I kalendariet på Modersmål-Selskabets, Språkförsvarets syskonorganisation i Danmark, hemsida skriver man:

”I disse flygtninge- og migrationstider kan der være gode grunde til at interessere sig lidt ekstra for hilseformer og høflighed.

Modersmål-Selskabet præsenterer traditionen tro årets årbog på et møde, hvortil forfatterne inviteres til at uddybe og debattere årbogens tema. Det er gratis at deltage, og alle er velkomne.”

Presentationen äger rum i Møstings Hus, Andebakkesti 5, Frederiksberg, Köpenhamn måndag den 30 november kl. 17.00 – 19.00

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hufvudstadsbladets läsare har nu i en webbomröstning bestämt vilken den allra finaste finlandismen är. Resultatet offentliggjordes igår; segraren heter nakupelle.  Bland de 25 slutkandidaterna kammade nakupelle hem 716 röster, eller 12,1 procent.På andra respektive tredje plats placerade sig morkis och hoppeligen.

Vad betyder då nakupelle? Helt enkelt naken, näck. Tommy Westerlund förklarar:

– Nakupelle är ett ord man bara inte kan låta bli att gilla. Ett gulligt och rart ord för något som i vissa sammanhang kan uppfattas som pinsamt eller obekvämt. Nakupelle innehåller ingenting sexuellt, det avdramatiserar allt som kan upplevas som svårt eller oanständigt kring nakenhet.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Dagens Nyheter idag skriver Viktor Barth-Kron om hur vissa kommuner i Stor-Stockholm, stadsdelnämnder i Stockholm, fastighetsbolag etcetera vill åka snålskjuts på New York:

”Sundbyberg vill bli Stockholms Brooklyn, fick vi lära oss när stadsbyggnadschefen intervjuades i DN i veckan. Det bara att önska lycka till med ambitionen, men ordlistan vill ändå påminna om att det är en viss kö. Hornstull har redan gjort anspråk på positionen, medan Farsta vill Stockholms East Harlem, Liljeholmen Manhattan och Årstafältet Central Park. En verkligt spännande framtidsvision hade kanske varit att deklarera att framtidens Sundbyberg inte ska något med New York att göra över huvud taget.”

Det är svårt att förstå hur dessa New York-fantaster egentligen tänker. På vad sätt skulle namn på stadsdelar och områden i New York kunna skänka glans över olika områden i Stor-Stockholm? Kommer utomstående besökare att bli imponerade och kanske t.o.m tro att de befinner sig i New York?!?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna text är hämtad från Institutet för språk och folkminnen)

Torsdagen den 12 november arrangerar Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg ett heldagssymposium om språkkontakt ur olika infallsvinklar.

Bland annat kommer Märit Frändén från Namnarkivet i Uppsala att prata om språkkontakt i efternamn. Språkkontakter i vikingatidens runsvenska är en annan programpunkt med Henrik Williams från Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.

Information och anmälan

Deltagande i symposiet kostar 350 kronor plus moms (lunch och fika ingår). Anmälan görs via e-post senast den 30 oktober till sandra.bjarenberg@sprakochfolkminnen.se (ange önskemål om specialkost, du kommer att få en bekräftelse samt instruktioner för inbetalning i retur).

Fullständigt program

Språkkontakt av tredje graden (pdf, 73.3 kB)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Georg Stiernhielm (1598-1672), skald och lärd mångsysslare med ett särskilt intresse för språkvetenskap, hade en för sin tid radikal syn på språkbruk och retorik, framgår av boken Svensk retorik från medeltiden till våra dagar av Kurt Johannesson. Författaren skriver att på Stiernhielms tid var först latinet och senare franskan de förhärskande språken i Europa inom diplomatin, vetenskapen och i högreståndsmiljöer. Men Stiernhielm menade att ”man i skrivande och dagligt tal inge andre ordsätt måtte antage än de som svenska äro”. Han ansåg att svenskarna föraktade sitt eget språk och istället prisade franskan, spanskan och italienskan såsom ”glimmande af fagerlek och flödane aff sucker och sötma och därför hade behängt sitt eget språk med ”allehanda sönderhackat, fransat, krusat, gull-brämat plagg” till allas löje. I stället borde svenskarna gå in i det egna språkets skattkammare. Om gamla ord och talesätt kom ”i en sinnerijk konstnärs mästerlige hand som weet och förståår huru och hwart hwar bör sättias, skickas och stifftas skulle det svenska språket bli inte bara ”flödigt och rijkt uthan och liuft, fagert och prydeligt”.

Stiernhielm levde som han lärde, och författade ett verk om Arkimedes matematik på svenska, och inte latin som var det gängse. I sin ungdom hade han fått lära sig att författa dikter på latin, men övergick till att dikta på svenska istället. Han ville demonstrera hur varje versmått, konstgrepp och genre i den antika och moderna kontinentala diktningen kunde och borde utföras på svenska.

I Svensk retorik omtalas dock att Stiernhielms språkliga ideal snart blev betraktat som omodernt. Den utgick från den latinska vältaligheten med ett tillfogande av en ”glans av götisk visdom och ålder”. Men de franska språket övertog latinets roll som det mest inflytelserika språket, och Franska akademien fastslog att la clarté, klarheten, var språkets främsta dygd, och de gamla ”ornamenten” och ”figurerna” började anses som gammalmodiga, och därför bildade Stiernhielms stil aldrig skola utan föll i glömska. Men författaren menar att svenskan kanske vore än rikare idag om det bevarat något av Stiernhielms visioner och virtuosa diktkonst.

Man kan säga att modespråken växlar genom tiderna, men svenskarnas beundran för dem består, på bekostnad av deras eget språk. Den stora skillnaden idag är att högstatusspråket lärs in av alla och inte bara av de högre stånden, och finns överallt, eftersom vi lever i en globaliserad, medialiserad och uppkopplad värld. Desto viktigare då att vara medveten om svenska språkets värde, och vikten av att bevara det genom att använda det på alla områden och ständigt utveckla det genom att införa nya ord och termer på svenska.

Susanne L-A

Denna nätdagbok är knuten tilll nätverket Språkförsvaret

Till detta pris vill jag föreslå Svenska Dagbladets kulturredaktion med Lisa Irenius och Anders Q Björkman i spetsen. Genom sin tävling "Svenskans vackraste ord" satte de ett välbehövligt ljus på vårt språks kvaliteter. Över 2000 läsare hade föreslagit sammanlagt 1200 ord som svenskans vackraste, och juryn valde i första hand ut 40 kandidater, som med läsarnas hjälp krymptes till 10 finalister.

Tävlingsbidragen visade med all önskvärd tydlighet, hur fullödigt och nyansrikt svenska språket är, och det är glädjande att en tävling som denna rönte ett stort intresse "ute i stugorna".

Vann gjorde "förgätmigej", som enligt tiotusentals läsare är svenskans allra vackraste ord.

Den för sitt blomstrande språk välkände författaren Björn Ranelid hade föreslagit ordet, och så här säger han (bland mycket annat) om sitt val:

"Det är så trösterikt att en liten blomma kan låta bokstäverna i sitt namn uppstå från döden varje gång som vi läser dem. Ordet färdas med ljusets hastighet trettio tusen mil i sekunden, men det kan stillna innan du hinner blinka."

Förresten har både Irenius och Björkman uppmärksammats för sina språkvårdande gärningar i Språkförsvarets "Tummen upp" - Lisa Irenius för "Svenskans vackraste ord" och Anders Q Björkman för "Men detta är ju våld", där han häcklar offentliga namngivningar som The Capital of Scandinavia och Where Sweden begins (and Swedish ends - min slutsats).

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej språkförsvaret som verkligen behövs!

Nyligen läste jag i gratistidningen Ale-Kuriren om ett göteborgsföretag (F O Peterson & Söner) som presenterade sina inflyttningsklara punkthus i Surte. Man har marknadsfört området som "Green Village" och för att ytterligare förstärka känslan av soliga Kalifornien har man tillfogat orden "Family First" i företagsloggan. Hållbarhet, miljöprofil och barnomsorgstänkande i all ära men vad är det för fel på Gyllene byn med tanke på att företaget vunnit guld för sina projekt. Håll engelskan i strama tyglar menar anglofilen    

Lars Borke

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns många köpcentra i Stockholms förorter, vilka sammanlagt har hundratals butiker. Jag har noterat att ett mycket stort antal av butikerna har engelska eller halvengelska namn och varjehanda kommersiella uttryck på engelska. Vi känner alla till ”sale”, ”super offer”, ”buy three pay for two”, ”pay here”, ”don’t miss it” – för att inte tala om ”genuine Swedish Frozen Yoghurt”, osv. Av nyfikenhet har jag ibland frågat expediter och kassabiträden och annan butikspersonal om hur de upplever att arbeta under alla dessa engelskspråkiga skyltar.

Ett vanligt samtal kan vara så här:

Talar du svenska? Svar (undrande): jaa.

Varför har ni alla dessa skyltar på engelska? Svar: vet inte.

Vänder ni er främst till engelskspråkiga kunder? Svar: nej.

Har du haft någon enbart engelstalande kund idag? Svar: nej.

Är företaget brittiskt eller amerikanskt? Svar: vet inte.

Känns det som att du arbetar i en internationell miljö? Svar: nej, jo, kanske, vet inte.

Tycker du inte att det är löjligt med alla dessa skyltar på engelska i Täby (Kista, Arninge, Häggvik…)? Svar: jo.

Känns det särskilt tryggt att arbeta omgiven av dessa skyltar? Svar: nej.

Vore det inte bättre om de var skrivna på svenska? Svar: jo.

Tror du det kan ändras? Svar: nej.

Varför inte? Svar: någon annan bestämmer.

Skulle du klara ut en besvärlig, engelskspråkig kund? Svar: vet inte.

Don’t you find that ludicrous? Svar: what?

Do you think you sell more because you have posters in English? Svar: no.

Isn’t it preposterous of the owner to think that sales increase because of these posters? Svar: what?

Jag tror att dessa mycket ovetenskapligt upplagda samtal i all sin enkelhet avslöjar förhållanden som är mycket vanliga  i köpcentra i Sverige. Missbruket av engelska ord och texter verkar vara ett försåtligt missgrepp från ägarnas sida, eftersom det arbetande fotfolket, dvs den kompetenta och kundutsatta butikspersonalen, inte tycks känna någon vidare solidaritet med anglicismernas upphovsmän och –kvinnor. Det kan knappast skapa optimal arbetstillfredsställelse – antagligen inte heller öka försäljningen. Nätverket Språkförsvaret ska naturligtvis koncentrera sig på de rent språkliga frågorna, men en undersökning av de sociala och kommersiella konsekvenserna av den iögonenfallande anglifieringen på näringslivets olika nivåer skulle kunna vara intressant. Börja med butikerna, där kundkontakterna är som störst. Kanske någon oberoende forskare skulle vilja göra en studie av de möjliga sambanden mellan språk, språkblandning, språkförbistring, personal- och kundtrivsel och lönsamhet. Marknadsföringsinriktade experter från näringslivet har säkert utfört och presenterat sådana undersökningar och slagit på trumman för lönsamhetsfördelar med engelskspråkig kundpåverkan. Kanske har man sneglat alltför mycket på anglosaxiska undersökningar i engelsktalande länder, där språkfrågan inte har någon liknande dimension. Kanske vinner man något men förlorar desto mera. Är vi utsatta för något slags ohederlig manipulering, masspåverkan, hjärntvätt? Till slut uppstår frågan: varför gör man det? Blir någon glad av det?

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)