Christina Johansson

Måndag 17 feb 18:19

Upprörande är bara förnamnet!

Rutger

Onsdag 19 feb 15:08

Språkförsvaret, som nuförtiden blivit en av Sveriges mest entusiastiska AI-förespråkare, är tjuriga över att människorna stjäl jobb från fuskmaskinerna!

Benny (Vladivostok)

Onsdag 19 feb 15:23

De gör ingen vidare reklam för sig själva. Det måste väl ändå för f-n heta Examenshjälpen.

Observatör

Torsdag 20 feb 15:15

Svar till Rutger
Rutger skriver:
”Språkförsvaret, som nuförtiden blivit en av Sveriges mest entusiastiska AI-förespråkare, är tjuriga över att människorna stjäl jobb från fuskmaskinerna!”
Men Språkförsvaret bedriver ingen kampanj för AI i största allmänhet. Det finns ingen anledning längre att skriva avhandlingar och vetenskapliga artiklar bara på engelska. Detta leder till att svenskans vetenskapliga vokabulär inte längre utvecklas och att såväl lärare, studenter och storsamhället har svårare att tillgodogöra sig kunskapsresultaten.
I stället bör avhandlingar och vetenskapliga artiklar först skrivas på svenska och sedan översättas till engelska med hjälp av neurala maskinöversätningsverktyg. Det tar ungefär dubbelt så lång tid att skriva en avhandling eller vetenskaplig artikel på engelska för den som inte har engelska som sitt modersmål. Det tar bara några sekunder för ett neuralt maskinöversättningsverktyg att översätta en text från svenska till engelska. På detta sätt slår man två flugor i en smäll; en vetenskaplig vokabulär fortsätter att vidareutvecklas på svenska, samtidigt som man gör betydande tidsvinster. läs produktivitetsvinster vid översättning.
Denna utveckling förutspåddes redan 2010 av den brittiske språkvetaren Nicholas Oestler i hans bok ”The Last Lingua Franca”, som syftar just på att engelskans roll som internationellt lingua franca så småningom kommer att bli överflödig på grund av språkteknologins utveckling. Först 2017 började de neurala maskinöversättningsverktygen utvecklas. Idag producerar de neurala maskinöversättningsverktygen översättningar, som är bättre än vad minst 90 procent av alla svenskar kan åstadkomma och snabbare än vad alla svenskar kan åstadkomma. Det påminner om utvecklingen av schackprogrammen. På 1980-talet, då de första schackprogrammen dök upp, kunde en vanlig klubbspelare besegra ett schackprogram efter viss möda och visst besvär; idag klarar knappt någon stormästare att besegra ett schackprogram i blixtschack.