Detta upprop publicerades i Expressen den 13 januari:

UPPROP. ”Vi behöver prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen.” Det sa Skolverkets undervisningsråd Tammi Gustafsson Nadel vid pressträffen i början av december, när Skolverket och Kulturrådet på regeringens uppdrag presenterade ambitiösa skönlitterära läslistor för skolans alla stadier. Samma vecka la regeringen fram sitt förslag till ny lärarutbildning: ”Ämneskunskaper och lärarskicklighet - en reformerad lärarutbildning”. Skönlitteratur nämns överhuvudtaget inte i utredningen.

Vi som arbetar med språk och litteratur inom alla olika lärarutbildningar i Sverige hoppas att det är ett förbiseende.

I den statliga utredningen (SOU 2024:81) finns nu krav på mera metodik i läs- och skrivutveckling. Förstärkning av läs- och skrivinlärning nämns 152 gånger medan barnlitteratur nämns två gånger och båda gångerna som exempel på kursinnehåll som konkurrerar med utrymmet för utbildning i läs- och skrivutveckling. Vi menar att det också tydligt måste framgå i förslaget till ny lärarutbildning att läsning av skönlitteratur främjar läs- och skrivutveckling, kognitiv utveckling och lärande i alla ämnen.

Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.

Både utredarna och regeringen är förstås väl insatta i forskning som visar att gemensam läsning och samtal om skönlitteratur behöver stärkas i förskolan, i grundskolan, på fritids och på gymnasieskolans alla program, inte minst inom svenska som andraspråk. Därför måste vi prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen också på lärarutbildningarna och då måste lärares förmåga att använda, tolka och värdera skönlitteraturen lyftas i förslaget till ny lärarutbildning. Läslistor räcker inte. Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.  

Starka litteraturupplevelser är förutsättningen för att skapa engagerade och uthålliga läsare – både bland blivande lärare och bland barn och unga. Skönlitteratur är inte bara ett medel bland många för att träna läsförståelse, avkodning och ordkunskap. Allt det kommer på köpet för den som får möjligheten att utvecklas till litteraturläsare. Skönlitteratur och läsning är därför verktyg och förhållningssätt till kultur och bildning som rör hela lärarutbildningen.

Skönlitteratur borde därför skrivas in i följande formulering i författningsförslaget, som kommer att styra lärarutbildningar, och som nu tar upp läroböcker, medier och digitala verktyg:  

Visa förmåga att använda och värdera läroböcker, skönlitteratur och andra lärverktyg samt att säkert och kritiskt använda digitala verktyg och skönlitteratur i den pedagogiska verksamheten samt beakta betydelsen av olika mediers och digitala miljöers roll för denna.

Det skulle stärka skönlitteraturens ställning i hela skolväsendet i många år framåt. ”
________________________________________
Undertecknarna av uppropet är 68 litteraturvetare och lärarutbildare. Några av deras namn finns i nedanstående faktaruta (se länk till Expressen ovan).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Berghs School of Communication)

”Den senaste tiden har det skrivits mycket i media om den låga nivån på språket i kommunikations¬branschen och bland studenter på högskola och universitet, även inom ämnen som litteraturvetenskap. Vi fångade Svante Ahlman som är programansvarig för Art Director/Copywriter-programmet på Berghs över en fika ute i det fria för att höra hans syn på saken.

Är den låga nivån på språket något även du har noterat i din roll som programansvarig?

– Både ja och nej. Vi märker såklart av samma samhällstendenser som andra utbildningar, men jag tror att vi ser på dem lite annorlunda jämfört med mer akademiskt orienterade institutioner, eftersom vi hela tiden utgår från mottagarperspektivet när vi uttrycker oss och kommunicerar med människor. För våra studenter finns inget självändamål i att behärska ett avancerat språk i akademisk bemärkelse, men det är givetvis viktigt att äga ett nyansrikt språk baserat på förståelse och nyfikenhet inför andra människor och våra känsloliv.

Hur viktigt är språket när man arbetar med marknadsföring?

– Det är helt centralt. Kommunikation handlar om att dela en gemensam upplevelse och då måste vi som marknadsförare förstå dem vi talar med och kommunicera på mottagarens villkor. Där är en finkalibrerad språkkänsla förstås betydelsefull för att hitta rätt tilltal, tonalitet och att skapa rätt associationer. Språket är också superviktigt för vår egen förmåga att tänka originella tankar och formulera nyskapande och kreativa idéer. Jag är mer orolig för den konsekvensen av ett fattigt språk och den eventuella förflackning vi ser, än att en vetenskaplig språkdräkt upplevs främmande och svår att erövra.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På EFN-Ekonomikanalen den 11 januari  skrev Niklas Ekdal bland annat:

”Skolan har ersatt text med ’lyssneläsning’, läroböcker med PowerPoint och skriftliga prov med pratstunder. Ljudböcker står för två tredjedelar av litteraturen som säljs i Sverige.

I det längsta har jag försökt undvika gubbgnäll om språkligt förfall, men någon gång måste det sägas. På företags hemsidor, i myndighetstexter och reklam, till och med i tidningar som förr brukade korrekturläsas, har svenskan blivit ett misshandelsoffer.  

Tokiga ordval och syftningar är standard, ingen verkar bry sig. Det är knappast en slump att demokratin krisar i västvärlden samtidigt med språket. Kanske överlever rättsstat och näringsliv en visuell kultur där majoriteten blir funktionella analfabeter, men varför chansa?

På ett individuellt plan är priset uppenbart, i form av skenande psykisk ohälsa och skuldsättning bland unga. Om vi lyfter blicken från invanda debattvinklar som skolans driftsformer eller invandrares utanförskap kokar det ner till en civilisationskris. En språkkris.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag ställde denna fråga till Perplexity, eftersom övergången från latin till svenska vid Uppsala universitet finns dokumenterad. Det borde gå att få fram motsvarande uppgifter från Lunds universitet, eller så är det fortfarande en forskningsuppgift.

Observatör

Svar från Perplexity:

Vid Lunds universitet, liksom vid andra svenska universitet, ersattes avhandlingar på latin gradvis av avhandlingar på svenska under 1800-talet. Denna övergång skedde inte vid ett specifikt datum, utan var en process som pågick under flera decennier:

1. 1741 blev det för första gången tillåtet att använda svenska i avhandlingar, men detta gällde endast för ett fåtal praktiska ämnen.

2.Fram till mitten av 1800-talet var latin fortfarande det dominerande språket för avhandlingar. Även framstående svenska författare som Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer skrev sina avhandlingar på latin i början av 1800-talet.

3. 1852 upphörde latinet att vara obligatoriskt språk för akademiska avhandlingar i Finland, vilket kan ha påverkat utvecklingen i Sverige.

4. I Sverige fortsatte magistergraden att vara den högsta graden vid filosofiska fakulteten fram till 1872, vilket kan ha fördröjt övergången till svenska.

5. Under senare delen av 1800-talet blev det allt vanligare med avhandlingar på svenska.

6. Efter 1852 ökade antalet helsvenska avhandlingar, där även titelblad, inledning och kommentarer var på svenska

Exakt när den sista avhandlingen på latin lades fram vid Lunds universitet framgår inte av sökresultaten, men övergången till svenska som huvudspråk för avhandlingar var i stort sett genomförd vid slutet av 1800-talet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

BAO, Tommy Körberg & Helen Sjöholm - Nu mår jag mycket bättre

Söndagens svenskspråkiga dikt

Jag är inte
en schlager.
Jag råkar bara handla
om samma saker.
Jag har en slagdänga
i hjärnskålen.
Jag skrider
som ett luciatåg
mellan sängkläderna.
Jag skiner
som en kristallkrona
i mina inre tomrum.
Fästmän
med felaktiga bruksanvisningar
ligger förtöjda i bakvattnet.
Jag är mitt eget
decilitermått på smärta.
Pillerburkar. Blåmärken. Puderdosor.
Flyhänta justeringar
av klara kalla faktas
regelbundna skönhet.
Och en blind brevbärare.
Alldeles för många adressater.
Ingen avsändare.
Skam och skuld.

Kristina Lugn

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kunskap från alla för alla - uppslagsverket Wikipedia på nätet har i snart 25 år varit en självklar del av vardagen och arbetet för många elever och studenter. Men i och med den ökande användningen av artificiell intelligens (AI) anser många forskare att uppslagsverket är i fara. Wikipedias användare förlitar sig i allt högre grad på AI när de redigerar artiklar. Detta kan visas genom vissa formuleringar som ChatGPT gillar att använda. Problemet: Wikipedias princip är att varje påstående i en artikel måste åtföljas av en källa. ChatGPT anger dock inte alltid källor, och om så sker ”kan dessa också vara helt påhittade”, enligt en artikel i ORF. Det finns också en risk att man förlorar den mångfald som kännetecknar plattformen. Olika perspektiv, kunskaper och bakgrunder riskerar att gå förlorade: Användningen av generativ AI som ChatGPT, som ”alltid producerar mycket likartat, identiskt innehåll”, innebär att den ”omfattande, breda, multiperspektiviska kunskapen” går förlorad. (Källa: orf.at)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvaret vill i detta sammanhang endast påpeka att Kjell-Olof Feldt också aktivt och offentligt stödde det svenska språket. Han undertecknade Språkförsvarets skrivelse ”Säkra svenskan som undervisningsspråk!” den 22/12 2022, ett upprop, som också publicerades i Svenska Dagbladet, Expressen och Östersunds-Posten.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det talas över 7 000 språk i världen, men vid sidan av den babyloniska språkförbistringen finns det också ljud som är universella. Ett tvärvetenskapligt, internationellt forskarteam har undersökt vilka uttryck människor gör på 131 språk när de känner smärta, glädje eller avsky. Enligt resultaten var ”Ah”, ”au”, ”autsch” och ”ai” typiska uttryck för smärta, och den öppna vokalen ”a” fanns i dem alla. Glädje och avsky benämndes däremot med olika vokaler.

Enligt medförfattaren Katarzyna Pisanski bör studien, som publicerades i Journal of the Acoustical Society of America, kunna bidra till att ta reda på något om språkets ursprung. Varför kan till exempel apor skratta eller göra lekfulla ljud men har till skillnad från människan inte lyckats utveckla ett komplext språk? Språkforskaren Johann-Mattis List från universitetet i Passau har hittat andra likheter som förekommer i många språk. Till exempel är barnens ord för mamma ofta ”mama”, ”ma”, ”amma” eller liknande, medan ordet för pappa ofta är ”pappa” eller ”baba”. Detta beror på att spädbarn har särskilt lätt för att forma ljuden ”m” och ”a” och vissa ljud (s.k.plosiver).

Hur vi uppfattar vår omgivning påverkar också vårt tal. Enligt List har alla språk som vetenskapen känner till ett ord för ”röd”. (1) Detta är särskilt viktigt för frukt, vilket innebär att det har något att göra med matintag och därmed sammanhängande överlevnad.

Språkforskaren Fabian Bross från universitetet i Stuttgart har också upptäckt att saker som är små tenderar att bildas med ett ”i”, medan saker som är stora tenderar att bildas med ett ”o”. Detta har att göra med ljudet som dessa saker ger ifrån sig: En björn låter helt enkelt djupare än en sparv. Men inte ens forskarna är alltid på det klara med varför vissa språkliga element har utvecklats på ett visst sätt. Den så kallade Bouba/Kiki-effekten är fortfarande oförklarad, säger Bross: Om man visar människor en rund och en fyrkantig form, tilldelar de fantasiordet ”Bouba” till den runda formen och ordet ”Kiki” till den fyrkantiga formen. Detta har bevisats hos både vuxna och barn över hela världen. ”Vår forskning visar att språkljud har en viss struktur och form”, förklarar Marcus Perlman från University of Birmingham.

Huruvida vissa universella ljud verkligen kan spåras tillbaka till ett enda ursprungligt språk har inte klarlagts. Enligt List antar dock många forskare att språk bara uppstod en gång under evolutionens gång. Forskningen kring detta kan gå tillbaka maximalt 10 000 år, men själva språket uppstod troligen för minst 250 000 år sedan. (derstandard.at, n-tv.de)

(1)    Observatörs anmärkning: Det lär finnas språk, som bara gör åtskillnad mellan att ha färg och att inte ha färg.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)