Tack vare Anders Q Björkmans artikel ”Även britterna oroar sig för svengelskan” i Svenska Dagbladet den 2/7 2023 kom denna motion till Språkförsvarets kännedom. Språkförsvaret har tidigare i år kritiserat ett liknande förslag från Centerpartiets ungdomsförbund. Hur argumenterar då motionären Nina Lundström?:

”Sverige har fem nationella minoritetsspråk utöver vårt officiella språk svenska. Möjlighet att utöka med ytterligare ett språk, engelska, bör utredas. Att införa engelska med en status som liknar ett andra officiellt språk i Sverige skulle innebära betydande möjligheter för att locka kapital, företagare, entreprenörer, forskare och arbetskraftsinvandrare. Möjligheten att använda engelska skulle kunna bidra till möjlighet att kommunicera utan tolk i kontakter med myndigheter. Det engelska språket har fått en allt större roll i Sverige liksom i många andra länder. Engelska kompletterar svenskan inom allt fler områden och både myndigheter och regering och riksdag har information på engelska på officiella hemsidor. De nordiska länderna och Nederländerna uppfattas ibland vara länder där engelskan närmar sig status som andraspråk. Svenska språket hotas inte av att engelskan. Goda kunskaper i engelska bör inte ställas mot goda kunskaper i svenska språket. Det viktiga är att våra kunskaper och förmåga innebär goda kunskaper i både svenska och engelska. En modell för införande av engelska som ett officiellt andra språk kan ske på frivillig väg liksom förvaltningsområden har utvecklats för nationella minoritetsspråk. Intresserade kommuner och regioner bör kunna ansöka hos regeringen om möjlighet att inrätta ett förvaltningsområde för engelska språket. Dock bör omfattningen av rättigheter och skyldigheter för enskilda och myndigheter i ett engelskt förvaltningsområde utredas avseende engelska som officiellt andra språk. Detta bör ges regeringen tillkänna.”

Hennes argumentation håller självfallet inte måttet.

Hon påstår ”att införa engelska med en status som liknar ett andra officiellt språk i Sverige skulle innebära betydande möjligheter för att locka kapital, företagare, entreprenörer, forskare och arbetskraftsinvandrare.”

Detta är nonsens. Invandrare och företag har inga svårigheter att kommunicera på engelska i Sverige. De nordiska länderna och Nederländerna uppvisar redan de bästa kunskaperna i engelska utanför det anglosaxiska språkområdet enligt alla jämförbara undersökningar, t.o.m bättre än i vissa länder som exempelvis Singapore, där engelska är officiellt språk. Detta beror inte på att invånarna i dessa länder skulle vara intelligentare än dem i Singapore utan på grund av att språken är närliggande. Det är fullt möjligt att få jobb i Sverige för den som bara kan engelska, exempelvis inom högskolan och de engelskspråkiga friskolorna, t.o.m chefsbefattningar på vissa företag och offentliga inrättningar för att inte tala om hotell- och restaurangbranschen. Däremot är det omöjligt att göra politisk karriär genom att enbart behärska engelska.  De ”betydande möjligheterna’” är bara en spekulation.  Om de övriga nordiska länderna, Nederländerna, Tyskland, Österrike, Schweiz skulle fatta liknande beslut, så skulle konkurrensfördelen dessutom vara lika med noll.

Nina Lundström påstår också att ”svenska språket hotas inte av att engelskan.” Men om engelskan expanderar på svenskans bekostnad, hotas faktiskt svenskan – se bl.a denna artikel ”Det går inte at blunda för att engelskan expanderar på svenskans bekostnad”.

Hon föreslår också att ”en modell för införande av engelska som ett officiellt andra språk kan ske på frivillig väg liksom förvaltningsområden har utvecklats för nationella minoritetsspråk.”  Förvaltningsområden har upprättats för tre nationella minoritetsspråk, d.v.s samiska, meänkieli (tornedalsfinska) och sverigefinska. Men varför?  Speciellt de två förstnämnda är territoriellt koncentrerade och i viss utsträckning även sverigefinskan. Kan Nina Lundström ens nämna ett kvarter, där majoriteten eller åtminstone en stor minoritet talar engelska i stället för svenska som modersmål?

Motionen tycks ha avslagits, vilket är ett öde som i och för sig drabbar det överväldigande flertalet motioner från enskilda riksdagsledamöter, och Nina Lundström ingår heller inte i den nuvarande riksdagen.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)