Per-Owe Albinsson

4 november 2009 20:07

Hej Per!

Tack för ditt brev.

Synd att du är så arg, det sänker nivån på din argumentation. Att framställa oss som fånar och att nämna knätofsar med mera, säger faktiskt mer om dig än om oss.

Vi lever som bekant i en demokrati där det är tillåtet att ha olika åsikter. Det står dig, givetvis, helt fritt att tycka vad du vill om Språkförsvaret. Vi är dock, till skillnad från dig, övertygade om att mångspråkighet och inte enspråkighet är receptet för framtida förståelse länder emellan.

Vari ligger det vettiga i att engelsktalande ska ha gratis vad alla andra språkgrupper, som för övrigt utgör en klar majoritet av världens medborgare, tvingas skaffa sig i andra hand; och ändå inte lär sig behärska till fullo? Vi hamnar i en kolonial situation och det är omvittnat hur de med engelska som modersmål ofta hamnar i ett överläge vid förhandlingar och möten. Är detta demokratiskt? Att andra länder ska tvingas ge upp sina modersmål är heller inte rätt väg att gå. När ett språk dör, så dör också mycket av den egna kulturen och mentaliteten. Engelskan spreds, givetvis liksom andra kolonialspråk, ursprungligen med tvång i och med att kolonisationen innebar att språket tvingades på medborgarna i de länder som koloniserades. De inhemska språken degraderades. Med din inställning sker den språkliga kolonisationen på frivillig basis.

Det finns de som anser att vi borde byta språk för att vi skulle tjäna pengar på att gå över till engelska. Hur mycket har det hjälpt länder som exempelvis Belize, Guyana och Zimbabwe att det officiella språket är engelska?

Faktum är att för många människor sitter en stor del av identiteten i det egna språket. Jag är en av dessa människor. Jag känner inte lika mycket för engelska som för svenska hur många tv-serier och hur mycket amerikansk musik jag än hör. Svenska är inte bättre eller vackrare än andra språk men det är mitt språk. Man byter inte språk likt man byter bort ett par uttjänta skor. Språket är mer än bara ett kommunikationsmedel.

Personligen anser jag att det ultimata vore ett neutralt världsspråk, det vill säga ett som ingen har fördelen av att ha som modersmål. Esperanton finns där, för att nämna ett exempel. En människa kommer till syvende och sist bäst till sin rätt på sitt första språk. På ditt modersmål säger du vad du vill - på andra språk det du kan.

Med ett neutralt världsspråk möts människor med olika modersmål som jämlikar. Brister språkkunskaperna går det dessutom utmärkt att använda sig av tolkning. Här utgör tolkningen inom EU ett föredömligt exempel.

Din framtida vision med tal om ”symbios”, innebär enligt mig ingen verklig internationalisering av världen utan en anglifiering och då ytterst en amerikanisering av densamma. Språkförsvaret kommer, tillsammans med likasinnade i och utanför Sverige, att fortsätta att verka för en annan utveckling.

PS! Som svar på din avslutande fråga. Vi är inte inspirerade av den franska språkprotektionismen. Vi tänker själva. DS!

lr.

5 november 2009 04:27

"den fanatiska franska språk-protektionismen"

Qu'est ce que c'est que cela ? Tyvärr är Frankrike knappast mer protektionistiskt språkligt sett än andra jämförbara länder. Eller menar Per kanske Québec? Är det verkligen fel att försvara rätten till sitt modersmål?