Mikael Parkvall skrev igår i Svenska Dagbladet bland annat:

”Det påstås ibland att svenska är ett litet språk. Påståendet är falskt – faktum är att 98 procent av världens språk har färre talare än svenska.

Ibland behöver man bli påmind. Rentav påmind om att påminna om sådant man redan påmint om.

I dag protesterar en läsare mot att Sara Lövestam i sin dagliga Språklucka ondgjort sig över att vissa moderna telefoner och datorer inte behärskar svenska eller ens kan hantera bokstäver med prickar på. Budskapet var såklart riktat till henne och inte till mig, men mejladressen är gemensam för de tre spaltisterna. Invändningen är hur som helst kort och kärnfull: ’Jo, man får faktiskt ha respekt för att svenska språket är ett litet skitspråk.’ Vi som har begått misstaget att växa upp med en så larvig bygdedialekt får minsann tåla att världens it-utvecklare har annat för sig än att ta notis om vår ringa existens."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)

För en vecka sedan (3/12) skrev jag ett inlägg om att Coop har börjat byta språk på sina förpackningar. Jag skrev till Coops kundtjänst om saken, och fick svar från dem idag. Jag lägger in både det jag skrivit och deras svar här nedanför. Hälsnings- och avslutningsfraser är uteslutna.

Jag har genom en tidningstext rubricerad "Rör inte min spenat" uppmärksammats på att Coop säljer djupfrysta grönsaker under engelska namn. Dessutom senapssill med burkar som det står Mustard på. Varför? är min enkla fråga. Jag kollade själv i en Coop-butik idag, och de djupfrysta grönsakerna under Coops eget märke hette mycket riktigt Spinach, Cauli Flower, Green kale osv. Däremot hade de frysta varorna i ert märke Xtra svenska beteckningar efter vad jag kunde se. Man undrar om Coop kommer att märka alla varor i sitt eget märke på engelska, och har börjat med grönsakerna. På övriga varor stod beteckningen både på svenska och övriga nordiska språk, varför inte också på grönsakerna? Den hackade vitlöken och ingefäran hette f ö endast "Garlic" och "Ginger"! Varför duger inte svenska?

Skribenten i tidningen, Boris Benulic, skriver att Coop "verkar vara en koncern som försöker hantera sina ständigt krympande marknadsandelar genom att ge sina produkter engelska namn. Jag förstår inte hur det är tänkt att få försäljningen att öka". Själv blev han så arg att han gick till en annan butikskedja. Och jag håller helt med honom! Ge mig ett enda vettigt skäl att kalla era varor vid engelska namn om ni kan!

Coops svar: Anledningen till att vi har engelska namn på våra varor är främst för att Coops egna varumärken säljs mer och mer i de nordiska länderna, därav har vi ändrat så många namn nu står på engelska. 

Mitt svar: 

Tack för svar. Men vad menar ni på Coop: "De egna varumärkena säljs mer och mer i den nordiska länderna, därav har vi ändrat så många namn nu står på engelska". Är de nordiska länderna engelskspråkiga?! Som jag skrev i mitt meddelande står beteckningen både på svenska och övriga nordiska språk på de varor där inte språkbyte har skett. Så vad är problemet? Varför skulle t ex "kauli flower" och "ginger chopped and ready to use" vara mer gångbart än motsvarande ord på de nordiska språken i de nordiska länderna? Vad gäller det senare exemplet, tillsammans med "garlic chopped and ready to use", står det över huvud taget ingen produktinformation på något annat språk än engelska. På övriga förpackningar står produktnamnet med stor stil på engelska och med mycket mindre stil på de nordiska språken. Det är så onödigt - varför lägga till engelska med stor stil - varför bara inte behålla beteckningarna på de nordiska språk när ni ändå sätter ut dem på förpackningarna? Varför ska kunderna behöva undra vad ordet på förpackningen betyder på svenska och ta upp den och läsa den mindre stilen - kanske t o m med förstoringsglas - för att få reda på vilken vara det rör sig om. För ni ska inte tro att alla konsumenter i de nordiska länderna vet vad alla sorters varor heter på engelska.

Jag frågade om Coop hade någon vettig orsak till språkbytet, och svaret visar att det inte finns någon sådan.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Anita & Bosse Andersson – Mitt hem bortom bergen

Söndagens svenskspråkiga dikt

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en frökorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han kom.

Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!

Då tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

Bo Setterlind

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Landskrona Direkt rapporterade den 5 december:

”SKOLA. Det råder stor oro på Internationella Engelska Skolan i Landskrona. Så oroligt är det att skolans rektor gått ut med ett meddelande till alla vårdnadshavande. Vad som ligger bakom meddelande är oklart men en anmälan om grovt olaga hot har inkommit till polisen. Det rör sig om en händelse som ska ha inträffat i måndags. Utöver detta ska polis och ambulans ha kallats till skolan på tisdagen.”

Nyhetsartikeln ligger bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ovanstående debattartikel (fritt saxad av mig) tar företrädare för "Föräldranätverket Rätten till utbildning" upp ett av problemen, nämligen den höga frånvaron i dagens svenska skola. Denna fråga är mycket viktig att debattera och att så fort som det är möjligt försöka att komma till rätta med. 

Enligt min mening, som språkförsvarare, är dock det största problemet inom svensk skola att våra folkvalda ser mellan fingrarna med att svensk grundskola och gymnasium under drygt 30 års tid har utvecklats i en kolonial riktning och där vårt sedan 2009 fastslagna officiella huvudspråk, svenska, inte längre är det självklara undervisningsspråket.

Våra folkvalda har låtit denna "utveckling" rulla på och det finns idag många skolor runt om i hela landet där svenska i praktiken inte längre är första undervisningsspråk, utan istället engelska. Detta trots att engelska varken är ett officiellt språk i Sverige eller ens ett officiellt minoritetsspråk.

Bland de koloniala språkbytesskolorna (mitt begrepp) finns exempelvis Internationella engelska skolan, Dibber, Nordic International School och Futuraskolan. Dessa skolor har laglig rätt att undervisa i upp till 50 % av tiden på engelska (galet bara det) men det har vid ett flertal granskningar visat sig att de fuskar även med denna gräns och alltså har undervisat mer på engelska än på svenska. Allt påtvingat oss svenska skattebetalare att finansiera via skattsedeln.

Det finns, mig veterligen, inget annat land som har sålt ut det egna officiella huvudspråket inom grund- och gymnasieskola såsom Sverige, det vill säga har det egna huvudspråket så vagt reglerat visavi engelska!

Relevanta funderingar samt i förekommande fall mina personliga förklaringar/svar:

1. Varför ska vi i Sverige betala för undervisning på ett språk (engelska) som hotar vårt eget språk?

Engelskan tenderar idag att tränga undan såväl svenska som andra nationalspråk på område efter område.

2. Varför reagerar inte folkvalda politiker på det svenska språkets absurt svaga ställning i landets skolor, från förskola och upp till högskola? Personligen misstänker jag jäv samt egenintresse och kommer att återkomma med detaljerade exempel på detta. Allmänna exempel är dock att inte alltför få politiker rent av tycker att det är en önskvärd utveckling med språkbytesskolarna, de kanske själva har barn studerande i dem och dessutom (vilket har visat sig vara vanligt), de kan rent av själva vara eller ha varit involverade i styrelser för språkbytesskolor eller har suttit på höga poster i "språkbytesskolornas främsta reklamorgan", Friskolornas riksförbund.

3. Varför "vill" politikerna inte förstå att det är svenskan och inte engelskan som ska stärkas i vårt samhälle? Svenska elever tillhör den absoluta världstoppen vad gäller engelskkunskaper redan vid traditionell undervisning där engelska läses endast som ett separat ämne. Det räcker givetvis mer än väl! Svenska språket däremot är satt under mycket hård press av såväl engelskans redan höga status samt dessutom av en alltför stor mängd invandrare (i vissa fall även infödda) som har högst bristfälliga kunskaper i landets officiella huvudspråk. Många av politikerna "förstår nog egentligen" men vissa politiker anser att det är en eftersträvansvärd utveckling att succesivt stärka engelskan på svenskans bekostnad. Att säga rakt ut som som det är "Vi avser att succesivt fasa ut svenska och ersätta vårt språk med engelska", är dock ännu väl magstarkt inser de. Bättre då att smyga igenom det tänkta språkbytet, sakta och diskret.

Någon gång måste dock poletten trilla ner hos dem som motsätter sig en kolonial utveckling i skolan men även i vårt samhälle i stort (såväl bland folkvalda som bland gemene man), nämligen att det är vi svenskspråkiga själva som måste och kan stå upp för samt stärka vårt eget språk. Inga andra kommer eller kan gör det åt oss. Att också kraftigt uppvärdera att vi har språkgemenskap med hundratusentals människor i andra länder, framförallt i Finland, skulle också gagna det svenska språkets ställning, varhelst det talas. 

Så vad väntar ni folkvalda på som inte vill medverka till självkolonisation? Stärk svenskan och stoppa engelskans ofta onödiga expansion på vårt språks bekostnad! Nu! Gärna kunskaper i engelska, andra främmande språk (på denna punkt finns numer mycket i övrigt att önska) samt i invandrares hemspråk. Dock aldrig på bekostnad av det svenska språket.

Svenska är lagstadgat huvudspråk i landet sedan 15 (!) år samt lingua franca sedan urminnes tider.

Därmed har det svenska språket haft, har idag samt ska fortsätta att ha en särställning i Sverige.

Denna särställning börjar i skolan!

Per-Owe Albinsson, medlem i nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel i Svenska Dagbladet den 5/12 den ställer ett antal undertecknare en berättigad fråga:

”Regeringen tror alltså att språkundervisning negativt påverkar integration samt utveckling av svenska språket. Man väljer dock att enbart utreda modersmålsämnet. Annan undervisning i främmande språk inkluderas inte, trots att den språkundervisningen ges mycket mer tid per vecka än modersmål. Vissa skolor har till och med merparten av sin undervisning på annat språk än svenska. Det leder osökt till frågan om regeringen gör skillnad på språk och i vilken kontext de undervisas? Anser regeringen att viss språkundervisning har negativ påverkan och annan inte?”

Läs vidare här!

Vissa friskolor som till exempel Internationella Engelska skolan, Nordic International School och Dibber med flera har som bekant affärsidén att bedriva ”viss språkundervisning”, till och med en stor del av undervisningen på engelska, samtidigt som dessa skolor mycket väl kan ha ett stort inslag av elever med invandrarbakgrund.  Men regeringen anser kanske att engelska spelar i en helt egen division?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sedan 2014 har Språkförsvaret – med undantag för coronapandemin – varje år delat ut två priser.
Det ena priset, ”Årets anglofån”, är ett negativpris. Det är meningen att mottagaren ska skämmas över detta pris. Det bör framför allt ges till myndigheter, företag och organisationer som använder engelska i stället för svenska på ett iögonfallande sätt.

Det andra priset, ”Språkförsvarets hederspris”, bör främst ges till enskilda, som har gjort berömvärda insatser för svenska språket under året och för vilka en hedersbetygelse betyder något. Det kan vara fråga om författare, journalister, sångare, språkvetare etcetera.

Från och med 2014 och fram till 2024 har följande utnämnts till Årets anglofån: Stockholms stad, Tele2, SVT, PostNord , Internationella engelska skolan, Stefan Löfven, Barbara Bergström samt UHR. Följande har under samma tid förärats Språkförsvarets hederspris: Pehr G Gyllenhammar, Anders Q Björkman, Theodor Kallifatides, Björn Ranelid, Terminologicentrum (TNC), Fredrik Lindström, Magnus Henrekson samt Olle Bälter/ Viggo Kann/Hans Malmström/Chantal Mutimukwe.

Nominera kandidater till båda dessa priser fram till den 31 december. Priset avser alltså insatser under 2024. Därefter väljer Språkförsvarets styrelse ut fem kandidater från vardera kategorin; Språkförsvarets medlemmar röstar sedan under januari 2025 fram en vinnare bland dessa kandidater. Skriv också gärna ett förslag till motivering som vi sedan kan använda vid omröstningen. Omröstningen är alltså endast intern, eftersom det skulle bli svårt att kontrollera icke-medlemmars identitet vid ren offentlig omröstning eller förhindra dubbla röster.  Prisutdelningen sker på årsmötet våren 2025.

Idén till dessa priser har vi hämtat från Verein Deutsche Sprache och Modersmål-Selskabet. Nomineringar kan skickas till sprakforsvaret@yahoo.se eller om du inte har tillgång till e-post: Olle Käll, Myggdansv. 4C, 80269 Gävle.

Språkförsvarets styrelse
Nätverket Språkförsvaret
http://www.språkförsvaret.se/sf/
http://www.sprakforsvaret.se/sf/
E-post: sprakforsvaret@yahoo.se           
     
Kontaktpersoner:
Ann Etzler - 076 5678268
Olle Käll - tel: 0704 022682
Per-Åke Lindblom - tel: 070 7782302        
Arne Rubensson - tel: 070 5355501
Fredrik Vrang – tel: 070 9393868

Engelskan har allt starkare befäst sina ställningar som modernt lingua franca. I synnerhet inom media, handel och naturvetenskap är det ett språk som branschfolk förväntas kunna i stora delar av världen. Att man upplever att man får tillräckligt information om sakernas rätta förhållande på engelska är en allt vanligare uppfattning. Snabbt kan man börja tycka att det räcker med engelska utöver det egna modersmålet, och vips öppnas alla dörrar och man kan ta del av allt. Så är det ju inte.

Jag tror inte att Pisa-undersökningarna mäter kunskaper i främmande språk, vilket avspeglar den snäva och utarmade bild av bildning, kunskaper och kompetens som i dag sprider sig i världen. Det beror nödvändigtvis inte på att man inte skulle vara medveten om hur viktiga språkkunskaper är, utan på att det är saker som är svåra och delvis helt omöjliga att mäta. Det som saknas ur mätningarna är egentligen humaniora och kulturell kompetens. Alltså huvuddelen av det man kunde kalla bildning.

Det är skrämmande att se hur intresset för språkstudier minskar. Om man aldrig tar i en franskspråkig tidning eller lyssnar på tysk radio får man en mycket förenklad och snedvriden bild av vad som pågår i vår stora och mångfasetterade värld. Det är också arrogant, tycker jag, att anse och förvänta sig att allt ska gå på engelska. Man kan visserligen inte följa med alla medier och kulturer - t ex är ryska och kinesiska för mig stora språk jag inte egentligen kan ta till mig alls. Men eftersom jag ser hur annorlunda redan fransmännen ser på världen, inser jag att det finns många olika tolkningar och perspektiv på världen. Och att det faktiskt är stor skillnad.

En annan oroande tendens är att bildningskravet sjunkit också inom universitetsvärlden. Det har gjort att den engelskspråkiga forskningen och litteraturen har fått fullständigt oproportinerligt stort utrymme. Enligt min uppfattning läser till exempel allt fler forskare viktiga grundverk som de av Habermas och Bourdieu i engelsk översättning. Vilket är rätt absurt. Eller Kant, eller andra stora filosofer, vars verk eller åtminstone begreppsapparat man utan vidare borde närma sig med de tyska språket i åtanke.

Riktigt tokigt blir det när forskare som sysslar med Sverige före 1900-talet börjar hänvisa till engelsk och amerikansk forskning i första hand. Och bommar tysk forskning, som är mycket relevant. Man kan göra mycket grova fel, eftersom det svenska samhället i mycket ringa grad liknade det engelska. Medan den tyska och baltiska kulturen vid denna tid hade mycket stort inflytande på livet i Sverige.

Men om alla, också de tyska forskarna, skrev på engelska - då vore ju problemet löst? Nej, så är det inte. Man måste kunna skriva på sitt eget språk, man måste forska i Strindberg på svenska och Kant på tyska och italiensk historia på italienska och latin. Att översätta och ta in andra språk som jämförelse ger just precis den rikedom som vi helt blir utan om allt går på engelska. Vi behöver psykologer och språkforskare, vi behöver kulturell mångfald och medvetenhet om den. Vi behöver mer aktiv och passiv språkkunskap, mer förståelse mellan folk och individer. Mångfald ger kreativitet, enspråkighet enfald.

Jessica Parland von Essen

Texten har tidigare publicerats i bloggen Esseter den 18/5 2011. Den som är intresserad av kommentarerna kan gå till bloggen i så fall.

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Spåkförsvaret)