I en kommentar till inlägget ”Felöversättningar kan ha stora konsekvenser” påstår signaturen Vendela att jag gör mig skyldig till flera anglicismer.

Det är ett populärt felslut att om ett låneord finns både svenska och engelska, så har svenskan hämtat det från engelskan, som om engelskan vore den enda långivaren av ord till svenskan. Dessutom borde Vendela haft Murphys ”lag” i åtanke, d.v.s ”om något kan gå snett kommer det att gå snett". Om man kritiserar någon för stavfel, så bör man vara särskilt noga med att själv undvika stavfel. Om man påstår att någon använder anglicismer, bör man faktiskt kontrollera att det verkligen är fråga om anglicismer.

Vendela påstår att ”subgenre”, ”evenemang” och ”idiom” är anglicismer.  Den yttersta långivaren i fråga om de två förstnämnda är latinet. ”Subgenre” är belagt i engelskan från 1903, men det kan lika gärna ha förmedlats till svenskan via franskan eller tyskan. Ordet finns upptaget i SAOL. ”Evenemang” har förmedlats via franskans ”événement”  - belagt 1845 i svenskan. ”Idiom” är ett grekiskt ord, som förmedlats till andra europeiska språk via latinet – belagt i svenskan 1794. Samtliga tre ord finns upptagna i Svenska Akademiens ordböcker.

Engelskan blev den i särklass främsta ordexportören till svenskan först efter andra världskriget. Tyskan och franskan var tidigare de viktigaste ordexportörerna eller ordförmedlarna till svenskan.  Den som yttrar sig om låneordens ursprung bör undersöka ordens etymologi; det kan ske via SAOB och andra källor –  se bl.a Språkförsvarets avdelning om etymologi.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)