I gårdagens blogginlägg berättade jag att den katalanska regionala regeringen (Generalitat de Catalunya) satsade stora ekonomiska resurser på det katalanska språket, och lovade återkomma med detaljer.  Av denna budget för år 2007  framgår det att regeringen satsade drygt 157 miljoner euro, eller drygt 1,6 miljarder kronor (med dagens kurs). Det framgår också hur dessa medel fördelades.

Intressant är också den katalanska regeringens uppföljning av den genomförda språkpolitiken med kvantitativa sektorsindikatorer. I denna sammanställning, också från 2007,  hittar man statistik över hur många som inte alls förstår katalanska respektive inte kan tala språket. Man får veta användningsgraden av katalanska i den statliga administrationen. Man får veta i vilken utsträckning som katalanska används i radio, tv eller i pressen. Man får veta hur många böcker som har getts ut på katalanska och antal besökare – liksom andel – som har sett en katalansk film, eller filmer som dubbats till katalanska eller som har undertexter på katalanska och mycket annat. På vissa områden har katalanskans ställning stärkts – på andra inte.

Jag vet att man i Danmark har diskuterat ett uppföljningssystem med kvantitativa språkindikatorer, men vad som har hänt vet jag tyvärr inte. Språkrådet i Sverige borde också ges resurser till ett liknande system.

Självfallet finns det viktiga skillnaderna mellan katalanskans ställning och svenskans. Katalanskan var ett språk, som inte kunde användas i offentliga sammanhang under Franco-tiden (1939 – 1975), men som efter demokratins införande har ”rest sig” och numera åtnjuter status av regionalt språk i Spanien. Men en sak är säker: språk kostar och måste få kosta.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)