Maria Jelmini skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:

”72 procent av studenterna uppger att de läser det mesta eller allt av den svenskspråkiga kurslitteraturen. Men bland dem under 29 år läser 27 procent en mindre del eller inget – i åldern 30–34, 17 procent.

Studierna

I två separata studier har Linda Eriksson intervjuat och samlat in enkätsvar med gymnasie­elever och nya högskoleelever. I en fortfarande ej publicerad studie har hon också intervjuat lärare på gymnasiet och högskolan.

Hon har också fördjupat sig särskilt i den frivilliga kursen i engelska i åk 3, engelska 7.

Rapporten om hur mycket högskolestudenterna läser gjordes som en separat undersökning tillsammans med forskare på Chalmers. Med tusen deltagare och ett slumpmässigt urval, ska resultaten spegla ett snitt av landets högskolestuderande.

– Det kan bero på att de yngre har ett annat läsbeteende. De kanske söker info på annat sätt, det behöver inte betyda att de studerar mindre. Samtidigt förväntar sig lärarna att de ska läsa, litteraturen är ju särskilt utvald för kursen.

Men engelskan verkar vara svårare att läsa.

Totalt sett läser färre studenter det mesta eller allt av den obligatoriska kurslitteratur som är på engelska – 60 procent. Totalt uppger 33 procent att de läser lite eller inget alls på engelska. 38 procent av de yngre studenterna svarar att de läser lite eller inget alls.

Engelska kurslitteraturen svår

Linda Eriksson tror att det både handlar om svaga kunskaper i engelska – och en kommunikationsmiss.

– Ungefär hälften av kurslitteraturen är på engelska inom högre utbildning, det är många som inte inser det. Studenterna kommer till högskolan och tänker att de har valt en svenskspråkig utbildning, säger Linda Eriksson.”

Det är alldeles självklart att det är betydligt svårare att tillägna sig innehållet i kurslitteratur på ett främmande språk än på sitt modersmål, i det här fallet svenska. Genom sig själv känner man andra. Jag köper ofta böcker på engelska, innan de översätts till svenska. Jag köpte för flera år sedan exempelvis Jared Diamonds tvärvetenskapliga verk ”Guns, Germs and Steel”, som behandlar uppkomsten av civilisationerna och deras ojämna utveckling. Den innehöll massor av facktermer i biologi, zoologi och botanik; jag tröttnade snart på att slå upp alla dessa termer, eftersom jag läste boken för mitt höga nöjes skull. I stället köpte jag också den svenska utgåvan med den fyndiga titeln ”Vete, vapen och virus” och då behövde jag plötsligt inte slå upp några facktermer alls.

Om den engelskspråkiga kurslitteraturen ligger på nätet, rekommenderar jag studenterna att översätta den med ett neuralt maskinöversättningsverktyg som DeepL, som presterar fullt godtagbara översättningar. Detta står inte i motsättning att studenterna förvärvar kunskaper i engelska och andra främmande språk; livet är mer än att bara läsa kurslitteratur. Universiteten och högskolorna borde också i större utsträckning låta översätta kurslitteratur från engelska till svenska och initiera egen bokutgivning. Dels kan man använda neurala maskinöversättningsverktyg och dels är det idag billigare än någonsin att trycka böcker i små upplagor. Det betyder inte att professionella översättare behöver bli överflödiga. Tvärtom måste maskinöversättningar av facklitteratur också språkgranskas. Översättningar av skönlitteratur är en annan historia. Att översätta James Joyces ”Finnegans Wake” med ett neuralt maskinöversättningsverktyg skulle nog bara bli pannkaka.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)