Svenska språket är inte alls självklart längre

I.

Svenska språket, som liksom bland andra danska, färöiska, isländska och norska utgör en fortsättning på - och utveckling av - urnordiskan, har förmodligen talats i minst 2000 år i Sverige. Under denna tid har det påverkats av andra språk, bland annat latin/grekiska, tyska, franska och nu engelska. Dess fortbestånd har dock i grund och botten varit ohotat.

Den språkliga mångfalden i världen och varje språk har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och utgör en brygga bakåt i tiden till familjen, släkten, traditionen och historien. Ett gemensamt språk är också en förutsättning och ett redskap för att fatta gemensamma och demokratiska beslut. Svenska språket är ett sätt att se på livet och verkligheten, en omistlig del av Sveriges historia.

Idag hotas emellertid svenskans överlevnad genom engelskans expansion inom allt fler domäner, inte minst inom skola, högre utbildning och forskning. Detta beror på utvecklingen av satellit-tv, datoriseringen och utvecklingen av Internet, den hegemoniska ställning som anglosaxisk massmedieindustri har lyckats erövra de senaste decennierna och den status som USA har haft som ekonomisk, politisk, militär och kulturell supermakt. Den svenska statsmakten har samtidigt saknat en medveten språkpolitik. Svenska, som är ett av Finlands officiella språk, har inte ens varit lagskyddat i Sverige.

II.

Det viktigaste sättet att bevara ett språk är att det används inom alla samhällsområden. Därvid måste svenskans användning säkerställas inom alla samhällssektorer med hänsyn tagen till de nationella minoritetsspråken och hemspråken. De språkliga rättigheterna och skyldigheterna måste vara klart definierade i lag för att tillförsäkra medborgarna i Sverige rätten att använda det officiella språket i alla sammanhang. Svenska språket har en särställning i och med att det förutsätts vara det gemensamma språket för alla medborgare. Därmed understryks att alla medborgare bör behärska det svenska språket mer eller mindre.

Det allmänna, den s.k offentliga sektorn, som ytterst finansieras av svenska skattebetalare och vars existens är beroende av politiska beslut i riksdag och regering, har skyldighet att tillse att svenska språket upprätthålls som ett komplett, samhällsbärande språk. Detta gäller förutom riksdag och regering även statschef, departement, ämbetsverk och affärsdrivande verk, domstolar samt övriga statliga myndigheter, landsting och kommunala myndigheter. Det gäller också för alla institutioner, som finansieras med skattemedel: utbildningsväsendet,  företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare eller företag med huvudkontor i Sverige och alla företag, som har upprättat någon form av avtal med svensk myndighet.

Språkanvändningen inom den privata sektorn i övrigt är helt oreglerad. Inom företagsvärlden går man i allt större utsträckning över till att använda engelska i stället för svenska. Det är framförallt privata företag, som genom att använda engelska i tid och otid i reklam i tv, film, på nätet och i andra massmedier bidrar till att höja engelskans status i Sverige och samtidigt undergräva svenskans ställning.  Det effektivaste motmedlet i detta avseende är att höja den språkliga medvetenheten hos det svenska folket och se till att de företag, som använder sig av onödig engelska i offentligheten, förlorar kunder och därmed ekonomiskt på sin språkanvändning.

III.

Språkförsvaret 

- hävdar att svenska språket ska vara Sveriges officiella språk eller nationalspråk. Användningen av svenska språket är en självklar medborgerlig rättighet och ska skyddas i lag.

- anser att inget annat språk än svenska ska vara obligatoriskt i Sverige. Svenska språket ska fungera som det språk som förenar alla svenska medborgare oavsett etnisk härkomst. Svenska språket ska tjänstgöra som det verktyg som får oss att förstå varandra och utveckla gemensamma kunskaper och värderingar.

- anser att rätten att använda sitt nationella minoritetsspråk och sitt hemspråk är ovillkorlig. Ett nationellt minoritetsspråk ska kunna användas som första undervisningsspråk i såväl grund- som gymnasieskola. Ett nationellt minoritetsspråk, som är territoriellt baserat, ska också kunna användas som ömsesidigt kontaktspråk med myndigheterna

- anser att det övergripande målet för språkundervisningen i grund- och gymnasieskolan i Sverige är att alla medborgare förutom svenska skall behärska minst två moderna språk. Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.

- anser att svenska ska vara det obligatoriska huvudspråket i grundskolan och gymnasiet. Undervisningstiden på annat språk än svenska inom offentligt finansierad grund- och gymnasieskola får ej överstiga en tredjedel av den totala undervisningstiden (med undantag för rena språkämnen). Dispens, som innebär parallellspråkighet och som motiveras av pedagogiska skäl, kan ges i områden med stor koncentration av ett visst hemspråk. Dispens kan också ges för språkundervisning av barn, vars föräldrar endast kommer att vistas en på förhand begränsad tid i Sverige.

- försvarar den mellannordiska språkförståelsen och anser att grannspråksundervisningen måste stärkas, särskilt i danska och norska, bl.a genom att kursplanerna i svenska uttryckligen slår fast att undervisning i danska och norska är obligatorisk fr.o.m grundskolan. Dessutom anser Språkförsvaret att finlandssvenskan har en viktig roll som brobyggare mellan Finland och Sverige liksom övriga Norden.

- försvarar svenskans ställning som vetenskapligt språk. Språkförsvaret anser att svenskspråkiga studenter på högskolan ska kunna välja mellan svenska och engelska som undervisningsspråk, alltid kunna examineras på svenska och alltid ha rätt att skriva en uppsats eller avhandling på svenska (utom i rena språkämnen) liksom att engelskspråkiga avhandlingar alltid ska förses med sammanfattningar på svenska.

- hävdar att den svenska regeringen konsekvent ska försvara svenska språkets ställning i EU, bl. a genom att dess företrädare använder sig av svenska i alla viktiga sammanhang, och därmed också upprätthåller tolknings- och översättarverksamheten till och från svenska på en hög nivå.

- anser att juridiska avtal, försäkrings- och resevillkor och säkerhetsföreskrifter i Sverige alltid måste finnas på svenska. Endast juridiska avtal på svenska har rättslig verkan.

- hävdar att företag som SVT och Sveriges Radio, vars verksamhet regleras av Sveriges riksdag och regering, liksom TV4 och andra medieföretag, som slutit avtal med den svenska staten, har ett särskilt ansvar för att värna om det svenska språket. Programspråket i SVT, Sveriges Radio och TV4 är normalt svenska, om inte sändning sker på de nationella minoritetsspråken eller hemspråken, eller i undervisningssyfte. Minst en tredjedel av materialet i långfilms- och musikutbudet i SVT, Sveriges Radio och TV4 ska vara på svenska. Högst en tredjedel av samma utbud får sändas på ett och samma främmande språk. Språklig mångfald måste prägla radio- och tv-utbudet.

- förespråkar att översättning av icke-engelskspråkig litteratur till svenska ska främjas.

- hävdar att namngivning på engelska - det må vara företag, offentliga myndigheter, affärer, offentliga byggnader, tv- och radioprogram, idrottsklubbar o.s.v – undergräver svenska språkets ställning. Detsamma gäller reklaminslag i massmedia helt eller delvis på engelska.

- verkar för att svenskarna i gemen ska uppvärdera sitt eget språk, speciellt i förhållande till engelskan. Svenska språket har samma potential som engelskan i fråga om ordförråd och uttrycksfullhet.

(Antagen på föreningen Nätverket Språkförsvarets årsmöte den 16/4 2011)

 Språkförsvarets stadgar ligger här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

... om skyltning på ett främmande språk anses behövas - vilket ska övervägas noga från fall till fall!

* Svenska överst och i stor stil

* Därunder/därefter annat/övriga språk i mindre eller tunnare stil

ABC 123

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Utbildningsminister Anna Ekström har förklarat att hon kommer att dra i nödbromsen om det går överstyr med alla de "internationella" (läs engelskspråkiga) skolor som skjuter upp likt svampar runtom i vårt land.

Det är dags att dra nu och har varit det länge! Skolorna, det må vara, Dibber, IES, Nordic International School, Futuraskolan o s v (de börjar bli många nu) verkar i en rent kolonial anda och där de förutom engelska språket även implementerar anglosaxiska seder och denna kultur.  Dessa skolors verksamhet är oförenlig med vår tolv år gamla språklags skrivning om att svenska är huvudspråk i Sverige. För att förbli huvudspråk måste språket i fråga även vara odiskutabelt undervisningsspråk. Se hur det har gått i gamla kolonier men även på Irland, där engelskan har upphöjts till undervisningsspråk medan det inhemska språket har marginaliserats.

Samtliga kolonialspråk har de facto historiskt sett expanderat genom att de har tvingats på folk via kolonisation. Det finns all anledning för oss som har andra modersmål att stå upp för våra språk! Världen är mångspråkig och mångkulturell - oavsett vad vissa önskar sig - och skulle dessutom bli en mycket tråkig plats om den likriktning, som för närvarande grasserar, tillåts att fortsätta. Tolkresurser finns det dessutom mycket gott om - inte minst i vår världsdel (EU).

Vi medborgare tvingas dessutom själva betala för koloniseringen och vårt språks och kulturs degradering via skatten (skolpengen).

Språk- och kulturbytesskolorna blir allt mer offensiva och fräcka vid sina etableringar och där de, förutom att spela ut kommuner mot varandra, nu ibland inte ens drar sig för rena lagöverträdelser. Dibber International, som plötsligt införde engelskspråkig undervisning utan att ens ha tillstånd, är ett sådant exempel.

Denna typ av skolor är inte tillåtna i något annat land! Varför ska de finnas i Sverige?

Anna! Dra nu - hårt!

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Grafiken är hämtad från Skolvärlden 27 oktober 2020

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ellinor Nilsson är aktuell med första poplåten som har getts ut på älvdalska, "Jen nest mig" ('Här hos mig), utgivning: januari 2021.

Ellinor Nilsson började lägga ut älvdalska versioner till några svenska låtar under våren på sitt Facebook- och Youtubekonto och vunnit mycket popularitet. Där sjöng hon och kompade sig själv på gitarr hemma.

Yair Sapir, språkvetare och musiker, hade nyss påbörjat projektet "Small Languages Rock", med syftet att stödja små språk genom populärkultur (musik, filmer m.m.) Genom projektet kan en och samma melodi och

playback användas av olika artister som sjunger på var sitt språk.

Yair kontaktade Ellinor och hon gick med på att tolka en av Yairs låtar på älvdalska. Yair skrev texten och Gunnar Nyström gick igenom älvdalskan för att den skulle bli helt korrekt. Resultatet är låten "Jen nest mig" ('Här hos mig"), som gavs ut i januari 2021. Sen våren 2020 har låten getts ut med hjälp av "Small Languages Rock" och lokala språkföreningar på minoritetsspråken udmurtiska, komi och erzya, samtliga finsk-ugriska språk (besläktade med bl.a finska och samiska) som talas i Ryssland. I projektet "Small Languages Rock" ingår även ladino (judisk spanska).

Språkföreningen Ulum Dalska har varit med och stött utgivningen av den älvdalska låten. "Jen nest mig" finns tillgänglig på musikplattformarna.

Yair Sapir har tel.nr 070-496 17 50

Ellinor Nilsson har tel. 073 56 12 695

Länkar till Youtube och till Spotify

Björn Rehnström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det fanns en tid då svenska liberaler jämförde Sverige med Sovjetunionen och uppmanade oss att sätta stopp för frihetsinskränkningarna i förmyndarsamhället. Det var i den första svenska valrörelsen efter ”murens fall” och Sverige kallades av vissa liberaler för ”den sista sovjetrepubliken”. Men hur ska nu vanligt folk i det här landet uppleva ett skolsystem som dömer de flesta familjer till att finansiera en elitskola medan deras egna barn får finna sig i lägre kvalitet. ”Dagens urvalssystem är naturligtvis inte perfekt, men att slopa det fria skolvalet vore ett misstag”, heter det så illmarigt i försvaret av det existerande friskolesystemet. Man undviker att tala om skolpengen, den beräknade utbildningskostnaden som går till den skola eleven väljer. Den är ju själva kärnan i systemet, den frukt som skolkapitalisten är ute efter att plocka och som sedan i förädlad form flyter in på konton i främmande länder. Då har de svenska barnens skolpeng förvandlats till anonyma pengar, till kapital. Ur allas vår gemensamma statsbudget tas alltså hundratals miljoner som satsas i ett system som för det första ökar segregationen och för det andra berikar de redan rika. I veckan fick Internationella Engelska Skolan en ny riskkapitalist som ägare efter att ha genererat en miljard i vinst till säljaren.

I den politiska retoriken vill man mena att friskolereformen från 1990-talet skulle ha inneburit ökad valfrihet – jovisst, men bara för en minoritet!  Och naturligtvis för ett antal internationella riskkapitalister. Om man till detta lägger att det bland friskolorna också finns s k språkbytesskolor som ersätter det svenska språket med engelska – då framstår det hela som horribelt och helt orimligt i en demokrati. Frihet, frihet, ropas det, men sällan nämns jämlikheten. Och den liberala franska revolutionens tredje slagord – broderskap (eller solidaritet, som man säger idag) – vart tog det vägen?

Bo Alvberger

(Insändaren publicerades igår i Helsingborgs Dagblad/Sydsvenska Dagbladet)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lektörsomdömet, som har skrivits av Michael Economou, kommer att publiceras i BTJ-häftet nr 3/2021. Lektörsomdömet återges här inte i sin helhet.

”I Språkbytesexperimentet i svenskskola - engelska till varje pris? skärskådas argumenten för och emot engelskspråkig undervisning i svenska grundskolan och gymnasiet … Att man försvarar svenskan betyder inte att mångspråkighet och mellannordisk språkgemenskap motarbetas. Sjutton skribenter ger nyanserat och klokt sin syn på det faktum att svenska språkets ställning som undervisningsspråk inte längre är alldeles självklar. Efter friskolereformen 1992 har engelskspråkiga friskolor ökat i antal, vilket skribenterna således inte ser som oproblematiskt. I en av bokens texter behandlas t.ex Engelska skolans affärsmetod. Skribenterna är tydliga med att man inte kan tala om engelskspråkig undervisning som en och samma sak; några skolor har all undervisning på engelska, andra har en mer jämn fördelning mellan svenska och engelska. Sakliga argument för svenskan förs fram, och ett av de mer betydelsebärande är den demokratiska aspekten. Tendensen är tydlig: engelska ska vi ha i svenska skolor, men språket får inte gå ut över svenska språkets betydelse för inlärning.”

Lektören konstaterar slutligen att ”boken avslutas  av en av svenska språkets verkliga virtuoser, Björn Ranelid, som med sedvanlig elegans talar sig varm för språkets betydelse för allt mänskligt”.

Antologin får helhetsbetyget:  4 (av 5, d.v.s mycket bra).

Språkbytesexperimentet i svenskskola - engelska till varje pris? – ISBN 978-91-519-6917-6 – kan inhandlas direkt mot faktura från sprakforsvaret (snabel-a) yahoo.se för 120 kr  – frakt för 44 kronor i vanligt brev eller 59 kronor i förpackning tillkommer. Givetvis kan antologin också inköpas via Adlibris, Bokus, BTJ och hos vissa fysiska bokhandlare.

Se också omslagsbild och medarbetarförteckning!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Varför står det om Garbos tårar på engelska?” frågade jag expediten på Gunnarsons Specialkonditori på Götgatan på Södermalm i Stockholm, dit jag gått för att köpa semlor till kaffet.

Hennes svar blev:  

”Det är mycket turister här som inte förstår svenska. Dessutom är det många på Söder som talar engelska.”

Mitt påpekande att svenska är Sveriges huvudspråk och att det är lämpligt att skriva skyltar på svenska tog expediten lätt på. Hon avslutade med ett hurtfriskt: 

”Men nu står det på engelska.”

Jag blir så ledsen.

Christina Johansson  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)