Forskarseminariet i Lingvistik, Yair Sapir (Högskolan Kristianstad): ”Elfdalska (älvdalska) - ursprung, släktskap och sociolingvistisk status

9 april 2025 10:15 till 12:00 Seminarium (se Zoom-länk här!)

Sammanfattning

I mitt föredrag kommer jag att presentera Sapir & Lundgrens (2024) hypoteser om älvdalska - den första handlar om uppkomsten av fornnordiska i Dalarna mellan 500- och 800-talet e.Kr som ett resultat av handelsförbindelser mellan lokala jägare och samlare i Dalarna och bönder i Uppland, ett språk som gradvis utvecklades till äldre dalmål och älvdalska, den andra rör utvecklingen av övre siljanmål/älvdalska genom vågor av influenser från norska regioner, å ena sidan, och Mälardalen i Sverige, å andra sidan, fram till ca. 1400, varefter de övre siljanmålen, särskilt ”klassisk älvdalska”, förblev relativt stabila fram till början av 1900-talet. Slutligen kommer jag att skildra situationen för älvdalskan sedan början av 1900-talet, dvs. ”modern älvdalska”, dess nuvarande situation samt försöken att revitalisera språket och få det officiellt erkänt som ett officiellt språk i Sverige.

Länk:

A Grammar of Elfdalian | UCL Press

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ovanstående fråga diskuterades i Förmiddag med i P1 tisdag 25 mars. Att finlandssvenska dialekter kommit på tapeten är naturligtvis en följd av att finlandssvenska KAJs skrällsuccé med ”Bara bada bastu” efter segern i melodifestivalen. Det har synliggjort språklig variation och en språklig kreativitet som humorgruppen KAJ representerar, och dessutom har det svenska i Finland blivit uppmärksammat, menar Caroline Sandström, språkforskare från Helsingfors.

Lyssnaren får också veta lite om de olika dialekter som finns inom finlandssvenskan. KAJ har till exempel Vörådialekt från Österbotten, medan Caroline Sandström själv är uppväxt med Sibbodialekt från Nyland i södra Finland.

Att dialekterna har bevarats tillskriver Sandström det perifera läget i förhållande till Sverige och Mälardalen där rikssvenskan utvecklades, men också en dialektstolthet och stolthet över den egna bygden. Hon tror att det behövs ett band till platsen och jorden för att en dialekt ska bli befäst och hållas stark. Stoltheten kommer ur en identitet, att man själv duger och att det språk man själv talar är fint nog.

Medverkar gör också Joel ”Sesar” Rönn, finlandssvensk medieprofil. Han gör en karaktär som heter Österbottensfarsan, vars dialekt vi får höra prov på, och det framkommer att ett ord som ”paja” betyder helt olika saker på svenska och finlandssvenska – på det senare betyder det ungefär att smeka eller stryka medhårs.

Att dialekterna lever kvar på ett annat sätt i Finland tror Caroline Sandström kan bero på att den språkliga variationen är mindre i Sverige, vilket hon lade märke till när hon en kort tid bodde här. Programledaren Jack Lantz frågar varför vi i Sverige är så språkligt okreativa, och hon lyfter fram standardiseringen och närmandet till skriftspråket. Men hon påpekar också att visst används dialekter även i Sverige. Joel Rönn pekar också på att det faktum att man konsumerar så mycket underhållning och annat på (riks)svenska här, till skillnad från Finland. Han drar en intressant parallell till USA, där alla filmer och serier görs i Hollywood vilket enligt honom har gjort att alla vill prata på samma sätt, och olika amerikanska dialekter och accenter har dött ut, till exempel ”gammal New York-dialekt”.

Men båda två påpekar att det skett en positiv utveckling bara de senaste tio åren i Finland, med mycket poesi, låtskriveri och teater på finlandssvensk dialekt, liksom förstklassig humor. Detta har växt fram ur lokalrevyer och liknande där man på ett effektivt sätt har kritiserat utifrån ett underifrånperspektiv.

Och nu har denna blomstring för finlandssvenskan alltså lett till att vi i Sverige – äntligen – har fått ett bidrag till Eurovisionsfinalen som framförs på svenska. Tänk att det skulle till en humorgrupp från Österbotten för att klara av den bedriften!

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)