Med tanke på att Språkrådet har fått en ny chef, Lena Lind Palicki, som vill ersätta distinktionen mellan de-dem i skriftspråket med ett enhets-dom finns det all anledning att påminna om resultatet av denna undersökning, som redovisades i SVT Nyheter den 21/9 2022:

”En språkfråga som ständigt väcker debatt är frågan om ’de’, ’dem’ och ’dom’. Det har föreslagits en ’dom’-reform, men debatten fortsätter att splittra svenska folket, enligt en ny Novus-undersökning.

39 procent av svenskarna vill fortsätta skriva ’de’ och ’dem’, medan 26 procent vill gå över till ’dom’. Det här visar en ny undersökning gjord av Novus på uppdrag av Språktidningen.”

Det brukar vara kutym bland språkvetare att hänvisa till rådande språkbruk, men här springer Lena Lind Palicki verkligen före. I vilket syfte egentligen?

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I och med införandet av jordbruket blev människans käke mindre. Detta gav upphov till de "f"- och "v"-ljud som vi känner till idag - men också till vissa problem.

Ljuden "f" och "v" är en normal del av vårt språk; vi lär oss dem som små barn och använder dem utan att tänka efter. Detta har dock inte alltid varit fallet. Ljuden uppstod faktiskt först relativt nyligen - åtminstone om man sätter det i relation till hela mänsklighetens historia. Och näringen spelade en avgörande roll.

Ett forskarlag kom fram till att människans käke också förändrades till följd av nya matvanor. Under lång tid åt människor främst livsmedel som ställde stora krav på tänderna - kött eller nötter till exempel. Under den neolitiska perioden (från cirka 9500 f.Kr.) utvecklades dock jordbruket i och med den neolitiska revolutionen. Detta förändrade också kosten.

Mjukare livsmedel gör käken mindre

Det som naturen gav dem kunde människorna på den tiden nu bearbeta mycket bättre, maträtterna hade en mjukare konsistens och var lättare att tugga. Käkarna, som nu var mycket mindre utmanande, förändrades och blev mindre. De förhistoriska människorna hade fortfarande 44 tänder i stället för de 32 som de har idag (inklusive visdomständer). Medan de övre och nedre framtänderna hos jägar-samlare stod exakt ovanför varandra - det så kallade huvudbettet - utvecklades ett överbett hos människan vid den här tiden, där de övre framtänderna stod något ovanför de nedre och närmare underläppen.

Detta gjorde det lättare att uttala ett F eftersom det är ett så kallat labiodentalt ljud. I den här typen av ljud rör underläppen vid de övre framtänderna. Personer som har ett överbett har mycket lättare för detta; de behöver bara två tredjedelar av muskelkraften för att göra det. "I Europa finner vi en dramatisk ökning av labiodentala ljud under de senaste två årtusendena, vilket beror på den ökande förekomsten av bearbetad, mjukare mat, och som ytterligare drivits på av införandet av industriella malningsprocesser", förklarade Steven Moran, en av de forskare som under 2019 kommer att studera kopplingen mellan kost och uttal.

Samband mellan matvanor och språk

Forskarna använde sig av resultat från biologisk antropologi, fonetik och historisk lingvistik. I processen framkom gång på gång kopplingar mellan förändrade matvanor - till exempel införandet av en typ av skorpa i det antika Rom eller nya bearbetningsmetoder - och språk. Detta har dock inte alltid varit fallet. Vissa språkgemenskaper uppträdde tydligen särskilt konservativt och vägrade att ändra sitt uttal.

Att käkarna ändrades gjorde alltså uttal av ord som "Fahrrad (cykel)" eller "Vater (far)" möjligt överhuvudtaget - men det hade inte bara fördelar. De mindre käkarna gav oss också obearbetade visdomständer, trånga tänder och karies.

Anmärkning: Texten har översatts från en nyhetsartikel i tyska Stern av DeepL. Bara marginell korrekturläsning har gjorts. Den bygger egentligen på en artikel i Science 2019.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta är en replik på Malin Riises debattartikel i Norrtelje Tidning den 1 mars.  Men NT:s redaktör ansåg att publiceringen av denna replik skulle ge en slagsida i Språkförsvarets favör, om den publicerades: ”Jag tror att det kommer att framstå som mindre neutralt om vi gör avsteg från våran princip om inlägg, replik och svar på replik. Dessutom tror jag att det är lagom för våra läsare (för den här gången) med den rätt omfattande debatt som varit. Inlägg med liknande budskap som ert har ju dessutom publicerats av skribenten Pernbring.”  

Språkförsvaret är en organisation som verkar för sitt eget avskaffande. Vi hoppas att en genomlysning av den självkolonisering som pågår inom snart sagt alla delar av vårt samhälle ska leda till ett uppvaknande och att vi alla förstår vikten av svenskan som ett samhällsbärande och sammanhållande språk. Men så långt har vi dessvärre inte kommit.

Språkförsvaret slösar ingen tid på att motverka flerspråkighet, tvärtom är det ett av de tre ben vi står på, tillsammans med mellannordisk språkförståelse. Vi är internationella i betydelsen att vi ser att varje språk har ett egenvärde och sitt sätt att se på världen med sina egna erfarenheter och kunskaper. Engelskan är ett av dessa språk, men långt ifrån det enda. Våra medlemmar är i många fall flerspråkiga med tolkar, författare, översättare på många språk. 

Vi kan givetvis skriva under på att vi önskar att alla elever i våra skolor ska ha studiero, tillgång till bibliotek och en trygg skolmiljö. Hur kan någon vettig människa önska något annat?

Malin Riise säger att svenskämnet är högt prioriterat. Redan där måste man reflektera. Det är det betygsgrundande ämnet svenska som hon värnar om. Inte språket och kulturen i allmänhet. Att eleverna upplever engelska som det viktiga och det riktiga språket framgår med all tydlighet inom IES, medan svenska bara är ett av flera skolämnen. Det är också så engelska framställs i före detta kolonier runt världen; I Tanzania, Kenya, Malawi, Guyana för att bara nämna några exempel där de inhemska språken undervisas som ett slags alibi, ursäkt och en del av det gamla och lite löjliga från förr.

Svenska ungdomar ligger i topp i internationella jämförelser när det handlar om kunskaper i engelska bland icke-modersmålstalare. Detta gäller oavsett IES eller kommunala skolor. Där befinner vi oss samtidigt som vi rasar i PISA-undersökningar när det gäller kunskapsnivåer i allmänhet.

Vi kan konstatera att kunskaper i andra språk än engelska är sämre än tidigare och att svenska ungdomar har stora svårigheter att förstå både danska och norska (grannspråk uppmuntras både av EU och nordiska ministerrådet) kanske beroende på svaga kunskaper också bland svensklärare. Antalet elever som läser tyska, franska, spanska mer än på ett försöksstadium går också rakt ned. Där tappar flerspråkigheten.

Vi kan enas om att studiero och trygghet är viktigt för alla studerande. Måste det ske på ett främmande språk? Måste svenska elever skolas in i en anglo-amerikansk värld med andra kulturella referenser? Malin Riise visar tyvärr en inställning som är vanlig också bland lärare i svenska när hon inte ser den flod som sköljer över språket. När eleverna blandar in svenska ord i sina engelska framställningar korrigeras det och påpekas med all rätta. Men när deras svenska genomsköljs av engelska får det sällan ens ett påpekande utan hanteras som en del av en naturlig ”utveckling.” Men ackulturation är inte utveckling. Att stärka det egna språket ser vi som en naturlig utveckling i Ukraina och bland uigurer och kurder, men tycks vara blinda på hemmaplan när vi utsätts.

Malin Riise kan gärna ta del av Språkförsvarets böcker, skrivna av både svenskar och människor med annan kulturell bakgrund: Svenskan, ett språk att äga, älska och ärva, Guld i strupen- rötter och relationer till svenska språket, eller vår senaste där hennes så högt prisade IES blir belyst  Språkbytesexperimentet i svensk skola.

Arne Rubensson

Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 I den nya boken ”Språkrådet rekommenderar” behandlar Språkrådet några knepiga språkriktighetsfrågor. Har du koll på de senaste råden? Sätt dina kunskaper på prov i detta test.

Genomför testet här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

SVT:s reportrar tycks ha svårt att uttrycka sig på svenska när de sett något skrivet på engelska. Läs följande och förfäras: "Rysslands främsta stridsvagnsstyrka förväntas utrustas med Sovjet-tillverkade T-62-stridsvagnar som började användas 1954. Detta för att göra upp för förluster av vagnar i striderna, enligt Storbritanniens försvarsministerium, skriver The Guardian."

Man hänvisar till The Guardian och skriver "Detta för att göra upp för förluster av vagnar i striderna" Det finns ett alldeles utmärkt sätt att säga det de troligen vill säga: Detta för att ersätta förluster av vagnar i striderna.

Jag anser att anställda vid SVT ska behärska det svenska språket bättre än vad som framkommer här. Kan man inte uttrycka sig bättre än så här, är nog vederbörande inte så bra på vare sig svenska eller engelska.

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Andreas Gustavsson skriver inledningsvis:

”När den borgerliga morgontidningen Svenska Dagbladets ledarsida inte befinner sig på ett franskt slott för att frottera sig med regeringen och näringslivet, lånar man hemskt gärna ut sin betydande plattform till diverse särintressen. Nu är det dags igen.

Hans Bergström, som tillsammans med sin hustru Barbara Bergström äger Internationella engelska skolan, numera ”bara” 14 procent – värde: 330 miljoner kronor – eftersom Barbara sålt av till amerikanska riskkapitalister för drygt 900 miljoner.

Men det där framgår inte alls för den som läser hans senaste artikel – ”gästinlägg” – på Svenska Dagbladets sajt. Där presenteras Hans Bergström kort och gott som Hans Bergström, för den som inte klickar sig vidare ett steg till. Som vore han vem som helst. Papperstidningen ger lite mer kött på benen: ”Docent i statsvetenskap, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och verksam i skolsektorn.” Det är dock magert kött, extremt otydligt. Lite som när Dagens Industri tidigare har kallat honom ”engagerad i skoldebatten”.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)