(Detta är ett av de ord som nominerats till ”Svenskans vackraste ord", som Svenska Dagbladet arrangerar under sommaren)

Det kan inte uttalas barskt eller störande. Bokstavsljuden går i tät armkrok med varandra. Det låter som det stavas: en mjuk molltonart, med en sval återspegling till människan av en avlägsen solvärme, något förföriskt mystiskt som ibland bleknar och försvinner men alltid kommer tillbaka med sin romantiska tröst och bekräftelse. Alla våra förfäder och alla våra efterkommande har sett det, kommer att se det, men det är bara vi svenskar, gamla och nya, som fylls av ordet och kan uttala det med hemkänsla, aldrig skrika det – det vackraste av alla ord i vårt språk. Ingen har någonsin förvrängt det, för det bär en tidlös helighet i sin dunkla själ.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, 'Svårt att svälja svenskans fulaste ord", idag i Svenska Dagbladet omnämner Anders Q Björkman Språkförsvarets senaste antologi:

"Jämfört med mandéer har vi alltså språkligt sett riktigt bra. Faktum är att aldrig någonsin tidigare i historien har så många talat, läst och skrivit på svenska som nu. Det framgår av förordet till "Guld i strupen", en antologi nyligen utgiven av organisationen Språkförsvaret."

Om du vill läsa mer om "Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket", gå till denna sida med utdrag från boken eller till förteckningen med recensioner och omnämnanden.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En alltför idog jakt på onödiga engelska uttryck som infiltrerar svenska språket kan få ett ganska oväntat slut.

Häromdagen, på en bilutflykt, blev jag varse en varningsskylt med texten "Incident". Något hade alltså hänt på vägen längre fram. Jag hetsade upp mig rejält om detta ofog att använda engelska för att uppmana folk att köra försiktigt. Febrilt letade jag efter ett svenskt ord som skulle ha haft platsen på skylten, och orden "Störning och tillbud" dök upp. Vill minnas att man faktiskt ha kunnat se just "Tillbud" i sådana sammanhang tidigare, alltså när det inte handlade om en rejäl "Olycka".

Ungefär ett dygn senare, i ett helt annat sammanhang, slogs jag plötsligt av att min ilska hade varit tämligen obefogad, då "incident" sedan lång tid är etablerat i svenskan och absolut hade sitt berättigande på skylten ifråga. Dessutom kan det ju förstås av engelsktalande också (häpp!).

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det laddar upp i Ottawa för våra svenska damer inför mötet med tyskarna i fotboll. Igår, eller var det idag på morgonen, hörde jag ett reportage därifrån och en tysk dam blev tillfrågad hur det kändes. Jag blev faktiskt förvånad. Hon talade tyska och reportern fick finna sig i att hon gjorde det. Att våra damer blir tvingade tala engelska tycks naturligt. Då tyskarna skulle intervjuas i samband med den tyska återföreningen och Järnridåns fall sprang reportrar från Sverige och ropade “Finns det ingen som talar engelska?” Att det var svårt att hitta någon som talade engelska var bara naturligt. Det var ju en återförening av tyskar från två delar av Tyskland som talade sitt gemensamma språk. De som företrädde Sverige, representanter för massmedia, betedde sig då och beter sig fortfarande rätt plumpt som inte inser, att detta med språkidentitet är viktigt. Så är det alltså beställt här i Sverige. Från politiskt håll, också, har man till förmån för engelskan övergett eller i vart fall bantat ner de övriga europeiska språken tyska, franska och andra, som undervisades rätt långt fram under 1900-talet i våra skolor. Kultur därifrån i form av litteratur måste nu översättas med allt vad sådant innebär av risk för förvanskning.  Mina funderingar men dock funderingar. Aktningen för vårt språk förutsätter också aktning för andras hemlandsspråk. Annars kan vi överge den aktning vi så tappert förfäktar för vår svenska.

Med midsommarhälsning.

Stig Hallgren

Borås  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna JO-anmälan skickades in den 24 oktober 2014 – se också denna kommentar. Anmälan prövades aldrig. JO behöver inte motivera varför en anmälan inte prövas, men det finns tidigare beslut i liknande fall, exempelvis vad gäller ”Stockholm – the Capital of Scandinavia”.)

Justitieombudsmannen

Hej!

Jag anser att Stockholm stad bryter mot språklagen (2009:600), särskilt 4-6, 10 och 13 paragraferna genom att en stadsdel i Stockholm ett officiellt namn på engelska, nämligen Norra Djurgårdsstaden. På engelska kalla den Stockholm Royal Seaport.

Jag anser att Stockholm stad genom ovanstående inte har respekterat att svenska är huvudsprål i Sverige och inte heller att det allmänna har ett särskilt ansvara för att svenskan används och utvecklas. Även i internationella sammanhang är svenska officiellt språk. Att ett svenskt namn eventuellt skulle vara svårt att uttala ändrar inte detta förhållande.

Jag vill även anmäla Stockholm stads användning av slogan ”Capital of Scandinavia” som jag menar också strider mot språklagen och då särskilt ovan nämnda bestämmelser.

Mvh David Grenabo

(Anmälningen publicerad med anmälarens tillstånd)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det här inlägget är ett svar till ”Ska svenska skattebetalare finansiera exklusiva engelskspråkiga förskolor?".

Flerspråkiga skolor finns överallt och de är väldig kända eftersom de erbjuder högkvalitativ utbildning. Så är det i Spanien åtminstone. Det finns engelska skolor, tyska skolor och även nordiska skolor. Där lär man sig engelska, ett annan språk och självklart spanska. Men det är inte bara eftersom utbildningen är bra som föräldrarna betalar stora summor så att deras barn kan lära sig där. Det är också på grund av språken de lär sig där.

Ärligt talat förstår jag inte varifrån idén kommer att inte lära sig svenska i ett land där huvudspråket är svenska. Om det skulle hända i Spanien, skulle jag inte heller förstå det. Som översättare tror jag att alla språk är lika värda. Även om några kan vara mer praktiska än andra, alla är viktiga, är alla en del av världsarvet som måste skyddas och bevaras och speciellt språken sombara talas i ett land eller är minoritetsspråk.

Men varför skulle vi skydda ett språk som bara talas i ett land? Därför att alla språk har ett visst sätt att se på och förstå världen: ett sätt som är kopplat till ett samhälle. Genom att lära oss språket kan vi lära oss det speciella sättet att se världen på. Vem har inte hört talats om att det finns 7 olika ord för snö i de eskimåiska språken? Och det händer också med några ord i det svenska språket som inte har en direkt motsvarighet till det spanska språket eller några annorlunda svenska högtider som lucia och midsommar som inte heller har några motsvarigheter.

Det finns även fler anledningar att lära sig språk, jobb är en av dem. Folk som talar olika språk blir anställda innan de som inte talar språk och företag letar efter folk som kan tala flera språk och som kan etablera förhållanden med internationella partners. Jag skulle säga att tala ett ovanligt språk ger dig mer chanser eftersom det finns flera personer nu som lär sig de stora språken i världen, men inte så många som tar sig an de andra språken. Det kan göra dig värdefull för företag som är van vid att se att folk pratar spanska, franska, tyska och engelska. Och att prata svenska har gett mig jobb :), så ni får se hur kul det är att prata språk som inte är så vanliga.

Men självklart är de här skolorna lite dyra. Om man inte vill lägga så mycket pengar på att lära sig ett språk så finns det flera alternativ  som busuu, eller att hitta en tandem genom interpals eller språkakademi som ger lektioner genom Skype.

Ha en trevlig dag och fortsätt  med att lära er ovanliga språk!

(Och förlåt mina språkfel, jag lär mig fortfarande, men om folk utomlands tycker att det är värt att lära sig svenska, hur kan svenskarna inte tycka detsamma?)

Hälsningar

Irene Orovitg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Svenska Dagbladets webbplats)

Under sommaren kommer olika kulturpersoner att berätta om ord som de anser är svenskans vackraste på Svenska Dagbladets kultursidor och på SvD.se/kultur. Vi hoppas att ni läsare också kommer att bidra med förslag via sociala medier, e-post eller brev (se nedan).

I augusti kommer en jury att utse ett antal ”finalister” bland de föreslagna orden. Sedan får ni läsare kora en vinnare genom omröstning på SvD.se.

Alla texter och videoinslag finns samlade på sidan svd.se/om/svenskans-vackraste-ord

Ta chansen att reflektera kring din relation till språket – och språkets relation till verkligheten – tillsammans med oss i sommar!

Vilket tycker du är svenskans vackraste ord?

Berätta gärna vilket du anser är #svenskansvackrasteord på Twitter eller på vår Facebook-sida SvD Kultur.

Det går också bra att skicka e-post till svenskansvackrasteord@svd.se eller vanlig post till:

”Svenskans vackraste ord” Kulturredaktionen Svenska Dagbladet 105 17 Stockholm

Följande jury kommer att ta ställning till alla inkomna förslag på ord och utse ett antal finalister för omröstning:

Dilsa Demirbag-Sten, författare och verksamhetsansvarig på Berättarministeriet, skrivarverkstäder för barn och unga

Lisa Irenius, kulturchef på Svenska Dagbladet

Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet och språkskribent i SvD

Anna-Malin Karlsson, professor i svenska språket vid Uppsala universitet och språkskribent i SvD

Bo Löfvendahl, kritiker och språkskribent i SvD

Per Wästberg, författare, medlem i Svenska Akademien och skribent i SvD

Se vidare denna information och läs Lisa Irenius artikel!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Språkrådets omvärldsrapport omnämns också två JO-anmälningar med utgångspunkt från språklagen, anmälningar som Språkförsvaret dessvärre inte tidigare uppmärksammat.

"Under 2014 har bara två JO-anmälningar med hänvisning till språklagen gjorts. Den ena är en anmälan mot Stockholms stad. Anmälaren menar att Stockholms stad bryter mot språklagens paragrafer 4–6, 10 och 13 när de använder ett engelskt namn till stadsdelen Norra Djurgården: Stockholm Royal Seaport. Anmälaren menar att Stockholms stad genom detta inte tar sitt ansvar för det svenska språket på allvar (JO 2014A). Den andra anmälningen är riktad mot Trosa kommun, som använder en engelsk förkortning i sin e-postadress: /fornamn.efternamn@edu.trosa.se). Med hänvisning till språklagen vill användaren att Trosa kommun byter ut förkortningen ”edu” (education) mot ”utb” (utbildning). JO prövade dock inte någon av anmälningarna (JO 2014B)." (Språkrådets omvärldsrapport, sid.8)

JO har tidigare avslagit anmälningar mot ”Stockholm – the Capital of Scandinavia och andra liknande anglifierade varumärkesnamn, namn på byggnader, evenemang och projekt. JO-anmälningen mot Trosas e-postadress kan ses som en parallell till Språkförsvarets och Olle Josephsons anmälan mot regeringens engelskspråkiga e-postadresser 2009, vilket JO stödde med hänvisning till att Sveriges regering bör föregå med gott exempel. Men det är tydligen inte lika viktigt att kommunala skolförvaltningar föregår med gott exempel; Trosa skolförvaltning är nämligen inte den enda i Sverige som har edu. i sin e-postadress.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)