Hej!

Lite om vissa ord som slutar på -o. Nog är det smidigare att säga eller skriva video, videor, videorna än video, videos, videosarna. Det har ju också slagit igenom på kort tid. Samma  bör väl även gälla liknande ord såsom avokado och stereo. Själv säger jag radior istället för radioapparater.  

PL 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som en komplettering till mitt inlägg i måndags om svenskarnas USA-fixering vill jag citera Johanna Frändén i Aftonbladet som skriver om samma ämne i en krönika. Hon är född 1981 och menar att svenskar i hennes generation kan vara de som mest "marinerats i USA". Hennes tes är att den generationen var de första att åtnjuta kabel-tv och den sista att bli vuxna utan internet, vilket gjorde att amerikansk tv formade deras förståelse av världen, och hon räknar upp en rad amerikanska tv-serier hon följde som ung, vilket gjorde att hon som gymnasist "visste allt om freshman och sophomore year och om amerikanska studentföreningar med grekiska namn" men inte hade en aning om vad som väntade när hon själv skulle börja på universitetet. Hon ställer det i kontrast till att ungdomar numera lyssnar på koreansk pop och tittar på japansk anime (tecknad film).

Frändén är numera bosatt i Frankrike och har tidigare bott i Spanien, och menar att "det amerikanska är så klart närvarande här, men i Spanien handlar utlandsbevakningen också om Latinamerika, och i Frankrike är den såriga relationen till den afrikanska kontinenten ständigt närvarande". Hon nämner också att Svd:s Anders Q Björkman påpekat att den 29 oktober ägnade Aktuellt hela programutrymmet åt USA, och att femton artiklar om USA-valet förra tisdagen låg först på alla nyhetssajter, före nyheten att den tilltänkta EU-kommissionären Jessika Roswall frågades ut i EU-parlamentet. Hon konkluderar med att vi "behöver avprogrammera oss från idén att Stockholm är en förort till New York. Eller åtmnstone då och då rikta blickarna någon annanstans".

Hela krönikan kan läsas här.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Till Akademibokhandeln och Tukan förlag

För kännedom till Språktidningen, Språkförsvaret och SvD-Språkspalten

På Akademibokhandelns hylla för gratulationskort o.d finns en bok med titeln ”Du är grym”, utgiven av Tukan Förlag.

Den borde avlägsnas från hyllorna och sortimentet. Att använda ordet ’grym’ i en positiv mening, som dessvärre tycks ha blivit vanligt i en yngre generation, är ett sätt att förvanska språkbruket som överskrider en gräns.

Synonymer till ’grym’ är: Hårdhjärtad, hård och elak, kärlekslös, cynisk, obarmhärtig, omild, känslolös, hjärtlös, sårande, utan förbarmande/medlidande, obeveklig, skoningslös, omänsklig, brutal, barbarisk, tyrannisk, sadistisk, bestialisk, inhuman, drakonisk, blodtörstig, mordisk, kannibalistisk, rovgirig, vild, rå och okänslig. (Norstedts svenska synonymordbok 2009)

Exempel? Krig, tortyr, dödsstraff, mord, misshandel, våldtäkt, Förintelsen, tyranni, djurplågeri, … …

Enligt akademiska språkvetare (jag nämner inga namn) är det helt normalt att språk och språkbruk förändras. Förvisso har även många ord ändrat innebörd genom århundradena. Det sker också i vår tid, ibland på sätt som innebär risk för missförstånd eller gör språket fattigare. Mycket måste vi finna oss i, om än under protest.

Men att använda ordet ’grym’ i en uppskattande mening borde inte få passera.

Ett annat ord, som i grunden uttrycker något negativt, är ’hemsk’. Det har – i sin form av adverb – sedan länge kommit att användas som förstärkning av något positivt, exempelvis ”det var hemskt roligt att träffa dig”.

Som adjektiv har det synonymer som fasansfull, fasansvärd, fasaväckande, förskräcklig, ohygglig, gräslig, skrämmande, demonisk …  osv.

Men kan någon tänka sig att säga ”Du är hemsk” i en uppskattande mening? (Jag har ett minne av att jag redan i mellanstadieåldern, på tidigt 1960-tal, läste en artikel om språkbruk som bland annat argumenterade mot att använda ordet ’hemskt’ med förstärkande innebörden till något positivt. Jag undviker det själv.)

Jag vet. Jag är – ur akademiska språkvetares synvinkel – vad man, föraktfullt, kallar ’språkpolis’. Jag har emellertid i hela mitt vuxna liv haft språket som verktyg, såväl professionellt som privat. Jag har skrivit allehanda texter – faktaartiklar, kåserier, festvisor, recensioner, promemorior, remissyttranden, böcker, en doktorsavhandling. Sedan drygt femton år tillbaka är jag översättare. Auktoriserad translator. Jag har skrivit, redigerat och språkgranskat böcker. Sedan sex år tillbaka leder jag språkkaféer för invandrare och gör mitt bästa för att vägleda bland svenskans alla nyanser av synonymer, homonymer, homofoner och idiomatiska uttryck.

Vad är det värt? Ingenting ur språkvetares perspektiv. Språkbruket förändras, oavsett vad jag tycker. Nu har jag i alla fall framfört och argumenterat för en liten åsikt.

 Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En debattör i Sydsvenska Dagbladet skriver bland annat:

”Mycket går att utveckla. Inom forskning och life science skulle samarbetet mellan Sverige, Danmark och norra Tyskland kunna fördjupas ytterligare med Maxlab IV och ESS i spetsen. De åtgärder som en ny tysk regering vidtar har direkt påverkan på svensk tillväxt.

Ett ödmjukt råd är när det gäller affärskontakter är att satsa på det tyska språket. Engelska fungerar förvisso, men i synnerhet i de östra delarna av Tyskland är det en oerhörd fördel att kunna tala tyska vid affärsmöten.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det var en fråga som behandlades i senaste avsnittet av vetenskapspodden i P1. Man fick bland annat veta att bara på Söder i Stockholm finns det 20 stycken hamburgerrestauranger. Och då handlar det inte om snabbmatsställen som McDonalds, utan mera specialrestauranger för ”finburgare”. Dessutom har i stort sett alla moderna mat- och dryckesinfluenser, som till exempel surdegsbröd, hantverksöl och vietnamesisk ”street food” kommit hit från USA, även om de förstås inte är amerikanska från början.

Den språkliga aspekten avhandlades också, och Mats-Eric Nilsson, som för ett par år sedan skrev boken ”Cåppi pejst. Hur vi härmar USA mer än ever”. hävdade att inflytandet från USA i Sverige är större nu än någonsin, han talar om en ”USA-impregnering”. Han fick frågan om engelskans utbredning i svenskan är ett problem, och pekade då på ojämlikheten, där vissa behärskar, eller i alla fall tycker sig behärska, det amerikanska idiomet medan andra hamnar i underläge i sitt eget land, på sitt eget språk. Han menade också att det uppstår en sorts halvspråklighet där man blandar svenska och engelska ”på ett ibland lite knepigt sätt”. Han tar också upp en aspekt som språkvetarna brukar förbigå när de hävdar att ”språket har alltid utvecklats”, och hänvisar till det tidigare inflytandet från språk som tyska och franska i svenskan. Nilsson påpekar att på 1700-talet då franskan var det gängse språket i kungahuset och bland adeln, då var det just bara de, alltså en liten klick i samhället, som pratade franska. De breda folklagren gjorde inte det, och de franska lånorden vi har sipprade endast mycket långsamt ner till ”vanligt folk” och införlivades i svenska språket. Idag däremot är alla, från gängkriminella till generaldirektörer, som Nilsson uttrycker det, lika USA-influerade, och amerikanska modeord införlivas blixtsnabbt i svenskan.

Hela radioprogrammet finns här.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång 

Alba August - Så vill jag älska dig

Söndagens svenskspråkiga dikt 

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till

bara när jag älskade med dig.

Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar

- glimtvis kan man följa dess väg

i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken

och livlös

men kroppen gick raka vägen till dig.

Natthimlen råmade.

Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Tomas Tranströmer 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad,  är hämtad från Översättarsektionen Sveriges Författarförbund)

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Mari Höglund, verksam som litterär översättare sedan 2016 (facköversättare sedan 2010), översätter från engelska, spanska, danska och norska till svenska. Historiska romaner, självbiografier, medicin m.m

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag? (Exempelvis chatbottar, stora språkmodeller eller annat.)

Nej.

När jag arbetade som facköversättare började jag få uppdrag som bestod i maskinöversatta texter som skulle redigeras (i stället för att jag själv fick bearbeta dem i mitt eget översättningsprogram), till ett lägre pris men med samma tidsåtgång. Därför valde jag att övergå till att arbeta med litterär översättning och om samma utveckling kommer att ske här nu så är jag inte intresserad av att fortsätta. Den ”föröversatta” texten stör mitt eget språk och förstör min kreativitet.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?

Jag kan inte säga säkert att det beror på AI-översättningar, men för ett år sedan märkte jag en plötslig och betydande nedgång i antalet inkommande uppdrag. Minskningen var så avsevärd att jag kände att jag inte kunde fortsätta inom yrket utan fattade beslutet att omskola mig.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?

Mycket negativ eftersom AI är i händerna på företag som vill vinstmaximera och inte verkar bry sig om den kreativa processen.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!

Jag tror att AI kan vara ett bra redskap för översättaren om det är översättaren själv som äger det och kan använda det så som det passar denne bäst (vår fetstil). Det avgörande problemet med AI är (den icke-existerande) upphovsrätten och (den otroligt stora) energiförbrukningen. Min åsikt är att AI ska användas för tråkiga repetitiva uppgifter, inte på kreativt arbete som människor tycker om.

Publicerat: 7 november, 2024

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)