Fredrik Lindström påpekar med rätta att svenska alls inte är något fattigt språk i "Världens Dåligaste Språk" (sid. 96 i pocketupplagan):

"Att överhuvudtaget tala om svenskan som ett fattigt språk där vi kan precisera sådana exakta betydelser som snuttifiera och skåpsupa är närmast löjligt. Ett språk där man kan kånka, krafsa, hångla, skräna, kravla, glöta, pyssla, gruffa, dingla, och roffa åt sig. Och där man kan få dåndimpen, bli hagalen, kväva kaffegäspen, lägga ut dimridåer, eller ha högmysfaktor. Ett språk där man kan vara lillgammal, nykissad, lättfotad, avbajsad, påflugen eller spritt språngande naken. ….Ett språk som kan skapa ett begrepp som hängbröstvänstern kan aldrig beskrivas som fattigt."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)