Alla har vi väl haft en period i livet då allt utländskt verkade bättre, klokare och mer spännande. Centerpartiets skolpolitiker i Ängelholm Liss Böcker är där nu och önskar sig en sk internationell skola för barnen till de utländska arbetarna på lyxbilsfabriken Königsegg och andra ungdomar som drömmer om en internationell karriär. Men det är ett mycket litet fikonlöv som hon bär fram och som inte kan dölja vad som finns bakom. Hänvisningen till lyx är talande, för vi vet att den sortens skolor ökar segregationen – även om de på pappret är öppna för alla. Då måste man fråga sig om det i dagens svenska samhälle är läge att fördjupa klassklyftorna? Alla förstår nog att syftet är att skapa en oas för barn och ungdom ur högre samhällsklass.

Böckers förslag innebär en ”språkbytesskola”, där all undervisning sker på engelska med undantag för svenskämnet. Vetenskapliga undersökningar har visat att engelskan i sådana skolor förbättras marginellt medan svenskkunskaperna tydligt försämras i jämförelse med normalklasser. I det aktuella fallet handlar det om en högstadieskola och eleverna kommer därför inte att kunna utveckla sitt språk över mellanstadienivån. Det ger en mycket svag grund att stå på för vidare studier. Detsamma gäller både humanistiska och naturvetenskapliga ämnen, vars speciella uttryckssätt och facktermer oundgängligen är nödvändiga att kunna hantera, om man vill bli verksam i Sverige eller Norden.

Är det inte snart dags att sluta se ner på vår egen kultur och vårt eget språk? Samtidigt kunde vi kanske få upp ögonen för att internationell inte automatiskt betyder amerikansk. Framtiden stavas på ett helt annat sätt.

Bo Alvberger

Medlem i språkförsvaret

(Insändaren har publicerats i Helsingborgs Dagblad/NST den 28/8 2022)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)