelvis svenska, tyska eller franska (för att inte tala om ryska!). Det är därför knappast förvånande att de översta 25 platserna på båda rankinglistorna helt domineras av toppuniversitet i USA och England (Oxford, Cambridge, Harvard, Princeton, MIT, Stanford, Berkeley etc.). Först på plats 49 hittar man ett svenskt lärosäte, Karolinska Institutet, medan Lund hamnar på plats 95 och Uppsala på plats 130.

En allmän regel är att lärosäten med internationellt citerade naturvetare och medicinare hamnar högre på rankinglistan än sådana som domineras av humanister och samhällsvetare, eftersom de senare sällan citeras internationellt. Kort sagt: rankinglistorna måste behandlas med skepsis och försiktighet. Inte desto mindre kan man nog lita på att universitet som placerats mycket högt på listan är bra universitet och att de som placerats allra sist är tämligen usla. Däremot kan man inte lita på att universitet som i likhet med Uppsala placerats på plats 130 är dåliga. De riktigt usla torde först återfinnas mer än 1500 platser nedanför Uppsala.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)