Observera att uppgifterna stammar från 2012 och bygger på självuppskattning.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den som vill veta mera om samiskan i Sverige rekommenderas att läsa Henrik Barruks utförliga rapport från 2008.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det danska Modersmål-Selskabet har fått för vana att skämma bort sina läsare med gedigna, genomarbetade publikationer om språkliga ämnen. Det kan gälla språkliga fenomen inom språk och sex, språk och mat, språk och respekt, språkets betydelse för demokratin och den offentliga debatten eller om olika sätt att använda kraftuttryck, för att bara nämna några av de områden som Modersmål-Selskabets publikationer har behandlat. 2019 års upplaga gör ingen läsare besviken och frågan är om det inte rentav är deras mest ambitiösa bokprojekt hittills. Redaktionen har samlat ett tjugotal högklassiga författare med gedigen kunskap och ett brinnande intresse för de danska dialekterna vad gäller uttal, ortografi, syntax, grammatik och deras roll och betydelse i en urbaniserad värld.

När Modersmål-Selskabet 27 november 2019 firade sin 40-årsdag passade man på att behandla ett dittills nästan obehandlat ämne. Vad som då som nu grundligen berörs i den nära 400 sidor långa antologin är danska dialekter. Och samtidigt väcker antologin en viss oro. När dialekter behandlas på ett så ambitiöst sätt brukar det betyda att det snarare är fråga om dialekternas dödsryckningar och att vi här ska få möta en nekrolog över en språklig rikedom som har försvunnit. Och årsboken som kom 2002 hade som rubrik Dialekter-Sidste udkald.

Var det en sista varning som utfärdades då eller var det ett falskt alarm?

Precis som i andra nationalstater har dialekterna traditionellt betraktats som ett störande inslag, något som bör kastas i språkets skrallespann (papperskorg). I kapitlet Dialekternas död og kulturhistoriske studier redogör Viggo Sörensen för hur dialekterna en gång uppstod och hur de i stort sett har försvunnit igen. Det är ändå, liksom i Sverige och andra länder en fråga om en kollektiv identitetshistoria som berör. I många dialektområden är de skillnader som blir belysta, sakligt och grundligt förvisso, ändå mycket små och handlar framför allt om uttalsavvikelser.

Kanske är det ändå inte för sent. Kanske har dialekterna fortfarande en chans att överleva. Kärleken till den egna dialekten manifesteras i nystartade grupper på digitala medier och facebookvänner sluter upp för att bevara ord och uttal. Ingrid Carlsens grupp Jeg er takknemmelig för dialekten Vendelbomålet har snabbt fått över 5000 tusen medlemmar där vanligt folk känner sig hemma och gärna uttrycker sig på sin dialekt. De mera perifera dialekterna som Äe Synejysk Forening och den bornholmska motsvarigheten samlar likaledes ett stort antal intresserade. Parallellen till Sverige är tydlig där facebookgruppen för den jämtländska dialekten har över 10 000 medlemmar men där också språkstrider lätt uppstår om vad som är genuin dialekt och vad som är av svenskan påverkad och nedsmittad dialekt.

Redaktörerna Georg S. Adamsen och den i Sverige kände Michael Bach Ipsen uttrycker farhågor i slutorden av presentationerna av boken. ”Ingen kan väl vara i tvivel om att alla dialekter, med undantag av den köpenhamska, är satta under stor press”. Samtidigt menar redaktörerna att man inte får bli alltför nedslagen och hänge sig åt defaitistiska tankegångar när det gäller språk. Enskilda personer och grupper kan göra något, om bara viljan finns. Men också samhället har en viktig funktion att fylla. Utan insatser från samhället vilar ansvaret tungt på enskilda aktörer. Men det är förstås svårt om det inte exempelvis finns möjligheter via läroplanen att lära känna sin dialekt och det förutsätter i sin tur att det finns människor som har kompetens att undervisa nästa generation. Men privatpersoner och föreningar kan ändå göra något för att vitalisera dialekten och musikerna Ib Grönbeck och Rikke Thomsen nämns som framgångsrika musiker på dialekt. Motsvarigheter finns det flera av i Sverige med skånska musiker som Peps Persson, norrländska Euskefeurat, gotländska Di små undar Jordi och jämtländska Hardda ku/Hardda geit och där dialekten blivit mera av en tillgång och möjlighet att skilja sig från mängden än en belastning.

Den sönderjyska dialekten (på den tyska sidan av gränsen) har en speciell särprägel där den befinner sig i ett område med tyska, (både högtyska och plattyska) frisiska men där också danskan (riksdanskan) har minoritetsstatus. Dialekten finns som sagt i ett område där språken gärna påverkar varandra men där den särpräglade dialekten också ger stolthet till talarna. Elin Fredsted ger en intressant exposé och förklarar hur närbesläktade språk påverkar varandra. En sådan intressant detalj i Sönderjyska och som avviker från de övriga nordiska munarterna är den bestämda artikeln, som i likhet med tyska och andra germanska språk, ställs framför substantivet i stället för enklitiskt i substantivet, något som för övrigt fick den tyske språkforskaren Jakob Grimm att räkna Sönderjyskan som en saxisk dialekt i stället för nordisk.

En annan dialekt som befinner sig i den danska periferin är språket på den populära ön Bornholm. Bornholmskan räknas traditionellt in i gruppen östdanska mål tillsammans med skånska och blekingska. Till Bornholm begav sig tidigare många skåningar för arbete, något som vi får bekantskap med genom både boken och filmen Pelle Erövraren. Karen Margrethe Pedersen visar i sin artikel Bornholmsk- dansk dialekt med skånska drag hur det hänger samman. Svenskar som besöker den härliga ön märker också att bornholmska körsbär uttalas nästan som i Skåne och inte som det riksdanska Kirseber.

Mathias Strandbergs bidrag till antologin fångar förstås särskilt den svenska läsaren med Vad är danskt och svenskt i Skånes dialekter. Att skånska för en uppsvensk eller norrlänning många gånger låter som en utländsk dialekt är mera som ett uttryck för samlingen ”svenska fördomar” än en på lingvistiskt grundad fruktbar vetskap. Visst har Skåne varit danskt och visst är de skorrande R:en annat än de uppsvenska, men Ulf Teleman har ju redan tidigare redogjort för hur Skåne mycket tidigt skilde sig från förändringarna och utvecklingen i riksdanskan och i stället närmade sig i svenskan. Skånska egenheter med diftonger och i vissa fall triftonger gör det i dag svårare för en dansk att förstå en skåning än exempelvis en smålänning.

Antologin är skriven både för den breda allmänheten och den initierade språkvetaren, men delvis oförklarade, eller bara delvis förklarade ord som hör hemma i fackspråket kan göra det besvärligt för den bara allmänt intresserade läsaren. Eller vem utan specialkunskaper begriper omedelbart termer som: klusilförsvagning, spirantsförsvagning, infortisförsvagning, frikativförsvagning, velarisering, palatalisering?

Antologin är ambitiös men har nog svårt att nå en bredare publik med sitt nuvarande upplägg. Den skulle emellertid kunna bli en succé om den i likhet med Fredrik Lindströms bok ”100 svenska dialekter” om svenska dialekter, kunde förses med ljudprov på de ändå förvånansvärt många och skiftande danska dialekterna. En sådan genomgång av de danska dialekterna med enkel tillgång till avlyssning skulle utan tvekan kunna bli en publikation i varje danskt hem, att läsa om och sedan lyssna på.

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten tll nätverket Språkförsvaret)

Lars Wyke berättade igår på Språkförsvarets vänner:

”Lyssnade på morgon-TV och hörde en känd ekonomikommentator avsluta sitt inlägg så här:
'Var är vi på väg och vart landar vi'.
Jag håller med honom men med andra adverb!”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Elma School AB presenterar sig som ”en fristående grundskola med internationell profil. Vi undervisar till 50 % på engelska och 50 % svenska” på sin webbplats.

Dagens Nyheter skriver idag:

”Khalid El Mouselhi som äger Elma School AB i Rågsved har fått kritik från Skolverket och Skolinspektionen ända sedan han startade skolverksamhet för tjugo år sedan.

Undervisningen har inte hållit måttet och barn som haft rätt till särskilt stöd har inte fått det på skolor han har drivit. Det har saknats studiero och personalen har blivit snuvad på löner och tjänstepension, enligt Lärarförbundet.”

Och vidare:

”Under de senaste tre åren har Elma School tagit emot 8,5 miljoner kronor i statsbidrag.

Det har varit allt från lärarlönelyft och karriärtjänster, till satsningar på ökad jämlikhet och likvärdighet. Bidrag som har delats ut för områden som skolan har kritiserats för att inte sköta som den ska.

Pengarna har delats ut samtidigt som skolan har gjort miljonvinster. Förra årets vinst har ännu inte redovisats. Men under 2017 gjorde skolan en vinst på närmare tre miljoner kronor och året efter mer än två miljoner kronor.”

Skolinspektionen har försökt återkalla tillståndet för skolan. Vem som helst kan tydligen starta och bedriva grundskoleverksamhet under lång tid i Sverige. Läs vidare här!

Peter Pierrou

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Häromdagen såg jag en affär i centrum av min hemstad, Umeå, som skyltade ute på gatan med ”Final sale”. Jag kunde inte låta bli att gå in och säga mitt hjärtas mening.

Ulf

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tankesmedjan Balans skrev på sin webbplats den 15 januari:

”I Trelleborg har den politiska majoriteten tagit beslut att locka Internationella Engelska Skolan till kommunen med ett sockrat hyreskontrakt. Beslutet har överklagats till Förvaltningsrätten och det finns även en debatt i kommunen om huruvida IES etablering verkligen är bra för kommuninvånarna.

För att stilla den oron har IES vice VD Jörgen Stenquist skrivit en debattartikel i lokaltidningen Trelleborgs Allehanda. I det här blogginlägget ska vi resonera lite om det han skriver och ge faktastöd för den uppfattning vi har att Jörgen är väldigt kreativ med sanningen. Ni får avgöra själva om han rentav ljuger. ”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag satt igår i kollektivtrafiken och läste en reklamskylt som hängde kvar angående det öppna huset på deras gymnasieskola på Södermalm den 30/1.

ALL INFORMATION VAR PÅ ENGELSKA! Det enda som de inte hade "lyckats förengelska" var "T-banestation Skanstull".

 Skylten på tåget hade en liknande lydelse som texten på Ies hemsida - se ovan. 

Vid kritik brukar Internationella engelska skolan (Ies) vara rappa med att påtala att de minsann är en tvåspråkig skola. Skylten i kollektivtrafiken visar bättre hur det ser ut i praktiken.Språkförsvaret har och kommer att fortsätta att kritisera Ies påstådda "tvåspråkighet". Såväl vice vd:n Jörgen Stenquist som pressansvarige Jonathan Howell har ryckt ut till "tvåspråkighetens" försvar. Oss lurar ni dock inte!

Visst! Svenskan används - men den är underordnad och inte jämställd med engelskan. Engelska har alltså företräde i förhållande till svenska på dessa språkbytesskolor - i Sverige! Svenskan blir ett passivt språk när engelskan hela tiden premieras och till slut infinner sig frågan hos eleverna: "Varför ska jag fortsätta att använda svenska överhuvudtaget, nu när jag har blivit "tvåspråkig" och det hela tiden används engelska runt omkring mig." 

Det går faktiskt att jämföra med svenskans situation i Finland. I båda fallen är svenskan i teorin jämställd men i praktiken/verkligen dominererar finskan totalt i Finland och engelskan totalt i de engelskspråkiga enklaver som Ies skolor de facto utgör i vårt samhälle. Svenskan är förpassad till ett andrarangens språk. Ett språk som ges företräde framför ett annat kommer naturligtvis att tränga undan det andra språket på sikt - inte fungera parallellt - det är rent bondförnuft. 

Ja! Vad ska du med ett språk till som du och andra kan men som inte används i praktiken. Tillmäter man ett annat språk ett högre värde, kommer ens egna språk att dö sotedöden.

Nu en öppen fråga till ansvariga politiker:

Hur tusan kan ni tillåta denna skattefinansierade språkbytes-verksamhet att få fortgå? I synnerhet när svenska elever presterar i världstoppen även utan Ies och liknande koloniala institutioner. Det är en ren och skär språklig självmordspolitik som pågår i dagsläget!

Sverige är värdsunikt på skolans område. Detta i negativ bemärkelse och genom att:

1. Skattepengar (skolpengen) lagligt får omvandlas till privata vinster. Dessa försvinner ut ur välfärden och inte sällan utomlands.

2. En otroligt slapp reglering av undervisning PÅ främmande språk (så gott som alltid engelska). Nuvarande "reglering" medger 50 % undervisning på annat språk än svenska (vårt sedan mer än tio år lagstadgade huvudspråk) i grundskolan och 90 % (!), ja, ni läste rätt, av undervisningstiden på gymnasiet.Dessa elever läser i praktiken alltså sitt eget språk som hemspråk - i sitt eget land.

Ies kan till och med skriva på sin hemsida att "I normalfallet är språket i skolan engelska". Detta kan tolkas som att engelskan har företräde även på raster och annan icke-lektionstid. Jämför med kritiken mot att svenska förordades även på raster i tornedalska skolor. Domen har (med all rätt) fallit hård över detta historiska missgrepp men på koloniala Ies "is everything just fine".

Måtte ni politiker vakna upp och genomskåda detta falskspel. Språkförsvaret kommer att göra allt för att dessa språkbytesskolor ska avvecklas. Undervisning i Sverige ska, språkämnen undantagna, uteslutande ske på svenska.  Dessutom är engelska redan ett obligatoriskt ämne - det räcker mer än väl.

Punkt slut!

Också språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)