Helge Julius Jakhelln Dyvik skriver på Facebook:

”En sentral del av Oslo skal omdøpes til ’Oslo Science City’, og Majorstuen skal hete

’Gateway Oslo Science City’, etter forslag fra City-planleggerne, med deltagelse bl.a av Universitetet i Oslo og et stort eiendomsseskap Ferd. Språkrådet, som nok en gang forvalter den utakknemlige oppgaven å påpeke det som burde være selvsagt for alminnelig opplyste mennesker, har innvendinger. Disse avfeies av rektor ved Universitetet i Oslo, Svein Stølen, med at Språkrådet rett og slett ikke forstår hva som kreves av et moderne internasjonalt forskningssenter.

Nei, var det likt seg. Skal man være internasjonal, kan man ikke la seg hemme av lokale pinligheter som stedets språk, historie og såkalte kultur. Man hører for seg skåltalene under unversitetets og eiendomsselskapets middager, og den muntre passiaren i baren etterpå, der ord som ‘nisselue’, ‘supperåd’ og ‘norskdom’ anes mellom latterskrallene. Rektor ved Universitetet i Oslo, altså. Mannen med det øverste ansvaret for at den helheten ordet ’universitet’ betegner, blir verdsatt og ivaretatt.

Det mest ubegripelige er likevel at det er mulig for internasjonalt orienterte mennesker å overse hvor ynkelig provinsielt det er å smøre engelsk utover hele landskapet i rødmende flauhet over egen kultur. Eller har vi for oss en universitetsrektor som for alvor tror at språk og navn ikke er annet enn en formell kode for formidling av tørr informasjon? At stedsnavn fyller samme funksjon som en GPS, og derfor bør være maksimalt kompatible med alle plattformer? Har han besøkt alle fakultetene sine?"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"Bröder, är vi månne icke i Sverige" är ett citat från Povel Ramel som dyker upp när man promenerar i centrala Landskrona och julmusik strömmar ur uppsatta högtalare. Inte en svensk jullåt så långt örat når utan Jingle Bells och White Chrismas i all oändlighet. Vilket är tänket här?

Flanören

(Insändaren publicerades i Helsinborgs Dagblad 1/12 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det nya kvarteret med kongresscentrum och hotell i Helsingborgs centrum heter på svengelska "SEAU/SeaU". Det ligger just vid hamnen. En typ av konstruerad svengelsk ordlek. Här följer en kul berättelse om namnet.

Jag var för en tid sedan inne i Helsingborg i ett ärende. Av en ren slump hittade jag parkering på Hamntorget. I närheten av hotellet. Bilen parkerad och ärendet slutfört, gick jag ner mot Helsingborgs nybyggda kvarter med hotell och kongresscentrum. En liten kaj- och strandpromenad skadar aldrig. Plötsligt observerade jag tre vuxna personer som lyfte blickarna mot kongressbyggnadens och hotellets tak. Blev givetvis nyfiken.

Det visade sig att familjen kom från Antwerpen i Belgien. Det var visst ett kort, snabbt företagsbesök i Skåne nu mitt under pandemin. Jag frågade: "Vad händer?"  De svarade: "Vad heter egentligen hotellet? Är det Clarion hotell eller är det kanske SEAU?" "Vi förstår ingenting?"

De pratade både modersmålet nederländska/flamländska och franska. Inte minst dottern behärskade franska bra. Hon sade: "Det kan väl ändå inte heta SEAU hotell? Det betyder ju "bucket"(engelska) på franska". Det vill säga seau  /så:/ = hink/spann på franska eller "emmer" på flamländska, som mamman påpekade.

"Jo, det stämmer! Hotellet heter faktiskt SEAU/SeaU", sade jag. "Det ska tydligen vara en typ av "svengelsk" ordlek?"  - "Oj! Att bo i en hink/spann i Helsingborg, Sverige....?"

Vi fick ju alla ett mycket gott skratt. Familjen bodde på ett annat hotell i staden. Hur skrivs egentligen namnet på hotellet? Är det SEAU eller SeaU? Båda varianter förekommer. 

C-G Pernbring   

Helsingborg                                                                                                                                                     

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)                                                                            

Professor Henrik Kylin skrev igår i Dagens Nyheter bland annat:

”Det pågår en kraftansamling från företrädare för och föräldrar till barn i friskolor för att försvara dessas existens.

Jag satt under åren runt 1990 som studierektor i analytisk kemi vid Stockholms universitet. Det pågick då en debatt om hur rimligt det var att låta betygen ligga till grund för antagningen till universitetsutbildningar.

Det stod dock helt klart för oss studierektorer inom kemiämnena, att betygen faktiskt relativt väl återspeglade hur väl studenterna lyckades i sin utbildning. Det fanns förvisso klara skillnader mellan olika gymnasieskolor, men på det hela taget innebar höga gymnasiebetyg att sannolikheten att en student skulle ha framgång i sina studier ökade.

Avhopp från studierna har alltid förekommit, men det vi upplevde för 30 år sedan var att dessa främst gällde studenter med låga gymnasiebetyg. Nyligen gjorde studierektorerna i kemi vid Stockholms universitet en ny analys där det visade sig att de flesta studenter som hoppade av utbildningen hade höga betyg från friskolor.”

De engelskspråkiga friskolorna med Internationella Engelska Skolan i spetsen utgör naturligtvis inga undantag.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Till: elin.peters@dn.se
Skickat: ons, dec 8, 2021, 11:45
Rubrik: Recept idag

Hej, förstår ni inte att ni utarmar det svenska språket och i förlängningen helt tar död på det, när ni ständigt använder engelska för fenomen som finns på svenska? Ni måste börja värna det svenska språket på DN, dels för att det är ett lagbrott att inte göra det (Språklagen), dels för att denna ständiga närvaro av engelska påverkar mer än ni tror. Svenskan förenklas så mycket att den till slut upphör. Engelskan tar över, just för att så många i offentligheten bryter mot språklagen eller helt enkelt inte bryr sig. Det är så aningslöst, så historielöst. Jag syftar förstås denna gång på rubriken "Macaroni and cheese". Vad hände med "Makaroner och ost"? 

Jag hoppas att ni i fortsättningen tänker på detta, så att svenskan inte blir ett pidginspråk. Det är angeläget och bråttom. 

Mvh

Tove Frisch

Fil.dr

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vi citerar från Svenska Dagbladet:

”Den planerade revideringen av Svenska Akademiens ordbok riskerar nedläggning. 221 forskare vädjar nu till kulturministern om en finansiell lösning till en digital version av SAOB. Det skulle öppna portarna till 500 års språkhistoria för fler användare än forskare.”

Artikeln i Svenska Dagbladet ligger dessvärre just nu bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nyligen anordnade bl.a Kulturkontakt Nord i Helsingfors och Finlands svenska folkting ett kombinerat fysiskt och webbseminarium om vikten av svenska i det finländska näringslivet. Svenskan har inte bara betydelse för handelsrelationerna till Sverige utan även för förbindelserna med Danmark, Norge och Island.

Du hittar seminariet här – det startar 20 minuter in i inspelningen.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I början av det här året köpte jag ett par fodrade, svarta kängor i storlek 39 på Din Sko på Ringen på Södermalm i Stockholm. Jag hade haft på mig provkängan både i storlek 39 och i storlek 40. Tveklöst passade storlek 39 bäst. Sedan blev emellertid kängorna liggande oanvända hemma, eftersom vädret var sådant att de inte behövdes.

Den här decemberveckan har det emellertid kommit snö, så nu var det dags att plocka fram kängorna. Problemet var bara att jag inte fick ner fötterna i dem. Jag försökte först utan skoskaft och sedan med ett kort skoskaft men förgäves. Till sist hämtade jag ett jättelångt skoskaft, och med uppbådande av all min styrka lyckades jag pressa ner fötterna i kängorna. Fötterna var rejält inklämda, och mina stortår började genast värka. Jag hade på mig kängorna en hel lång dag. Det var mycket plågsamt. När jag kom hem var jag rädd att jag inte skulle få av mig tortyrredskapen, men det var tack och lov lättare att ta av sig kängorna än att ta på sig dem.

Nästa kväll gick jag till Din Sko för att höra om jag fick byta dem. Det fick jag inte. Dels var det bara 60 dagars bytesrätt, dels fanns inte modellen kvar. Däremot tipsade expediten mig att jag skulle kunna be en skomakare lästa, alltså vidga, dem om de var av läder.

Det var en sorglig upplevelse att befinna sig inne i skoaffären. Överallt överfölls jag av engelskspråkiga skyltar. De enda skyltar som stod på svenska var en med ordet ”Ingång” och en med ordet ”Utgång”. Skyltarna med ”Entrance” och ”Exit” ligger dock säkert i startgroparna och väntar på att knuffa undan de svenskspråkiga skyltarna. Jag frågade expediten varför skyltarna var på engelska. Det kunde han inte svara på. Han hänvisade till marknadsavdelningen. Min nästa fråga var om han inte stördes av all engelska. Det officiella språket i Sverige är ändock svenska. Svaret blev att han inte tänkte på engelskan.

Jag gick runt och fotograferade eländet medan jag ilsket muttrade för mig själv. En ung svenska ogillade att jag kommenterade skyltarna för mig själv. Hon for ut mot mig och fräste: ”Jag står inte ut med ditt tjat!” Därefter lämnade hon skobutiken skyndsamt. Jag funderade på om hon kunde ha gått på Internationella Engelska Skolan och/eller på Internationella Engelska Gymnasiet Södermalm.

Hur länge får ”Din Sko” heta ”Din Sko”, kan man fråga sig. Nästa steg, befarar jag, blir förmodligen namnbyte till ”Your Shoe”. Beklämmande! Rysligt beklämmande! 

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)