Träning är en god sak, om man vill bli duktig i olika sporter, i schack, på matlagning eller på ett musikinstrument. Jag medger oförbehållsamt, att jag har försummat min egen träning, även om en del går med smicker och påstår mig vara en habil amatörpianist. Judith de Frumerie, som var min lärare, rekommenderade minst en timme vid pianot var dag – och om man ville göra framsteg: två. Huh!

Smicker alltså av ett slag som när man påstår, att svenskar talar bra engelska. Det gör vi ju inte; undantag finns. Engelska är nämligen ett mycket svårt språk, och vi skriver på engelska än sämre än vi talar språket. Det blir exempelvis plågsamt tydligt, när man läser en svenskskriven doktorsavhandling på engelska, där det självfallet hade varit mycket mer tillfredsställande för både läsare och skribent, om den hade avfattats på modersmålet – och sedan eventuellt översatts till ett främmande språk.

För till skillnad från amatörpianisten, som mera sällan framträder inför en större och sparsmakad publik, måste språkanvändaren räkna med att bli granskad och bedömd för sina färdigheter jämt och ständigt. Är det si och så med dessa färdigheter på ett främmande språk, kan det möjligen förlåtas men inte försvaras, helst inte heller förlöjligas. I officiella sammanhang finns alltid tolkar att tillgå – eller borde finnas, borde utnyttjas.

Det dumma med att inte tala sitt eget språk, när man talar om komplicerade saker, är någonting mycket enkelt, nämligen att det blir onödigt komplicerat och att det blir onödigt många fel då. Men som språkforskare ofta påtalar: om man i tid och otid använder ett främmande språk, även när det inte behövs, blir man dummare också på det egna språket. Det tar skada av för litet träning. Man blir en ungefärlighetspratare.

Språk måste hållas vid liv genom att tränas. Det är en ovansklig fördel för samlevnaden, det gemensamma, om alla människor förstår och behärskar ett riksmål – även om de kan hemfalla åt dialekt och jargong, när de besöker hembygden eller går på puben. Alla yrken har sin speciella vokabulär, sina talesätt och underförståddheter. Rotvälska kan man stå ut med, om bara riksnormalen är spridd och accepterad.

Det blir problematiskt om språkutveckling sker okontrollerat. Grupper, klasser, generationer kan komma att göra sig svårbegripliga för varandra. Populärkulturen, anammad av många, erbjuder ingen genväg; dess tilltal är och förblir torftigt, enahanda, klichéartat. Intellektuella framsteg – individuella eller kollektiva – uppnås inte på den grunden. De kräver mothugg, korrektiv. Det borde meddelas i skolan.

Nu invänder mången, att jag uttalar självklarheter. Så är det nog. Men eftersom språk – modersmålet, också några andra – har varit mina viktigaste arbetsinstrument (till skillnad från pianospelet och allt hantverkskunnande) har jag oupphörligen måst rannsaka mig själv, som författare och översättare, som redaktör och forskare, som talare, föredragshålllare: duger det här, hur måste jag sköta min träning och mina förberedelser, för att det ska bli bra eller bättre? Inget slarv, ingenting på en höft! Du måste räkna med att bli underkänd.

Det kan faktiskt vara livsviktigt. Vad läkaren säger till patienten, vad domaren säger till den åtalade kan vara också det – liksom vad patienten eller den åtalade uppfattar av det sagda. Även det som är självklart och det vi i någon mening är födda med måste övas, prövas, erövras på nytt, måste repeteras och förfinas.

För att parafrera Erik Wellander: Skriv om! Skriv mer! Skriv svenska!

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Ingen kommer undan. Vare sig vi ser på teve, läser en tidning eller deltar i någon konferens, är risken stor att vi blir dränkta i en flod av floskler! Av ord som inte betyder något och ett språk som inte hänger ihop. Svensk floskelordbok är en uppl...

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...