Ola Wikander, författare till "I döda språks sällskap",  har skrivit en kort ståndpunktsdeklaration på sin blogg, som återges här:

"Vad gäller den debatt som på senare tid har uppstått kring huruvida man bör pensionera distinktionen mellan "de" och "dem" har jag bara följande att säga: att en utveckling (sedan länge) sker i talspråket har inget normativt värde. Vår spridda läskunnighet gör det möjligt för oss att välja hur vi skall kultivera vårt skriftspråk - som ett konstverk, en skönhetsskapelse. Och att det "är svårt" är inte mycket till argument: det är det att stava "människa" också, för att inte tala om att lära sig kanji. Det handlar inte om några automatiska processer utan om medvetna val. "Utvecklingen" är varken god eller ond, den är helt värdeneutral. Vi har möjligheten att välja. Och jag tycker personligen att vi bör välja att behålla en trevlig kasusdistinktion (som en del ju som bekant gör i tal också - "di" kontra "dom", t.ex.) Och för att lära unga och gamla behärska detta finns det, som nämns här, en bra metodik: läsa, läsa, läsa. Det borde folk ändå göra, av helt andra skäl.

Och så är jag personligen en vän av att behålla sådant som objektskasus i "till dem som", fast det är på utdöende. Sue me ;-) "

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anders Svensson berättar om denna händelse på Språktidningens blogg:

”Ingrid H Fredriksson, språkvårdare på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, blir av med jobbet i koncernens nya sparpaket. Därmed försvinner den sista språkvårdaren från svensk press.

Tretton redaktionella tjänster försvinner vid nyår från Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. En som förlorar jobbet är språkvårdaren Ingrid H Fredriksson. Hon har de senaste åren varit unik i sitt slag i svensk press eftersom ingen annan haft en person som arbetat heltid med enbart språkvård.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en debattartikel, ”Bidrag blir viktigare än medlemmar”,  i Svenska Dagbladet den 12 november 2015 skrev Lars Melin:

”Det som är utmärkande för riktigt stora föreningar är att de blir allt mer oberoende av sina medlemmar. De politiska partierna är det mest kända exemplet. Allt färre är intresserade av medlemskap i något parti, och staten ger allt generösare bidrag för att kompensera bortfallet av medlemsavgifter. Staten vill stödja demokratin, men frågan är om den inte gör motsatsen, det vill säga håller liv i röstmaximerande partikanslier med tunn medlemsförankring. För vi är inne i en spiral där allt mer bidragsstödda partier allt mer tappar intresset för sina medlemmar.

Även ideella organisationer föredrar bidrag framför medlemmar. IOGT-NTO drar in 3 miljoner kronor i medlemsavgifter men får dubbelt upp av staten och tio gånger mer på statligt sanktionerade lotterier.”

Han avslutar sin debattartikel med att konstatera:

”En förening borde ha hela sitt existensberättigande i medlemmarnas behov av och intresse för verksamheten. Alltså behöver medlemsrika föreningar inget stöd, och föreningar som tappar medlemmar har nog gjort sitt och borde lämnas åt stilla borttynande.”

Språkförsvaret tillhör däremot de föreningar som är beroende av sina medlemmar, eftersom vår verksamhet finansieras av medlemsavgifter.  Det enda undantaget är att vi har sökt – och fått bidrag från olika institutioner och stiftelser – för de böcker, som vi hittills har utgivit. Det gäller ”Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva”, ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” och ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”.

Det förhållande att Språkförsvarets löpande verksamhet inte finansieras av olika bidrag leder självfallet till vissa tillkortakommanden. Det är omöjligt för oss att ha anställda eller slå på stort vad gäller annonser och annan reklam. I stället förlitar Språkförsvaret sig helt på frivilliga krafter, som engagerar sig ideellt.  Med tanke på att Språkförsvarets medlemsantal hela tiden växer, ökar samtidigt våra mänskliga resurser. Det betyder att det finns en bred kompetens och en rad yrkeskategorier  inom Språkförsvaret. Det var ingen tillfällighet att vi i samband med patentspråksutredningen upptäckte att vi hade flera medlemmar som var uppfinnare. Språkförsvaret agerar ofta utifrån tips, inte minst från sympatisörer. Man vet att Språkförsvaret inte har några andra lojaliteter än gentemot det svenska språket. Givetvis behöver Språkförsvaret ännu fler medlemmar så att vår slagstyrka och opinionsbildande kraft ytterligare ökar. Språkförsvaret avkräver ingen aktivitet från medlemmarna; däremot uppmuntrar vi sådan.

Om du vill bli medlem i Språkförsvaret, läs förslagsvis igenom programförklaringen liksom stadgarna och sätt in 200 kronor - 100 kr för studerande, arbetslösa och pensionärer - på PlusGiro 421118-1, Språkförsvaret. Om du gör en inbetalning från utlandet används IBAN-nummer SE35 9500 0099 6034 0421 1181 och BIC-kod NDEASESS.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningen ställer följande fråga i sin omröstning: Har det blivit dags att ersätta de och dem?

Följande svarsalternativ anges:

• Ja, inför enhets-de
• Ja, inför enhets-dom
• Nej

Omröstningen hittills visar – liksom Språkförsvarets (se högerspalten) – att det är en klar majoritet som är motståndare till att distinktionen mellan de och dem upphävs. Givetvis är ingen av omröstningarna representativ för befolkningen som helhet; de är representativa för besökarna till Språkförsvaret och Språktidningen.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningens blogg berättar att

”podden Lingvisten har släppt ett nytt avsnitt. Den här gången är det Tove Gerholm, lektor i lingvistik vid Stockholms universitet, som gästar programmet. Hon talar om hur det går till när barn utvecklar språk. Det är mycket intressant så lyssna gärna!”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej Språkförsvaret !

Ni tar upp viktiga synpunkter angående all onödig (ofta direkt löjlig) import av engelska i svenskan, men även svenskan i sig behöver säkert granskas. En (av många) vanliga företeelser (också bland vana journalister) är att man inte kan skilja mellan "få" och "vara tvungen, tvingas". Senast nu när det ska byggas en ny stor skola på Nynäs i Gävle, genom att man slår ihop ett par andra. "Men inga lärare får gå" säger beslutare , enligt lokaltidningen. Men vem kan hindra en lärare att säga upp sig och sluta ? Självklart kan ingen tvingas stanna kvar i tjänst; att någon "tvingas" alt. "måste" sluta är en helt annan sak. Kan det vara så svårt att skilja mellan "få" och "tvingas" ? Kan vem som helst bli journalist nu för tiden ?

Hälsningar
Per Falk, Gävle

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag noterar ännu en enfaldig namngivning av ett område i Sverige, ett land i vilket svenska är huvudspråk.

Namngivningen Kista Gate avslöjar att de ansvariga inte förstår innebörden av vare sig svenska eller engelska – kanske  inte  ens hur orden uttalas. Om man svänger sig med det engelska ordet ”gate” i den aktuella namnsammansättningen, måste  rimligen ”Kista” uttalas med hårt ”k”– annars blir det helt obegripligt för alla som inte känner till den svenska stockholmsförorten Kista och dess gängse mjuka uttal här i bygden. Det blir något löjligt över uttrycket Kista Gate (Tjista gejt?).

I samband med andra liknande enfaldigheter hör man ofta någon korttänkt försvarare hävda att de arbetar i en internationell miljö och därför måste använda sig av engelska – som om en företeelse blir internationell bara för att man svänger sig med ett eller annat ord på engelska.  Föga förstår sådana människor vad det innebär att verka internationellt– på riktigt.

Men värst av allt: Genom att blanda in helt onödiga anglicismer som iögonenfallande slagord i svenska språket förringar man värdet av Sverige, dess självständiga språk, kultur och historia. Därmed gör man Sverige en förfärlig otjänst. Det krävs förvisso ett visst mått av bildning för att förstå att detta utgör ett allvarligt hot mot den kulturella kvalitet som vi självklart vill slå vakt om. Alla har inte sådan bildning.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

2017 går SM-veckan i vintersport i Söderhamn. Inför detta har nu söderhamnsfödda artisten Anna Sahlene komponerat och sjungit in den officiella SM-låten som heter "We are one". SVENSKA mästerskapen ska alltså hedras med en melodi på ENGELSKA !!! STOPPA ELÄNDET !!!

Per Falk

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)