(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Universitetsläraren rapporterar:

”En utgångspunkt för den norska regeringens handlingsplan är att mer undervisning sker på engelska och att det i vetenskapliga publikationer har skett en kraftig nedgång av det norska språket i förhållande till engelska.

Dessutom poängteras att den akademiska personalen vid norska universitet ska kunna bidra till det demokratiska norska samhället med sin kunskap och att norska behöver användas som förvaltningsspråk inom akademin.

I handlingsplanen föreslår regeringen därför att internationella forskare måste lära sig norska. Fast anställda ska inom tre år lära sig språket på B2-nivå, som motsvarar en slags medelnivå.

Tidsbegränsat anställda, doktorander och postdoktorer, ska läsa motsvarande 15 högskolepoäng norska för att bli godkända.

SULF:s norska motsvarighet Forskerforbundet har ställt sig bakom och bidragit till handlingsplanen. Jon Wikene Iddeng, specialrådgivare vid Forskerforbundet påpekar dock att det publiceras fler forskningsartiklar på norska nu än för tio år sedan och att det i stället är andelen som sjunkit.

Men han oroar sig ändå för att norska språket tappar mark.

– Det gäller både akademiskt språk och att vi måste ha ett levande, bra norskt yrkesspråk. Det är i första hand norrmän som ska utbilda sig i Norge, och de behöver få läroböcker och undervisning på norska och hjälp till att utveckla det norska yrkesspråket.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stefan Lindgren skriver på Facebook:

”Läs Cronemans krönika i DN från 16/3. Jag håller helt med honom, även om han är 30 år sen med dessa insikter.

Och har man väl sagt A måste man säga B. Det är sjukt att svenska högskolelärare ska stå och undervisa på engelska, som de rimligen kan mycket sämre än sitt modersmål. Och vilken företagskultur kan växa i ett företag där vokabulären begränsas till de ca 1 000 engelska ord som vi väl i snitt behärskar gemensamt?

Men först, njut av Croneman!”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln ”Den nordiska språkgemenskapens kris” skriver Samuel Larsson inledningsvis:

”Den eviga frågan om hur väl danskar och svenskar förstår varandras språk har blivit aktuell igen.

Frågan är ju lika gammal som Öresund och debatten har sett olika ut genom åren, men nu verkar initiativet ligga hos de som tycker att nu skiter vi i den här tanken om nordisk språkgemenskap, och håller vår dialog på ett språk vi alla förstår – och det brukar betyda engelska.

Och det saknas inte tecken i tiden.

Sverige fick en ny förbundskapten nyligen, han heter Jon Dahl Tomasson och är dansk. Och bara sekunder in i sitt första offentliga framträdande i sin nya roll gjorde han klart att han inte tänkte prata danska.

– Jag vill ju bli förstådd, och kunna förstå, ursäktade han sig på sin danskklingande engelska. För i ärlighetens namn, hade jag pratat danska hade ingen - eller åtminstone inte de flesta - förstått mig, fortsatte han.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Kjell Höglund - Mina vingar

Söndagens svenskspråkiga dikt

Tanken

Tanke, se, hur fågeln svingar
under molnet lätt och fri;
även du har dina vingar
och din rymd att flyga i.

Klaga ej, att du vid gruset
som en fånge binds ännu;
lätt som fågeln, snabb som ljuset,
mer än båda fri är du.

Är det glatt på jorden, vila
bland dess fröjder glad också;
är det sorgligt, ila, ila
bort till högre världar då!

Johan Ludvig Runeberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Denna skatteslukande och betygsfuskande språkbytesskola som tillåts att verka i rent kolonial stil i vårt land. Ja! Det finns en anledning till att IES icke göre sig besvär i andra länder. 

Bort med dem i Sverige också - Ju förr desto bättre!

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När det svenska herrlandslaget i fotboll sent omsider fick en ny förbundskapten återkom i rubrikerna tal om skandinaviska. Skandinaviska är ett språk som både finns och inte finns. Det finns ombord på SAS-planen som ett slags lingua franca och det kan uppstå efter ett par veckors samvaro mellan danskar, norrmän och svenskar och den vackraste varianten talas av färöingar som inte har varit så noga med att lära sig dansk fonetik.

Men på sätt och vis liknar det Schrödingers katt i och med att det kan existera och icke-existera på samma gång. För ingenstans kan man gå en kurs i skandinaviska, ingenstans kan man köpa böcker och tidskrifter på skandinaviska och inga skolor undervisar på skandinaviska. Ändå kan det finnas – och ändå borde det finnas.

När Jon Dahl Thomasson valdes till förbundskapten trodde man allmänt att nu skulle han tala på skandinaviska. I det fallet skulle man förmoda en lätt avslipad danska med svenska stickord och absolut: svenska räkneord, inte danska.

Besvikelsen var därför stor när Thomasson i stället valde att tala dänglish, en variant av engelska med danska förtecken.

Visst kan många svenska och norrmän har svårt att förstå danska, för det kan behövas ett femtiotal glosor och en tillvänjning av uttal, övning med andra ord. men insatsen för att kunna begripa danska är ändå minimal jämfört med vad som krävs för att lära sig ett annat språk. Lösningen heter då förstås, skandinaviska, en ömsesidig anpassning av ordval, ett måttligt taltempo och undvikande av regionala slanguttryck.

Ett annat steg vore att skapa en riktig form av skandinaviska, att samordna de fyra nordiska språken danska svenska och de två norska skriftspråken till ett skandinaviskt skriftspråk. På språkliga grunder skulle det gå utmärkt. Det är större skillnad med schwitzertyska och det tyska skrifspråket än det är mellan de nordiska, ovan nämnda språken. 

Det skulle förstås krävas ett politiskt beslut. Men att jämtar, gotlänningar och skåningar har kunnat enas om att använda svenskt skriftspråk trots de många olika skillnaderna i dessa talspråk, visar att det inte är omöjligt av språkliga skäl. Då skulle vi ett slag få ett gemesamt skriftspråk bland nästan 30 miljoner människor på en landareal som tveklöst vore Europas största. 

Några skriftbilder skulle man förstås få vänja sig vid. Varför skriver vi Och medan de andra skriver og? Vi säger ju ändå troligen å eller ock; vi skulle också kanske behöva återgå till skriftformerna före 1906 års reform (Fridtjuv Berg) och skilja på hval (djuret) och val (av välja). Kanske en röd stuga men ett rödt hus och försiktigt gå vidare. Danskarna gick välvilligt  fram mot svenskan i sin reform 1948 när de  införde svenskt å (tidigare aa) och avskaffade kravet på att skriva substantiven med versaler ( i likhet med tyskan). Så skulle Schrödingers katt äntligen slippa pendla mellan existens och icke-existens och kunna lägga sig till ro och spinna lagom mätt och nöjd.

Och att några ord inte har samma betydelse överallt förekommer redan nu inom det annars så enhetliga svenska skriftspråket där jämte betyder något annat i Jönköping än i Sundsvall och en tapp i Göteborg är en mack i Stockholm. Inget man behöver ersätta med engelska.

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)