I onsdags inleddes konklaven, kardinalernas sammanträde för det traditionella valet av ny påve. 133 kardinaler deltog i påvevalet, men endast 19 av dem kommer från Italien. Innan konklaven inleddes fanns tolkar i Vatikanen som hjälpte det internationella kardinalskollegiet med diskussionerna, men de var tvungna att lämna Sixtinska kapellet under valet.

Vatikanens talesman Matteo Bruni har förklarat att kardinalerna hjälper varandra med språket, eftersom många måste använda sitt modersmål. Grundläggande kunskaper i latin är fortfarande nödvändiga, särskilt för ceremonierna, men kardinalerna har troligen samrått i grupper uppdelade efter språk eller kontinent. Latin var senast det officiella språket 1978; idag behärskar endast en minoritet av prästerna språket. Det kan antas att även kardinalerna som inte kommer från Italien talar italienska, eftersom de flesta av dem har studerat i Rom och åtminstone har grundläggande kunskaper.

Källa: Tagesschau. 

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)

Hej Språkförsvaret!

Vi har tyvärr inte möjlighet att delta imorgon. Att vissa av Coops egna varor fått engelsk text beror på att vi ingår i ett nordiskt inköpssamarbete med Norge, Danmark och Finland. För att få ut maximal effekt av storskaligheten tar vi fram produkter i identiska förpackningar för alla fyra länder. Det är ett konkret sätt för oss att erbjuda varor av hög kvalitet till ett lågt pris, något som våra över fyra miljoner medlemmar och andra kunder efterfrågar. På vissa av varorna är det mer praktiskt att skriva namnet på engelska istället för på de fyra olika språken i samma storlek. Efter att ha fått en del synpunkter från våra kunder har vi börjat göra en översyn att ändra tillbaka till de nordiska ländernas språk på förpackningarna.

Mvh

Håkan Andersson,

kommunikationschef Coop Sverige

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En ny analys tyder på att vår språkförmåga fanns för minst 135 000 år sedan, och att språket användes i stor utsträckning kanske 35 000 år efter det.

Det är en djup fråga, som går långt tillbaka i vår historia: När uppstod det mänskliga språket som vi känner det? En ny undersökning av genetiska bevis tyder på att vår unika språkförmåga fanns för minst 135 000 år sedan. Därefter kan språket ha börjat användas socialt för 100 000 år sedan.

Vår art, Homo sapiens, är ungefär 230 000 år gammal. Uppskattningarna av när språket uppstod varierar kraftigt, baserat på olika former av bevis, från fossiler till kulturella artefakter. Författarna till den nya analysen valde ett annat tilllvägagångssätt. De resonerade att eftersom alla mänskliga språk sannolikt har ett gemensamt ursprung – vilket forskarna är övertygade om – är den viktigaste frågan hur långt tillbaka i tiden regionala grupper började sprida sig över världen.

”Logiken är mycket enkel”, säger Shigeru Miyagawa, professor vid MIT och medförfattare till en ny artikel som sammanfattar resultaten. ”Alla populationer som sprider sig över hela världen har mänskligt språk, och alla språk är besläktade.” Baserat på vad genomikdata indikerar om den geografiska spridningen av tidiga mänskliga populationer, tillägger han: ”Jag tror att vi med ganska stor säkerhet kan säga att den första splittringen inträffade för cirka 135 000 år sedan, så människans språkförmåga måste ha funnits redan då eller tidigare.”

Artikeln ”Linguistic capacity was present in the Homo sapiens population 135 thousand years ago” (Språklig förmåga fanns hos Homo sapiens-populationen för 135 000 år sedan) publiceras i Frontiers in Psychology. Medförfattare är Miyagawa, som är emeritusprofessor i lingvistik och Kochi-Manjiro-professor i japanska språk och kultur vid MIT, Rob DeSalle, huvudforskare vid American Museum of Natural History's Institute for Comparative Genomics, Vitor Augusto Nóbrega, lärare i lingvistik vid São Paulo-universitetet; Remo Nitschke, från Zürich-universitetet, som arbetade med projektet medan han var vid lingvistikavdelningen vid Arizona-universitetet; Mercedes Okumura från avdelningen för genetik och evolutionär biologi vid São Paulo-universitetet; och Ian Tattersall, emerituskurator för människans ursprung vid American Museum of Natural History.

Den nya artikeln granskar 15 genetiska studier av olika slag som publicerats under de senaste 18 åren: Tre använde data om det nedärvda Y-kromosomet, tre undersökte mitokondriellt DNA och nio var helgenomstudier.

Sammantaget tyder data från dessa studier på en initial regional uppdelning av människor för cirka 135 000 år sedan. Det vill säga, efter uppkomsten av Homo sapiens, flyttade grupper av människor sedan isär geografiskt, och vissa genetiska variationer har med tiden utvecklats bland de olika regionala subpopulationerna. Mängden genetisk variation som visas i studierna gör det möjligt för forskare att uppskatta den tidpunkt då Homo sapiens fortfarande var en regionalt odelad grupp.

Miyagawa säger att studierna tillsammans ger allt mer samstämmiga bevis för när dessa geografiska splittringar började äga rum. Den första undersökningen av detta slag genomfördes av andra forskare 2017, men de hade färre genetiska studier att utgå ifrån. Nu finns det mycket mer publicerade data tillgängliga, som sammantaget pekar på för 135 000 år sedan som den troliga tidpunkten för den första splittringen.

Den nya metaanalysen var möjlig eftersom ”vi har fler studier kvantitativt sett, och kvalitativt sett är det ett snävare tidsfönster”, säger Miyagawa, som också är anställd vid universitetet i São Paolo.

Liksom många lingvister tror Miyagawa att alla mänskliga språk är bevisligen besläktade med varandra, något han har undersökt i sitt eget arbete. I sin bok ”Why Agree? Why Move?” från 2010 analyserade han till exempel tidigare outforskade likheter mellan engelska, japanska och några av bantuspråken. Det finns mer än 7 000 identifierade mänskliga språk runt om i världen.

Vissa forskare har föreslagit att språkförmågan går tillbaka flera miljoner år, baserat på andra primaters fysiologiska egenskaper. Men för Miyagawa är frågan inte när primater kunde uttala vissa ljud, utan när människor fick den kognitiva förmågan att utveckla språk som vi känner det, genom att kombinera ordförråd och grammatik till ett system som genererar en oändlig mängd regelbaserade uttryck.

”Mänskligt språk är kvalitativt annorlunda eftersom det finns två saker, ord och syntax, som samverkar för att skapa detta mycket komplexa system”, säger Miyagawa. ”Inget annat djur har en parallell struktur i sitt kommunikationssystem. Och det ger oss förmågan att generera mycket sofistikerade tankar och kommunicera dem till andra.”

Denna uppfattning om mänskligt språks ursprung innebär också att människor hade den kognitiva förmågan för språk under en viss tid innan vi konstruerade våra första språk.

”Språk är både ett kognitivt system och ett kommunikationssystem”, säger Miyagawa. ”Min gissning är att det för 135 000 år sedan började som ett privat kognitivt system, men relativt snabbt förvandlades det till ett kommunikationssystem.”

Så hur kan vi veta när det utpräglat mänskliga språket först användes? De arkeologiska fynden är ovärderliga i detta avseende. För ungefär 100 000 år sedan visar fynden att det förekom en utbredd symbolisk aktivitet, från meningsfulla märken på föremål till användning av eld för att framställa ockra, en dekorativ röd färg.

Precis som vårt komplexa, högst generativa språk utövas dessa symboliska aktiviteter av människor och inga andra varelser. Som det står i artikeln: ”Beteenden som är förenliga med språk och konsekvent utövande av symboliskt tänkande kan endast påvisas i de arkeologiska fynden av H. sapiens.”

Bland medförfattarna är det Tattersall som mest framträdande har framfört åsikten att språket fungerade som en slags tändgnista för symboliskt tänkande och andra organiserade aktiviteter.

”Språket var utlösaren för det moderna mänskliga beteendet”, säger Miyagawa. ”På något sätt stimulerade det människans tänkande och bidrog till att skapa denna typ av beteenden. Om vi har rätt lärde sig människor av varandra [tack vare språket] och uppmuntrade innovationer av den typ vi såg för 100 000 år sedan.”

Som författarna själva påpekar i artikeln finns det andra forskare som anser att utvecklingen av nya aktiviteter för 100 000 år sedan var mer gradvis och bred, och att den omfattade material, verktyg och social samordning, där språket spelade en roll men inte nödvändigtvis var den centrala drivkraften.

Miyagawa erkänner att det finns betydande utrymme för ytterligare framsteg inom detta forskningsområde, men anser att insatser som den aktuella artikeln åtminstone är steg mot att fylla i en mer detaljerad bild av språkets uppkomst.

”Vårt tillvägagångssätt är mycket empiriskt baserad och grundad på de senaste genetiska rönen om tidiga homo sapiens”, säger Miyagawa. ”Jag tror att vi är på rätt spår och hoppas att detta kommer att uppmuntra människor att intressera sig mer för mänskligt språk och evolution.”

Peter Dizikes

Denna forskning har delvis finansierats av São Paolo Excellence Chair, som tilldelats Miyagawa av São Paolo Research Foundation.

Originalartikeln på MIT News den 14/3 2025 ligger här.

(Dennaa nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

.

Lyssnade på ”Trädgården med Pernilla och John” i P1, och där dök oväntat en språkfråga upp. En lyssnare hade hört av sig och påpekade att programledarna saknade ett svenskt ord för ”deadheading”, det vill säga att ta bort överblommade blommor. Lyssnaren ville tipsa om att man kan säga ”nipsa”, som hennes mormor brukar säga. Detta föranledde programledaren Pernilla Månsson Colt att kalla in ”någon som kan det där med språk”, vilket i svensk media ofta betyder Fredrik Lindström. Hon frågar honom om nipsa är ett bra ord, varpå Lindström påpekar att alla ord som funkar är bra, och att han inte rangordnar ord. På en fråga säger han också att han känner till ordet och att det ingår i hans eget språkbruk. Är förstås släkt med verbet nypa och har en vidare betydelse än ”deadheading”. (Själv skulle jag säga snarare säga knipsa.) Den andre programledaren, engelsmannenJohn Taylor, säger att de vill vårda det svenska språket och ha ett eget ord för ”deadheading”. En bra ambition tycker Fredrik Lindström och tipsar då om ordet ”döplockning” som han googlat på och som tydligen används en del. Men han tillägger något som jag tycker är tänkvärt: att vi i Sverige har för mycket respekt när det gäller språkfrågor och tänker att vi måste vända oss till någon myndighet eller expert, men som han säger, ”ni kan hitta på vilket ord ni vill, språket är en fri marknad, om man har för mycket respekt kommer svenskan att dö ut.”

Det där med att importera engelska ord och uttryck och undra om det finns något ord på svenska för det är något som man hör om i media då och då, och ofta blir man förundrad över hur kort ”språkminnet” är. Häromveckan pratades i radio om M Sverige (f d Motomännens riksförbund) som har något de kallar för ”Nationella potthålsveckan”. Det undrades om det finns något svenskt ord för det direktöversatta "potthål”. Ja, vad sägs om väggrop/ar eller grop/ar i vägen? tänkte jag. Men det var inget som någon i programmet lyckades komma på, och inget annat ord kom på förslag heller.

Det är bara de senaste åren som anglicismen ”potthål” efter ”pot hole” har börjat användas i svenskan. Plötsligt fanns bara ordet där, och trängde ut väggroparna. Det är som det finns invasiva ord, precis som invasiva växter. Jag minns att jag stötte på ordet ”pot hole” för första gången år 2010 när jag jobbade med en översättning. Att direktöversätta till ”potthål” var inget jag ens reflekterade över, för jag hade aldrig hört eller sett det ordet i svenskan. Men femton år senare har det tydligen blivit så etablerat att människor i media inte ens kan komma på en synonym till det!

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I hjärtat av lingvistiken finns en radikal premiss: alla språk är lika. Detta ligger till grund för allt vi gör på Endangered Language Alliance, en excentrisk storfamilj av lingvister, språkaktivister, polyglotter och vanliga människor, vars uppdrag är att dokumentera utrotningshotade språk och stödja språklig mångfald, särskilt i världens hyperdiversifierade städer.

Språk är ett universellt och demokratiskt faktum som genomsyrar alla mänskliga samhällen: ingen mänsklig grupp är utan språk, och inget språk är överlägset något annat. Mer än ras eller religion är språk ett fönster mot de djupaste nivåerna av mänsklig mångfald. Den välbekanta kartan över världens cirka 200 nationalstater är ytlig jämfört med den lite kända kartan över dess 7 000 språk. Vissa språk kan vara specialiserade på att tala om melankoli, tång eller atomstruktur; vissa grammatiker kan glänsa med verbkonjugationer medan andra briljerar med syntaktiska uppfinningar. Språk representerar tusentals naturliga experiment: sätt att se, förstå och leva som bör ingå i varje meningsfull beskrivning av vad det innebär att vara människa.

Användare av sanskrit, latin, grekiska, hebreiska, arabiska, persiska, mandarin, engelska och liknande har ständigt hävdat att deras språk är heligare, mer perfekta eller mer anpassningsbara än de oskrivna, icke standardiserade ”dialekter” som de ser ner på. Men ur ett språkligt perspektiv är inget språk som används av en modersmålstalare på något sätt underlägset, än mindre trasigt. De allra flesta språk har alltid varit muntliga, och det skrivna språket är en relativt ny uppfinning som varit förbehållen en liten elit i ett fåtal högt centraliserade samhällen. Skrivandet är uppenbarligen en inlärd teknik för medveten kodning, i jämförelse med de naturliga och universella mänskliga beteendena att tala och teckna.

Uppfattningar om språklig överlägsenhet eller underlägsenhet baseras inte på något som har med språken själva att göra, utan på talarnas makt, klass eller status. Varje språk som tecknas eller talas av modersmålstalare är ett fullt utrustat system för att hantera de grundläggande kommunikativa behoven i vardagen, med förmåga att skapa eller låna ord efter behov. ”Språk skiljer sig väsentligen åt i vad de måste förmedla, inte i vad de kan förmedla”, sa lingvisten och polyglotten Roman Jakobson. Med andra ord: det är möjligt att säga vad som helst på vilket språk som helst, men varje språks grammatik kräver att talarna markerar vissa delar av verkligheten och inte andra, hur omedvetet det än är. Det är detta som gör lingvistiken så fascinerande och avslöjande.

Ross Perlin i The Guardian 22/2 2024

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Cherrie – Stockholm i natt

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ur Vid vattnet

Här på en bänk vid vattnet har jag glömt mig kvar.

Jag lyss till lätta skvalp. Ett tåg därborta far.

Ett skuggskepp länsar in mot Slussens ljusreklamer,

och som en jätteramp är hela kajen tänd.

Vad spelas det i kväll för olycksdigra dramer

bland svartnande kulisser i en gammal gränd,

ni ädla herrar, ni tillbedjansvärda damer?

Den yra staden kan ej gå till sängs. Den dras

mot blänk och bloss, den dränker sömnen i ett glas

och dagens slit i surret omkring nöjeshjulet.

En stad för starka. Ingen stad att åldras i.

Du slipper inte undan tiden, hur förstulet

du suckar efter allt som en gång är förbi

och möter allt det nya misstänksamt och mulet.

Det nya och det gamla! Jag har aldrig känt

Det som en dödlig kamp, när de ha bältespänt.

Det är ju bara livets rytm i alla tider.

Är inte det som lyfter sig med trotsigt krav

och det som nått sin topp och långsamt nedåt glider

blott vågor, stigande ur samma stora hav

och sjunkande tillbaks i havet vad det lider?

Bo Bergman

(Denna  nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Priserna kommer att överräckas i samband med en offentlig ceremoni i Foajén, Årsta Folkets hus, Hjälmarsvägen 26, Årsta torg, Årsta i Stockholm lördagen den 10/5 kl. 12.00 - 13.00 Följande motiveringar har getts: 

Sara Lövestam tilldelas Språkförsvarets hederspris

Sara Lövestam undersöker svenska språkets hemligheter och irrgångar på ett lättfattligt och spännande sätt för både den erfarna språkmänniskan och nykomlingen i språket. Hon förklarar ortografi, satslära, talesätt och ordklasser med samma outtröttliga energi och glädje. 

Coop  utnämns härmed till  Årets anglofån 2024

Coop har lyckats med den icke berömvärda bedriften att ersätta produktnamn på de nordiska språken med engelska i de nordiska länderna. Coops märkliga motivering till detta tilltag är att de engelska produktnamnen ska ”öka inklusiviteten” för alla Coops kunder. Det är förstås precis tvärtom.

Coop som rikstäckande livsmedelskedja borde leva upp till språklagens krav, även om man inte formellt är en del av den offentliga sektorn.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)