Det fanns en tid då svenska liberaler jämförde Sverige med Sovjetunionen och uppmanade oss att sätta stopp för frihetsinskränkningarna i förmyndarsamhället. Det var i den första svenska valrörelsen efter ”murens fall” och Sverige kallades av vissa liberaler för ”den sista sovjetrepubliken”. Men hur ska nu vanligt folk i det här landet uppleva ett skolsystem som dömer de flesta familjer till att finansiera en elitskola medan deras egna barn får finna sig i lägre kvalitet. ”Dagens urvalssystem är naturligtvis inte perfekt, men att slopa det fria skolvalet vore ett misstag”, heter det så illmarigt i försvaret av det existerande friskolesystemet. Man undviker att tala om skolpengen, den beräknade utbildningskostnaden som går till den skola eleven väljer. Den är ju själva kärnan i systemet, den frukt som skolkapitalisten är ute efter att plocka och som sedan i förädlad form flyter in på konton i främmande länder. Då har de svenska barnens skolpeng förvandlats till anonyma pengar, till kapital.

Ur allas vår gemensamma statsbudget tas alltså hundratals miljoner som satsas i ett system som för det första ökar segregationen och för det andra berikar de redan rika. I veckan fick Internationella Engelska Skolan en ny riskkapitalist som ägare efter att ha genererat en miljard i vinst till säljaren.

I den politiska retoriken vill man mena att friskolereformen från 1990-talet skulle ha inneburit ökad valfrihet – jovisst, men bara för en minoritet!  Och naturligtvis för ett antal internationella riskkapitalister. Om man till detta lägger att det bland friskolorna också finns s k språkbytesskolor som ersätter det svenska språket med engelska – då framstår det hela som horribelt och helt orimligt i en demokrati. Frihet, frihet, ropas det, men sällan nämns jämlikheten. Och den liberala franska revolutionens tredje slagord – broderskap (eller solidaritet, som man säger idag) – vart tog det vägen?

Bo Alvberger

(Tidigare publicerad som insändare i Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad den 5/1 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Upsala Nya Tidning meddelar att ett evenemang som tidigare hetat Uppsala Beer & Whisky Festival, där svenska så kallade mikrobryggerier tävlar och som är tänkt att detta år gå av stapeln digitalt, kommer att få en ny arrangör. Denne hade tänkt kalla festivalen vid det gamla namnet, men för att undvika att bli anklagad för varumärkesintrång tänker han kalla den för Uppsala Dryckesfestival istället.

Det är så klart positivt att arrangören nu valt ett svenskt namn på festivalen istället, även om det inte var av insikt om att det är bättre med svenska namn på svenska evenemang i Sverige, utan av juridiska skäl. Men man får vara glad för det lilla...

Det har ju växt upp mikrobryggerier som svampar ur jorden de senaste åren, och en titt på sverigesmikrobryggerier.se visar en blandad svensk-engelsk kompott vad gäller namnen. Det finns en hel del som heter något på "brewery" men många - de flesta tycker jag det verkar men jag har inte räknat - har valt "bryggeri" istället, eller  något annat på svenska. Arrangören till festivalen i Uppsala har ett bryggeri som tillverkar ölet "Coppersmith's" i Västerås. Men den festival han tidigare anordnat där hette "Coppersmith's med vänner". Åtminstone ett halvsvenskt namn - alltid något.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Bulletin skriver Johan Tralau bland annat:

”Många anser nu att Sveriges befolkning behärskar sitt modersmål sämre än man har gjort tidigare. Vittnesmålen från exempelvis universitet och högskolor är många, omfattande och nedslående. Särskilt oroande är att det inte bara är personer med utländsk bakgrund, utan också svenskar med svensk bakgrund som är sämre på att använda svenska. Det finns många förklaringar till detta. Den svenska skolans utveckling är en. Den ökande användningen av engelska, särskilt i utbildningen, är en annan. Sociala medier är ytterligare en. Och vad gäller traditionella media verkar de flesta svenska tidningar nu sakna möjlighet, tid, pengar eller ambitioner att låta korrekturläsa de texter som publiceras.

Sedan över ett årtionde har vi en språklag. ’Språket i offentlig verksamhet ska’, heter det i dess elfte paragraf, ’vara vårdat, enkelt och begripligt’. Man kan JO-anmäla myndigheter som inte följer språklagen. Men det händer ingenting om man gör det.”

De språkliga kristecknen illustreras senare i artikeln med informationstexter på Östasiatiska museet på Skeppsholmen, vilka författaren upptäcker pryds av särskrivningar.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Låten ”Utan dina andetag” av Kent framförs här på älvdalska av Ellinor Nilsson. Översättningen är gjord av Ellinor Look Boije:

https://youtu.be/WjdURQedCTw

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

Jag läste för ett tag sedan att IKEA gärna använder våra svenska bokstäver å, ä, ö i namngivningen av sina artiklar, även i andra länder. Det var uppmuntrande, och det är ju i linje med vad jag förväntar mig av IKEA, som ju gärna profilerar sig som ett genuint svenskt bolag, med svensk mat i varuhusen o.s.v

Jag besökte nyligen ert varuhus i Borlänge, för att studera ert språkbruk där. Glädjande nog är ni rätt så bra på att använda svenska språket, och att inte förfalla till att använda engelskan i tid och otid, ett bruk som blivit alltför vanligt på senare tid. Ni kanske har förstått att engelskan kan verka frånstötande på många kunder, som blir påminda om att deras engelska trots allt inte är så bra.

Dock, även solen har sina fläckar. Jag skickar med ett par exempel, där jag tycker ni ska formulera er på svenska i stället. Bör inte vara alltför svårt. Foto 3 är desto mer positivt. I detta fall är det befogat att använda engelska också, men svenskan står först, och i större stil. Alltså ingen tvekan vilket språk som är huvudspråk. Så ska det se ut!

Foto 1

Foto 2

Foto 3  

Med vänlig hälsning

Bernt Abrahamsson

Ludvika

Medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svar till Ulf Parde och hans inlägg: "Arvingarna bör sjunga på svenska även i Europafinalen"

Jag håller helt och hållet med Ulf Parde angående Christer Björkmans fråga:  Tänker Arvingarna sjunga på engelska i Europafinalen/ESC, om de vinner den svenska Melodifestivalen?  (Har de en engelsk version i beredskap för Europafinalen?) Typisk fråga i dagens anglo-amerikanska svenska samhälle. Varför just på engelska och inte på franska eller italienska?

Språkvalet i ESC är ju fritt. Man får sjunga på vilket språk man har valt, dvs. inte bara på modersmålet eller på engelska. Den internationella tävlingen ESC kallar jag numera själv för the "English Song Contest". Alla bidrag ska konstigt nog helst sjungas på engelska? Både Melodifestivalen och ESC är undermåliga program. Ja, det är rent skräp! Lyckades i alla fall undvika "Mellon" igår kväll, den 6/2.

C-G Pernbring

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)