Brev till Apotek Hjärtat 

Hej,

jag ser i ert reklamutskick idag en framträdande annons för Cetaphil med rubriken HUDVÅRD FÖR BÅDE HON OCH HAN. Är det ett misslyckat försök att vara lustig?  Sådana iögonenfallande felaktigheter är emellertid illa i sig själva, men de är helt förödande för alla de nyanlända  personer i Sverige som vill lära sig riktig svenska. De kan ju tro att det är rätt att säja ”hon och han” när det ska vara ”henne och honom”.  Men, tyvärr även för många som har svenska som modersmål, kan sådant språkförfall sända signaler om att fel är rätt. Därmed bidrar ni till att permanenta ett trist och skadligt språkbruk.

Jag noterar också att produkterna Cetaphil beskrivs som ”Daily Facial Moisturizer” och ”Gentle Skin Cleanser”. Ni vänder er till en svensktalande kundkrets i Sverige där svenska är huvudspråk. Sverige har fem officiella nationella minoritetsspråk. Engelska är inte något av dem. Jag tar för givet att det hos era marknadsförare finns människor som behärskar det svenska språket fullt ut.  De skulle ju kunna  använda sig av till exempel ”Fuktkräm för daglig ansiktsvård” och ”Skonsamt hudrengöringsmedel” . Om sådana språkkompetenta personer saknas i er krets, föreslår jag att ni anställer en kunnig och språkmedveten utvecklare. Det skulle säkert löna sig både beträffande ert allmänna anseende och för er kommersiella lönsamhet.

Vänliga hälsningar

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...och en sjuk försäkring!

Tänk på det alla sär skri va re!

Anonym språkpolis

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Black Friday och Black Week får mig att se rött. Hur kommer det sig att dessa engelska beteckningar, som för tankarna till den skrämmande och från USA importerade halloween, används i Sverige där svenska är det officiella språket? Hur kommer det sig att det är okej med dessa storkommersiella företeelser i coronatider men inte med allmänna sammankomster med över åtta personer? Ja, det finns många frågetecken i dagens Sverige.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Hela artikeln ligger just nu bakom en betalmur på SvD:s webbplats)

”KULTURDEBATT | Sveriges ledande forskningstidskrift om svenska språket hotas av strypta bidrag. Anledning: artiklarna är skrivna på svenska och inte på engelska. Varför bedriver Vetenskapsrådet utrotningsaktioner mot svenskan, undrar Olle Josephson.

Sverige har en språklag. ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas” lyder paragraf sex. Aldrig offentligt ifrågasatt, men i praktiken saboterad av flera myndigheter. Ett litet men talande exempel är hur Vetenskapsrådet nu motarbetar att svenska språket används för forskning om svenska språket.

Närmare bestämt har Vetenskapsrådet i höst brutit mångårig praxis och vägrat utgivningsstöd till tidskriften Språk och stil. Tidskriften, som kommer ut en gång om året som en bok om 250–300 sidor, är ledande inom forskningen om samtida svenska, gärna i praktiskt bruk. ”

Vad vill Vetenskapsrådet? Ska forskning om svenska hädanefter bedrivas på engelska?!?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Häromdagen när jag var på väg från jobbet med tunnelbanan fastnade min blick på en skylt med följande text:

”Rätt lån

eller 

lätt rån.

[- - -]

Pruta utan att prata.”

Så fyndigt! Vilket fantastiskt språk svenska är!

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hon skriver inledningsvis i artikeln ”Internationella Engelska Skolans marknadsföring”:

Det här är ett inlägg som jag har funderat länge på. Det handlar om Internationella Engelska Skolan och deras marknadsföring som i flera avseenden är missvisande. Jag kommer i det här inlägget plocka sönder några av de ”sanningar” som de är duktiga på att förmedla. Internationella Engelska Skolan gör inget fel, problemet är att vår lagstiftning tillåter det här affärsupplägget. Vår skolmarknad är oreglerad vilket har lett fram till den här situationen. Jag använder IES som exempel för att påvisa ett systemfel.

Internationella Engelska Skolan brukar omnämna sig själva som Sveriges bästa skolor, de har cirka 28.000 elever och över 200.000 elever i kö.  En fråga vi måste ställa oss då är, är det ett mått på hög kvalité? Har en skola hög kvalité bara för att många elever går där? ”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

CajsaStina Åkerström - Du

Söndagens svenskspråkiga dikt

Du - och ingenting annat.

Livet är bara en viskning.

Tiden har stannat.

Du, du - ingenting annat.

Erik Blomberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Enligt gårdagens Helsingborgs Dagblad/TT har Internationella Engelska Skolan (IES) nu sålts vidare:

”Rapporten blev den sista för koncernen som börsnoterat bolag. Storägaren Peutinger lade tidigare under hösten ett bud på bolaget och ansökte i förra veckan om avnotering från Stockholmsbörsen, vilket Nasdaq Stockholm godkände på fredagen.”

Dessutom redovisade koncernen en förlust före skatt på en miljon kronor för första kvartalet. Motsvarande kvartal i fjol var vinsten före skatt 21 miljoner kronor.

Elever (och deras föräldrar) som söker sig till IES och andra friskolor väljer bort andra elever, föregivet mindre studiemotiverade elever. Man ska inte ens gå i samma skola. Tidigare när skolan var statlig skedde den indirekta sorteringen till gymnasiet enbart via betygsmeriter och intresseinriktning. Dessutom använder IES och andra friskolor glädjebetyg som konkurrensmedel (för vilket exempelvis IES har kritiserats). Lärarbehörigheten i IES är lägre än i kommunala skolor liksom lärartätheten; genomsnittslönen för lärare är lägre än inom kommunala skolor. Varför skulle ”världens bästa lärare”, som IES säger sig ha, ha löner kring eller under genomsnittet för svenska lärare? Om IES skulle bli ensam herre på täppan i en svensk kommun, skulle IES få samma problem som vilken kommunal skola som helst. Det är därför som det också har funnits oenighet inom IES om expansionstakten.

IES och andra friskolors vinst uppstår genom skolpengen per elev minus kostnaden per elev, och därför kan IES heller inte ha kostsamma elever. IES måste till varje pris hålla nere kostnaderna. Detta har gjort det möjligt för IES att löpande göra stora vinster. Vinsten har finansierat inköp av sex privatskolor (observera inte skattefinansierade friskolor!) i Spanien och en i Storbritannien. Grundaren Barbara Bergström hann sälja IES för 691 miljoner kronor 2014 till ett amerikanskt riskkapitalbolag, och nu har det alltså skett en vidareförsäljning. Allt detta har finansierats av skattemedel. När Barbara Bergström sålde IES, såg hon till att skaffa sig en minoritetspost i företaget för att säkerställa att ”hennes vision” levde vidare. Det framgår inte om hon gjort så den här gången också. Om företag säljs vidare till rikskapitalbolag på det här sättet, är risken stor att den siste köparen är en riktigt usel köpare.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)