Detta uppmärksammas i en insändare i Dagens Nyheter:

”Nu, nästan tre år senare, har en tredjedel av de ukrainska flyktingarna, enligt Migrationsverkets statistik, lämnat Sverige. Många har valt att söka stabilitet och bättre integrationsmöjligheter i andra länder som Kanada, Tyskland och Polen. Vad har dessa tre länder gemensamt när det gäller möjligheter för ukrainska flyktingar? Tillgång till språkkurser, ett starkt politiskt engagemang för integration, bättre möjligheter på arbetsmarknaden och en chans att stanna kvar efter att det tillfälliga skyddet löpt ut.

I Sverige var situationen annorlunda. Under det första året fick ukrainska flyktingar ingen möjlighet att studera svenska via officiella kurser som svenska för invandrare (SFI) eller komvux. De erbjöds inte heller någon samhällsorienteringskurs. Ukrainare fick tillgång bara till akut sjukvård, där vårdkvaliteten ofta berodde på vilken läkare de träffade, och tvingades överleva på 37–71 kronor per dag.

Trots dessa utmaningar är 66 procent av de ukrainska flyktingarna sysselsatta och 46 procent har uppnått en grundläggande nivå i svenska (enligt IOM Sweden, 2024). Imponerande, eller hur? Men den framgången är inte tack vare statliga insatser, utan snarare resultatet av hårt arbete från volontärorganisationer. Dessa har erbjudit gratis språkkurser, hjälpt människor att knyta kontakter och hitta jobb samt försett dem med mat och hygienartiklar för att täcka grundläggande behov.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)